Pessimist, realist, naturist, kvinna, man, ung, gammal, hetero, bi , gay, svart, vit, gul. Vad spelar det egentligen för roll? Jag har tröttnat på alla dessa märken. Alla dessa placeringar. Alla dessa fack.
Vi pratade om det i skolan en gång för länge sen, om hur det var att se någon på stan och inte veta om det är en man eller en kvinna, hur det kunde vända upp och ner på hela ens värld. Bara för att man inte kunde lista ut vilket fack man skulle placera personen i.
En människa får aldrig bara vara en människa, vi måste alltid vara någonting. Det mördas folk på grund av våra olikheter, det finns folk för allt - det finns även hat så att det räcker för alla. En del tycker inte om svarta, en del hatar homosexuella, några tycker inte om kvinnor. Våran lösning för vårat förakt - våld.
Om jag skulle fråga någon vem han eller hon var, då skulle jag få veta personens namn, kön, ålder, sysselsättning, kanske till och med personens familjeförhållanden. Allt det där skulle rabblas upp i ett enda andetag, jag skulle få veta så mycket, allt förutom det jag frågade. Vad är det som gör en människa till någonting?
Är det alla pengar man tjänar på ett år? är det alla sporter man håller på med? eller är det det som gör en lycklig?
Vi går hela våra liv och försöker lista ut meningen med livet. Istället borde vi fråga oss vad det är som gör en människa till någon, för om man ska börja tänka på saken på det viset och går till botten med det, spelar det verkligen någon roll vilken ras du tillhör, vilken utbildning du har eller din sexuella läggning?
Det säger ingenting om dig, vem du är.
Så, till min huvudsakliga fråga, vad är det som gör att vi är någonting? är det mina tidigare påståenden, eller är det sättet du beter dig på, kanske det inte spelar någon roll att du har en fin uppväxt och en massa pengar på banken om du inte kan prata med människor eller om du totalt saknar empati. Det kanske rentutav är allt tillsammans, allt blandat till en grötig massa som gör att du är du.
Jag blir tokig av det här, återigen sitter jag här med tusen frågor i huvudet och inte ett endaste litet svar.
Jag ska fundera vidare lite. Eller kanske inte, jag borde nog släppa det ett slag.
Bara "vara" sådär skönt som det verkar, flyta runt som en liten fisk i ett stort hav och inte fundera en massa på alla andra fiskar runt omkring.
Ja, det lät som ett väldigt bra förslag.
Jag ska simma bland braxarna och flyta runt tills vidare. Det kanske är när man släppt det som man får svar.
Så tills vidare, Simma lugnt, och var hellre en anka i en liten pöl än en anka i ett stort hav.
