Ironic
1kommentarer
Well life has a funny way of sneaking up on you
When you think everything's okay and everything's going right
And life has a funny way of helping you out when
You think everything's gone wrong and everything blows up in your face
Det blir aldrig som man tänkt sig, är det inte så man säger?
när man tror att man har listat ut allt så kommer det någonting nytt och slår en i ansiktet, mina tidigare blogginlägg har nästan alltid handlat om framtiden och om vad man bör göra, hur förvirrande allting är osv.
Nu kommer ännu ett sådant inlägg, det handlar om ödets ironi, om att inte få det man vill ha, om att få det man inte vill ha.
Jag kallar det för övergångsåldern (och nej, jag pratar inte om klimakteriet). Det är den övergångsålder vi är i nu, att jobba eller att inte jobba, och om vi vill jobba vad vill vi jobba med? Borde jag ha sökt till högskolan iallafall, borde jag ångra att jag inte gjorde det. Vad vill jag göra med mitt liv?
Några stannar hemma och lever ett liv i lyx (vem som sponsrar det vill jag inte ens fråga), några sliter njurarna av sig för svettlöner, och några, de bara lutar sig tillbaka och inväntar höstens kommande studier.
Vad gör man om man inte ingår i någon kategori, om man bara har sig ett arbete för att försöka få pengar när man försöker lista ut vad man vill göra med livet.
Hur ska man hitta orken och inspirationen till att göra något? eller som i mitt fall, hur ska man kunna hitta lugnet att slå sig till ro för ett slag?
Jag flyttade iväg, jag kom tillbaka fortare än vad jag själv hade räknat med, med en bränd stolthet och ett stort misslyckande, jag trodde en gång att jag visste vad jag ville. Men det försvann ut genom fönstret.
Min misslyckade ta-över-jorden-erfarenhet har fått mig att tvivla på vad jag verkligen vill. för tänk om man vill något ,men sen ångrar sig. Jag har hört att man får ångra sig, men inte hur många gånger som helst.
Jag ska nog bara blunda och peka (min första plan var ju som sagt att bara blunda, peka och hoppa), är det inte det som övergångsåldern handlar om, vi ska blunda, peka och hoppa till nästa kapitel. Vi hoppas på det bästa, och om inte det fungerar så kan vi alltid ångra oss.
1 kommentarer
jenny
04 Aug 2008 21:30
Jag tycker att att ångra sig borde betraktas mer som en konst än som obeslutsamhet.. det har jag alltid tyckt!
Kommentera