"Det är de gamlas tid"


Nu har det hänt, eller hänt och hänt. Ingenting har hänt, jag har bara upptäckt ytterligare en sak med mig själv,fått lite insikt.

Det handlar om döden, och livet, och födseln. Jag tillbringar en stor del av min tid ihop med människor, det är oundvikligt att man stannar upp för reflektion då, jag hatar att reflektera!

Det är så fruktansvärt överflödigt att tänka på allt, en gång tänkte jag, det gör jag till viss del fortfarande, men inte i samma utsträckning. Jag försöker att slappna av, tänk den som fick en krona gör varje gång man sa det till sin omgivning, men att leva som man lär går inte lika smidigt!

Jag har funderat sen sist vad det egentligen var jag ville, men jag minns det fortfarande inte, jag skrev detta inlägg mest för att påminna mig själv om viktiga födelsedagar och döden. Påminna mig om den där oktobermånaden år 2011, den som jag lärde mig så otroligt mycket av.

Jag ska fortsätta tänka på vad det var jag ville i förra inlägget en gång till så hörs vi när jag har något annat än psykotiskt svammel att komma med.

Drog hem en app och var tvungen att testa det alla andra tycks göra, blogga om vardag

Tömde Iphonen, så för dem som vill se vad jag gjort de senaste tre månaderna kan gotta sig lite.

I heard
That your dreams came true
Guess she gave you things
I didn't give to you

              -Adele, someone like you



För ett slag sedan gjorde jag en uppgift, den var rolig och jag fick MVG och i brist på annat att skriva så får ni ta del av min briljans.

Räddar liv – hela tiden

 

Den 20e augusti 2011 publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken ”Räddar liv – hela tiden” som handlar om ett barnsjukhus i Dadaab. I artikeln så beskrivs det hur det är trångt, varmt och inte i närheten av en sjukhusmiljö i deras lokaler, det dyker genast upp mentala bilder av misären.

De inledande raderna av artikeln berättar om att Aftonbladet och läkare utan gränsers kampanj ”en timme för Afrika” samlat in 12,4 miljoner kronor till läkare utan gränsers arbete ibland annat Dadaab. Den första tanken som far igenom mitt huvud när jag läser är att reportern försöker beröra sina läsare, nästan lite för mycket?

Artikeln fortsätter med att berätta om en läkare som jobbar på sjukhuset, hon beskrivs som en riktig hjälte, vilket hon kanske är, som räddar liv på nästintill dödsdömda barn. Någonting som är ständigt återkommande i texten är att de behöver mer hjälp, att de vill få plats för fler patienter och att de behöver mer pengar. När jag läser denna artikel som så uppenbart är till för att beröra mig, så kan jag inte låta bli att irritera mig. Jag irriterar mig på att personen som skrivit artikeln kämpat så mycket för att beskriva barnens misär att det nästan känns krystat och fejk. Som om skribenten hittat på, bara för att det ska få oss som läser att känna skuld för att vi inte skänkt pengar till Aftonbladet och läkare utan gränsers kampanj.

Sen kommer den såklart, skulden, den fräter ihop med irritationen och skapar en bubblande negativitet i botten av maggropen och jag får för en halv sekund lust att ringa Aftonbladet och fråga ut reportern som gjort sig skyldig till denna text. Fråga om vi inte har några barn i Sverige som far illa, även om de inte lider av extrem undernäring och uttorkning så har de väl lika stor rätt att få hjälp? Fråga honom ifall inte våra barn är värda att samla in pengar till, varför vi struntar i att hjälpa oss själva innan vi räddar världen. Beror det på att det är lättare att se stora problem som är så långt bort att det inte direkt drabbar oss, istället för de lite mindre som faktiskt sker i grannhuset? Varför har barn vi aldrig någonsin träffat indirekt större rätt till hjälp än våra egna?

Till sist vill jag fråga honom ifall jag borde skämmas för att jag inte skänkt en timlön till kampanjen, men innan jag brutalt sliter upp min telefon och gör mig själv till åtlöje så inser jag att Erik (för det är så textens skapare påstås heta) gjort precis det han får betalt för. Erik har uppnått det han förmodligen ville med sin text, skapat en reaktion hos mig (hans läsare) och är det inte därför vi skriver? När jag lugnat mig litegrand så överväger jag återigen att ringa Aftonbladet, denna gång för att tacka dem. Tacka dem för att de fått mig att bry mig, kanske inte om de stackars barnen som lever i misär på ett sjukhus i Dadaab men om våra egna, jag har tänkt till och kommit fram till att mitt område inte är lika fint som jag trott. Jag har beslutat mig för att jag vill hjälpa mina egna innan jag räddar världen, för tar man en sak i taget så kanske det blir enklare att komma fram till en lösning. Lika fort som den kom så är den nu borta, skulden, den har sköljts bort tillsammans med irritationen i en våg av lugn och beslutsamhet, kanske till och med trygghet för att jag nu vet vart jag själv står och för vad mitt hjärta brinner. 
                      
                                                                                                                       Kristin Ekman

Hur tänker du nu?
Jag väntar mig en värld
Hur tänker du nu?
Hallå, är det nån där? 
                        - Kent, skisser för sommaren


(tjuvlyssnat i charkdisken på IcaMaxi, Skövde)
"Vi har tyskt eller svenskt, det tyska är billigare"
"Då tar jag det tyska"

Nejnejnejnej, vad som helst men inte det Tyska, vad har Tyskland någonsin gett oss?
Visst, de var med och grundade EU, de har störst befolkning av EU-länderna, De är näst störst i världen på att producera humle och är känt för god Öl.
Jag erkänner att de har gett oss en del stjärnor som tex. Beethoven, Bach och Wagner. De har vunnit Shlagern två gånger (1982 samt 2010), gett oss synthmusik och hårdingar som Rammstein.
De har blivit världsmästare i fotboll tre gånger, är framgångsrika inom friidrotten och räknas som en av de ledande hästnationerna i både uppfödning och sport.

AND SO FUCKING WHAT?!? Om nu tyskland är så jävla underbart så kan du väl flytta dit Tantjävel?
Nu är vi i sverige, Vi är ett väldigt avlångt land med en vacker huvudstad, glada grisar, mjölkande kossor som hoppar och skuttar när de släpps ut på sommarbete, Vi har ABBA, Snabba cash, Milleniumtriologin, Agneta Sjödin, extrema bloggare och sist men inte minst Peter Settman som leder alla program på Tv.

Nu menar inte jag att låta elak mot Tyskland, men om nu deras kött är så mycket billigare så kan ni väl flytta dit och äta av det? Vad hände med att stötta fosterlandet, värna om miljön, älska sin nästa osv.?

Jag har en väldigt god vän som jag älskar att tala om detta med, jag själv är dålig på att minnas fakta om djur, köttproduktion, mjölkproduktion osv. Men hon har alltid tålamod med mig och alla mina frågor, hur dumma de än är!
Varje gång vi är i en butik, åker bil eller äter mat så brukar hon berätta för mig vilken typ av kossa som man vill avla på beroende på vad man vill få ut av den, att bregott inte bara består av mjölk från svenska djur utan även från tyska kossor (återigen, vad vill tyskarna oss?).
Jag blir alltid lika upprörd, varför vet jag inte? Kanske har det med att göra att jag är född och uppvuxen på landet och lika mycket som jag alltid har hatat det så älskar jag det, eller så kanske det beror på min mors eviga tjatande om den svenska kvalitén, eller så kanske det helt enkelt har att göra med om alla dessa fakta min kära vän alltid ger mig om alla regler och krav vi i sverige har om man jämför med de relativt slappa de har i många andra länder.

Hur som helst, när jag står på ica i charken och väntar på min rökta (SVENSKA, närproducerade) skinka så blir jag alldeles svettig på läppen när jag tittar på denna tant som helt nonchalant struntar i att stötta Sverige när hon har ett ypperligt tillfälle att göra det.

Jag är inte konservativ på något vis, jag är för utveckling och förändring, men det finns en punkt som ligger alldeles för nära hjärtat för att jag ska ignorera den, och det är just lantbruk och köttproduktion, jag älskar (i smyg förstås) när de ekologiska grisarna släpps ut och skuttar, det värmer i mitt hjärta när jag känner lukten av gödsel på åkrarna för det är hemma!
Jag blir lycklig när jag går på Coop och ser att de satsar stenhårt på lokalproducerade produkter, det står på mjölkförpackningen att mjölken kommer ifrån kor i skaraborg, för då kan jag när vi sitter i bilen till Mariestad titta på alla gårdar och kossor vi passerar på de tre milen vi har dit och tänka att "åh den där kossan är nog en glad kossa". Jag anser att det är min förbannade plikt att se till så att de där kossorna får fortsätta vara glada kossor genom att stötta deras ägare!

Visst. man kan alltid göra lite mer, en kan inte göra allt men alla kan göra något osv.osv.osv. Jag är inte great på alla sätt och vis, då jag är väldigt dåligt upplyst, kanske jag målar upp min lilla idyll av glada kossor själv, men vem målar inte upp låtsasidyller för att själva må bättre?

Jag har sett vilket slit det är, hur mycket skit man kan få, men jag har även sett glädjen och lyckan när allting går vägen! Det enda jag egentligen vet är att jag känner mig lite smutsig om det står ursprung danmark (tyskland, irland osv.) på mina köttförpackningar, visst det är en kostnadsfråga men i ärlighetens namn så vill jag inte äta fläskfilé alls om det inte är en svensk köttråvara (Förlåt mamma, jag borde äta ekologiskt men jag har inte kommit riktigt dit ÄN). Det spelar ingen roll hur mycket svennebanan framför mig i köttdisken står och noggrant (med svetten i pannan) väljer och vrakar bland de danska filéerna som är det enda med extraextra billigt superpris för att kunna frysa in och ta upp under alla de miljoner grillkvällar som stundar i sommar, jag känner mig smutsig och äcklig som ens tittar på priset. 

Tack men nejtack, jag är hellre utan!  

Om du orkat läsa hela vägen hit (Vilken jag är rätt säker på att bara min gode informativa vän gjort), så vill jag säga Tack för ordet då! och krossa tyskland!


Vår och översvämning i mitt hjärta

Ekologi i högsta grad (för hundra år sedan då pixlar inte var uppfunna!)


Vårteckensdokumentering

Sverige

Gränsen mellan Sverige och Norge

Rättvik

Tradition

En riktig kaxig skansen-Älg

Jag vet hur du ser ut i inga kläder
Kan det va därför du blev obekväm när
Visst du kan klippa dig skaffa en annan tjej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
                                                             - Veronica Maggio, Inga Kläder

Så var det gjort, det som jag har skrivit om så många gånger, det jag trodde att jag gjort så många gånger. Men det är som folk (vilka är folk egentligen? kan någon berätta det för mig!) säger, "Med facit i hand".

Jag talar förstås om att hoppa, blunda och hoppa. Jag trodde att jag hade gjort det så många gånger, men nu "Med facit i hand" så har jag stirrat och krypit runt. Som en mullvad med syn. Jag är tveksam över att jag ens har klarat av att hålla mig ovanför marken!

Någonting jag insett nu när jag fått facit är att om man i blindo hoppar in i saker så räknas det inte som att blunda och hoppa, det hamnar mer i kategorin "Full idiot på spåret". När man diskuterar, resonerar och tänker och den halvt idiotiska idéen och SEDAN tycker att det fortfarande är någonting att göra, det är då man blundar och hoppar. Hoppas att allting ska gå bra.
Fast av erfarenhet så bör man nog inte tänka för länge, då blir det oftast bakslag. Och det är inte så kul!

För några veckor sedan så försvann en av mina viktiga funktioner, lokalsinnet, jag brukar vara grym på att lokalisera mig och blir därför aldrig nervös när jag går fel. Men just den dagen så åkte jag fel hela tiden, Efter ett slag så kände jag mig som stålmannen som injicerat kryptonit och hade jag hittat hem så hade jag nog lagt mig ner och somnat av utmattning.

Just denna dag så kunde jag inte det, jag var ju tvugen att ta mig hem, även om det bara var för några minuter som jag var felorienterad så kändes det inte som någon lättnad när jag hittade rätt, det kändes mest tryggt - som om jag aldrig tvivlat på min egen förmåga utan litade helt och fullt på mig själv.

Jag har dock inte riktigt fått tillbaka mitt lokalsinne än, jag förstår inte riktigt vart jag är hela tiden, MEN jag hittar alltid hem. Det är lite så det börjar att kännas som nu - Hem. Det är lite som saknas, men det är Hem.

Jag har hittat mitt hjärta -  Home is where the heart is.


Heart

Home


Heart

Home

Home

Heart


För er som undrat vart jag har hållit hus hela våren så är svaret: Tyresö.

Tänk vad ett år kan göra med ett par skor!

Vi återkommer!

Regression
             -När man gör en regression går man tillbaka till en tidigare erfarenhet, 
              ofta i syfte att läka en traumatisk erfarenhet man bär med sig från en tidigare tidpunkt i livet.




Jag undrar om det verkligen är en bra idé, tror vi verkligen på konsten att gå tillbaka för att söka svar på vad det är för fel på oss idag?
Jag tycker bättre om solklara fall, där man kan titta på omgivningen och peka på vad som är snett.
Ibland undrar jag vart vi skulle hamna om inte kompassen uppfunnits.

För inte så längesen fick jag reda på att om man vill hålla ett rakt spår i skogen så ska man gå på olika sidor om träden man passerar, (går du på vänster sida förbi ett träd så ska du gå på höger sida förbi nästa osv.)
När jag fick höra varför man skulle göra det så kändes allting väldigt logiskt, går man bara på ena sidan av alla träd så är man ju påväg snett och hamnar inte alls där man vill.

Det är svårt att hålla kurs, men vi måste försöka, jag tror att jag har gått på samma sida väldigt länge, jag vill rakt fram men det har liksom gått snett, nu kan man ju aldrig gå helt rakt om man inte dopar sig och använder hjälpmedel. 

Så, låt oss börja zigzacka, för det är tydligen så man kommer ut ur skogen.


Colours

kärlek

Kärlek, respekt osv.

På återseende!

I was calling your name
But you would never hear me sing
You wouldn't let me begin
So I'm crawling away
'Cause you broke my heart in two
No, I will not forget you
                             - Muse, Falling Down

 Det är vårat år, och jag har tänkt, man måste väl få vara låg även om det är ens år?
Man måste väl få känna vemod över 23års-dagen? Bara man sedan kommer ihåg att vi har Minst 80 födelsedagar kvar att fira, och att vi ska göra det med stolthet och glädje!
Man måste väl få vara lite nervös över stora beslut, vara lite svart och låta bli att dra upp persiennerna för att man inte orkar se världen leva vidare utanför? sålänge man sedan reser sig upp, snyter sin översnoriga näsa och drar upp persiennerna.

Vi måste väl få vara arga/bittra/förvånade/ledsna över de där människorna som var allra längst in som sedan över en natt förvandlades till is, sålänge vi inser att vi fortfarande är varma och går vidare?


Det finns miljontals fler exempel på sådant som vi lovade oss själva att försöka sluta med under detta som faktiskt (mot alla odds) ska bli vårat år!
Jag ville bara påminna om det, Sen tänkte jag även berätta att det nu är vår.
Solen skiner, fåglarna låter, pollenallergin flödar och kylan börjar att glida oss ur händerna.

Njut!


Sing for life

i Vintertid

leVi turistar i tillvaron

Le högkvarter

Aggressiv cykel


På återseende!

Hur ska jag gå hem när allt är såhär?
Jag vet du kommer att se på mig sådär
Och säga "Vad har du gjort ikväll? Och vad har du bestämt?
Du sa du behövde tid, du hade tid"
                                        - Lars winnerbäck, Du hade tid

I det lilla landet lagom, det är där jag bor, och det är där jag planerar att fortsätta min vistelse.
Det klagas hela tiden över att min generation förväntar sig toppjobb, massor av pengar samt ära och berömmelse helst av allt så vill vi uppnå allt de ovanstående utan att behöva anstränga oss.

Jag tror inte att jag är en del av min generation, jag är nöjd sålänge jag är nöjd, jag kräver inget toppjobb, ingen chefsposition, inget vackert hus inrett i gammeldags bondstil (eller varför inte minimalistiskt, är det fortfarande modernt?), jag kräver ingen fotomodellsman och vackra barn (tre stycken, en av varje såklart).

Detta kanske kommer som en nyhet för min omvärld, där jag är tämligen känd för att vilja ha det snyggt och prydligt omkring mig, men jag vill bara vara nöjd! Jag har inga behov av att fylla ett tomrum som inte finns, jag har inget behov av att visa min omvärld hur perfekt mitt liv är.
Det är snarare tvärtom, jag har lättare att visa allt det fula från början, så att folk inte ska få fel uppfattning.

Om jag i en framtid har ett arbete jag trivs med (vidareutbildad eller ej), ett arbete som ger mig chans till att leva utan att oroa mig över hurvida jag ska överleva månaden, bor på en ort jag gillar, i ett hus jag känner mig hemma i med en familj som jag älskar trots att de (precis som mig) är långt ifrån perfekta.

DÅ är jag nöjd, sålänge jag får bo kvar i lilla landet lagom, jag vill vara nöjd för min skull och inte för att min omgivning säger åt mig att vara det! Jag är beredd på toppar och dalar, jag vet att jag kommer få kämpa för att komma till mitt lagom, men det får det vara värt.
För sen när jag sitter på en trevlig liten filt på en mysig gräsmatta en vacker sommarkväll så vet jag att jag är lycklig inifrån och ut och inte tvärtom.

Tack för det!


Inifrån och ut

Obeskrivlig uppfylld lycka

Värme

London Calling

bajskultur

hundra år sen, tre vänner och en sol

"För att överhuvudtget kunna leva vidare blir moralisten också hycklare.
Moral kan inte finnas utan hyckleri och vice versa.
Varje männia som moraliserar över en annan människas beteende har själv
en undertryckt längtan att göra detsamma.
Utan dubbelmoral och hyckleri finns inget behov av att moralisera över någon annan."
                                                               - Bengt Stern, Att må dåligt är en bra början

I'm not the same, years have past
It kind of scares me how it went so fast
It's a brand new game, life has past
And all I wanted was to make it last
                                      -Brand New Game, Millencollin

När jag började detta inlägg hade jag någonting att skriva, men jag ångrade mig och har bildorgie istället!

Crazy youth

Bra föräldrauppfostran!

Liten

Suddenly everything has changed.


Meningen var att jag skulle trycka in lite fler gamla bilder, men pga. sjukdom så struntar vi i det idag!

I'm scared to face another day
'Cause the fear in me just won't go away
In an instance you were gone
And now I'm scared
                                - I'm Scared, Duffy

Jag har precis läst min summering av år 2009, jag har alltid tyckt att sådana summeringar varit idiotiska. Fram tills jag läste min egna, den var briljant!  Aldrig har väl ett år blivit så bra ihopknytet som i den, så därför tänkte jag nu knyta ihop år 2010, för att sedan stoppa undan påsen och glömma den!

År 2010 var året som
Jag vilset vandrade omkring och testade nya saker
Festade som om morgondagen inte fanns
Fick göra en galen idé till ett underbart projekt
Lärde mig massvis om mig själv
tatuerade mig inte mindre än sex gånger
Jag njöt av att vara en faster
Hade en sjukt rolig festivalvecka
Arbetade mig sjuk och trött
Lärde mig massvis av saker om människor
Flyttade hemifrån (på fusk egentligen MEN vi bytte landet mot staden)
Lämnade mitt arbete
Blev kär
Blev objekt för någon annans kärlek.

Och här är bilderna som bevisar allt ovanstående!

Januari

En partynatt i Lisas ära som slutade med en antibiotikakur

En rymmning som ledde till ett studiebesök på Hannas jobb

Februari

Vinkväll med underbart sällskap och välbehövlig dans!

En av många rejält störda utgångar!

Mars

Toalettstädning efter fest

Pga olyckliga omständigheter fick nästan allt huvudhår kapas,
men vi fick kramas med Adamp under en störd kväll i västerås ändå!

April

Vi turisade i huvudstaden, skrattade åt högvakter och njöt av att vara svenskar!

Vi hittade hem och insåg att när man behövs så spelar ingenting annat någon roll!

Maj

Vi njöt av att ha en av världens vackraste varelser i vår närhet

Vi turistade i huvudstaden ännu en gång

Juni

Vi firade en idyllisk midsommar i en stuga vid en sjö, en kväll med överraskningar

Vi fick äntligen besöka kolmården!

Juli
 
vi fick se en slutprodukt på en galen kaffeidé och bli kändisar en kväll

vi åkte på roadtrip med tryggheterna i livet

Augusti

Vi njöt av att barnvakta charmtrollet och då även passa på att skämma bort honom!

Roadtrip till Östergötland med Syster säfström

September

Hejdå sommaren utflykten gick iår till skansen där hanna kände sig självmordsbenägen

vi firade att klara bara har ett år kvar till myndighet!

Oktober
 
tatueringar gjordes, födelsedagar firades och ingenting sprängdes
 
Ett 20-års kalas som blev mer intressant än vi trott

November


Ännu en skum utgång gjordes


vi umgicks mycket

December

Kärleken låg i luften och vi blev officiellt of the market

Vi lärde oss att saker inte behöver vara så förbannat komplicerade hela tiden och att det egentligen bara är lättare om man har kul! Samt att det inte är så tokigt att vara en tvåsamhet. 

 Det var 2010 i stora drag, förra gången jag gjorde ett nyårsinlägg så skrev jag att jag var beredd på allt det nya året skulle ge mig, och jag tog det. Jag vände på skiten och insåg att det är roligare att ha kul och att man ska acceptera det mörka skruvade för att klara av att hantera det.

Så vi inleder år 2011 med en ny kärlek, utan arbete, utan drömmar och mål, ett boende i min favoritstad och ett jäklans pusslandes för att få ihop alla bitarna av livet. Det är bokstavligen talat en blank sida som ska fyllas och jag känner att det ska bli extremt intressant att få se vad mina sidor fylls av.

Tills vidare, fridens liljor! vaya con dios!

A man of words and not of deeds
Is like a garden full of weeds,
And when the weeds begin to grow,
It’s like a garden full of snow.
And when the snow begins to fall,
It’s like a bird upon the wall,
And when the bird away does fly,
It’s like an eagle in the sky.
And when the sky begins to roar,
It’s like a lion at the door.
And when the door begins to crack,
It’s like a stick across your back,
And when your back begins to smart,
It’s like a penknife in your heart,
And when your heart begins to bleed,
You’re dead, you’re dead, you’re dead indeed.              
                                         - A man of words and not of deeds, nursery rhyme

Det har snöat över mig, eller slaskat kanske man skulle säga, det är blött och kletigt och blött överallt.
Det är inte meningen att snön ska komma före kylan, vi  är mycket besvikna över att det bara är blött överallt!
MEN när det är såhär då är det extra viktigt att man har någonting som fyller upp med glädje, jag ska dela med mig av en bråkdel av min källa.
The apple of my eye så att säga

My hands are tied
My body bruised
She's got me with nothing to win and nothing left to lose
                                                          - U2, with or without you


Jag har skaffat mig en respirator, inte en riktig men en mental. Det är mest som profylax, jag har inte slutat andats, men jag skulle kunna, ni vet, det är vad som kan hända som är det viktiga, inte det som händer.

Vi har säkerhetsbälten, försäkringar, flytvästar och brandsläckare. Allt detta för att vara lite mera säkra.
Jag har nu alltså skaffat mig en mental respirator, jag andas fortfarande manuellt men det kan vara bra att ha när olyckan är framme och jag glömmer hur man gör.

En födelsedag kom och gick, lika fort som Darin på motorvägen kom den.
Ingenting gick som planerat faktiskt, egentligen fanns det varken ork eller lust till kreativitet, och mitt firande sker oftast mest mentalt. Dock fick jag många fina grattis och fina gester, och det är alltid väldigt fint!


Nu ska jag gå och öva lite på att andas, jag har hört att det är rätt viktigt..


födelsedagsfirande grodperspektiv 2006 (17år)

Födelsedagsfirande i grodperspektiv 2007 (18år)

Födelseddagsfirande grodperspektiv 2008 (19år)

Födelsedagsfirande grodperspektiv 2009 (20år)


Födelsedagsmousserande 2010 (21år) (Grodperspektiv uppskjutet)




Summan av kardemumman är alltså att i grodperspektiv så ser man ingen skillnad!
och förskjutningar kan vara bra!

It infuriates me to be wrong when I know I'm right.
                                                         - Citat, moliére

Det var ungefär det jag ville få sagt idag, bara så att ni vet.

Vi fortsätter våran bildserie "bitar ur ett underbart liv"

2006, en mycket intressant afton

2006, "du tjonga till mig"

2006, 17-års dagen, en historisk dag då vi lärde oss hur man gör

Startgropen på en tradition

2006,att få en marängtårta med räkor på är kärlek!

2006, att laga mat och vara blonda

2006, konsten att ta en kulturbild


2005, midnattspulka


2004, det vackraste som fanns

2004, har vi varit sådär små?

2005, då vi alltid umgicks nattetid

2005, Början till hemliga högkvarter och kultur




Sådär, vilket underbart liv, avundsjuka?

Och jag ska skydda dom jag älskar
Med hjärta, kropp och själ
Jag ska skydda dom mot livet
Som är hårt & fult & skört
Jag ska ge dom allt som blir kvar
När jag är färdig med det här
Jag ska ge dom nått som hjälper
Mot en ond och giftig värld
Älskling vi ska alla en gång dö
                                 - Kent, mannen i den vita hatten (extraverser)

Musik, kärlek och hat.

Tre "saker" som ligger mig kring hjärtat som en sten, det är häftigt hur vi styrs av våra impulser! hur vi i ett enda ögonblick kan ändra allting, eller det är när den snabba förändingen sker som vi tänker på den. Sen om vi sätter oss ner ett slag och tänker tillbaka så inser vi att saker inte stått så stilla som vi trott.

Att vara beroende av ordning är en ovana, en ovana jag försöker bryta mig loss ifrån, jag övar varje dag på att försöka kasta mig ut, göra någonting som skrämmer mig. För jag vet att man känner sig lite mer tillfreds när man har lyckats.
Att bli bränd bruka stoppa oss, det får oss att stå stilla, tro att vi har hamnat i en återvändsgränd. Jag har nu börjat förstå att det är fel, jag är fortfarande livrädd.

Men nu är jag Livrädd med stil som kent sjunger. Att ständigt leva i det förgånga är tryggt, precis som det är tryggt att tänka "en dag", vi måste börja leva i det som är här och nu, min gode barndomsvän har precis lärt mig att leva i nuet - för om vi tänker efter så har vi inget annat val.

Människan är beroende av att planera för framtiden, på fonus.se så kan man starta ett konto i någonting som kallas för vita arkivet, där kan man (kostnadsfritt naturligtvis) planera sin egen död och sin begravning, utifall man skulle vara orolig att allting inte skulle bli som man vill. Det är en väldigt vacker tanke, men det får mig att tänka.
Borde inte döden och begravningen få tillhöra de anhöriga?

Om jag hastigt och lustigt skulle gå bort i ung ålder hoppas jag att de människor jag har i mitt liv ordnar allting på ett sätt som de vet att jag skulle gillat. Att de skulle hylla mig med alla de rätta låtarna, sentimentala talen, bilderna och platserna de vet att jag älskar.
Någongång måste vi börja våga lite på att någon annan gör jobbet lika bra som en själv.

Så, summa sumarum, jag Kristin Elisabeth Ekman sätter inte bara mitt liv, utan även min död i era händer. Jag litar på att ni skulle göra ett toppenjobb, och gör ni inte det så ska jag se till att hemsöka er!

På återseende!

För den som inte minns: