wake me up when september ends
1kommentarer
sommar sommar sommar. vart har tiden tagit ivägen egentligen? jag saknar den. allt snurrar på så oerhört fort just nu. När jag var lite sa alltid min farbror till mig att åren tills man fyller 20 går jättesakta och sen efter det så flyger tiden fram. om det är nu det är meningen att tiden ska gå sakta så vill jag nog inte att den ska gå fort. För det känns som att ju äldre man blir dessto fler hemligheter får man reda på. Först så var det att tomten inte är på riktigt (det var hårt), sen fick man veta att barn inte kom med storken, och sen kom det värsta av allt, föräldrar klarar inte av allt de är också dödliga. jag vet inte men alla dessa små lögner som man levt på under hela livet har på något sätt hjälpt en att behålla fötterna kvar på jorden. men ju fler mörka hemligheter som har dragits fram i ljuset ju mer känns det som att någon drar undan mattan som man försöker stå på.
Samtidigt som jag självklart förstår att man inte kan leva i de där små lögnerna hela livet så känns det lite tragiskt att man inte får leva i sin lilla värld längre. Jag tänkte på det här om dagen när jag satt på ett tåg mellan västerås och sala, vad är det egentligen man är rädd för, är det sanningen eller det faktum att man inte får leva i en lögn längre? och när jag ändå satt och tänkte på det så började jag att tänka på rädslor i övrigt, vad är det för något egentligen? efter många kilometer (någonstans mellan tillberga och ransta) så lyckades jag koppla ihop mina två största funderingar med en liten röd tråd, det handlar om kontroll.
För när vi får veta den bittra (?) sanningen så försvinner den grund man alltid stått på och man måste ta in något nytt, då försvinner den gnutta kontroll man har och man står där helt hjälplös och måste ta in nya saker. och det måste vara det rädslor handlar om också, det spelar ingen roll om det är mörker eller spindlar man är rädd för det känns alltid likadant, det är något okänt som dyker upp och skrämmer livet ur en och då tappar man kontrollen över situationen. När man tappar kontrollen vad har man då kvar?
Samtidigt som jag självklart förstår att man inte kan leva i de där små lögnerna hela livet så känns det lite tragiskt att man inte får leva i sin lilla värld längre. Jag tänkte på det här om dagen när jag satt på ett tåg mellan västerås och sala, vad är det egentligen man är rädd för, är det sanningen eller det faktum att man inte får leva i en lögn längre? och när jag ändå satt och tänkte på det så började jag att tänka på rädslor i övrigt, vad är det för något egentligen? efter många kilometer (någonstans mellan tillberga och ransta) så lyckades jag koppla ihop mina två största funderingar med en liten röd tråd, det handlar om kontroll.
För när vi får veta den bittra (?) sanningen så försvinner den grund man alltid stått på och man måste ta in något nytt, då försvinner den gnutta kontroll man har och man står där helt hjälplös och måste ta in nya saker. och det måste vara det rädslor handlar om också, det spelar ingen roll om det är mörker eller spindlar man är rädd för det känns alltid likadant, det är något okänt som dyker upp och skrämmer livet ur en och då tappar man kontrollen över situationen. När man tappar kontrollen vad har man då kvar?
1 kommentarer
Jenny
10 Jun 2007 21:28
"Control your emotions or they will control you"
Kommentera