Kärlek, är det inte en rolig sak? och vad gör man inte för kärleken? Det spelar ingen roll om det är kärlek mellan vänner, familj eller partners. Det är ändå samma sak, en kraft som känns större än livet, en kraft som suger tag i oss och för oss miltals bort, i fantasin iallafall.
Det sägs att man ska kunna leva på kärlek, att bara man har den så spelar ingenting längre någon roll. Men idag när vi lever i ett samhälle där folk inte kan skillja på kärlek och gemenskap, kärlek och närhet eller kärlek och sex så har hela den lyckliga filosofin om att kärleken mättar våra magar försvunnit.
Folk blandar ihop dessa saker något så fruktansvärt, de känner sig ensamma och skaffar någon som kan finnas där ett slag och fylla upp tomheten, under tiden som de har mage att kalla det för kärlek.
När du kan få vad du vill för pengar, du kan köpa ett vackert hus, en välpolerad yta och någon att ha ditt hus som älskar dig. våran köphets har gått lite för långt, om du är kall och fryser - köp en tröja. om du känner dig ensam och övergiven - köp kärlek och närhet.
Om du mot förmodan skulle sakna kontanter att köpa din kärlek för så är det bara att sälja sin själ, det är modernt idag har jag hört, sjunk lägre än vad du någonsin har varit förut, sälj din kropp sälj din själ så att du får in pengar till att köpa en yta, ett hus med kärlek.
Nu vill jag inte sitta här och kasta skit på kärleken, för till och med jag vet att det finns äkta sådan det har jag fått bevisat (Massor med bevis). Men jag är så trött på att folk tar första bästa människa som råkar vandra förbi och använder som någon slags sköld mot ensamhet och kallar det för kärlek. Kan vi inte bara säga sanningen? du är min tills jag hittar något bättre.
Nu är dett ett nytt år, jag har hört att detta ska vara ärlighetens år, så jag ber er, tänk. Man behöver inte ens vara ärlig mot någon annan sålänge man är ärlig mot sig själv, tänk så mycket smärta och så många krossade hjärtan vi skulle slippa om folk bara kunde lära sig att skillja på kärlek och närhet, kärlek och gemenskap och sist men inte minst kärlek och sex.
Det sägs att man ska kunna leva på kärlek, att bara man har den så spelar ingenting längre någon roll. Men idag när vi lever i ett samhälle där folk inte kan skillja på kärlek och gemenskap, kärlek och närhet eller kärlek och sex så har hela den lyckliga filosofin om att kärleken mättar våra magar försvunnit.
Folk blandar ihop dessa saker något så fruktansvärt, de känner sig ensamma och skaffar någon som kan finnas där ett slag och fylla upp tomheten, under tiden som de har mage att kalla det för kärlek.
När du kan få vad du vill för pengar, du kan köpa ett vackert hus, en välpolerad yta och någon att ha ditt hus som älskar dig. våran köphets har gått lite för långt, om du är kall och fryser - köp en tröja. om du känner dig ensam och övergiven - köp kärlek och närhet.
Om du mot förmodan skulle sakna kontanter att köpa din kärlek för så är det bara att sälja sin själ, det är modernt idag har jag hört, sjunk lägre än vad du någonsin har varit förut, sälj din kropp sälj din själ så att du får in pengar till att köpa en yta, ett hus med kärlek.
Nu vill jag inte sitta här och kasta skit på kärleken, för till och med jag vet att det finns äkta sådan det har jag fått bevisat (Massor med bevis). Men jag är så trött på att folk tar första bästa människa som råkar vandra förbi och använder som någon slags sköld mot ensamhet och kallar det för kärlek. Kan vi inte bara säga sanningen? du är min tills jag hittar något bättre.
Nu är dett ett nytt år, jag har hört att detta ska vara ärlighetens år, så jag ber er, tänk. Man behöver inte ens vara ärlig mot någon annan sålänge man är ärlig mot sig själv, tänk så mycket smärta och så många krossade hjärtan vi skulle slippa om folk bara kunde lära sig att skillja på kärlek och närhet, kärlek och gemenskap och sist men inte minst kärlek och sex.
