Another head aches, another heart breaks
I'm so much older than I can take
And my affection, well it comes and goes
I need direction to perfection, no no no no
-The killers, all these things that i've had done
Vi lämnar spår. Det har gått så lång tid nu så spåren börjar att synas, det märks att man har gjort intryck (eller kanske avtryck) både i världen och i personerna runtomkring. Jag har alltid trott att det jag har gjort inte märks i världen. Men det gör det tydligen.
Isbergen smälter, graderna stiger och vi hoppas att hela USA snart ska ligga under vatten, det är sådana spår vi lämnar efter oss. Vad spelar det för roll, livet tar ju snart slut ändå, eller? Vi uppfinner mirakelpiller som ska hålla oss starka och friska så att vi lever dubbelt så lång tid som moder natur vill att vi ska göra. Samtidigt så uppfinner vi gifter som kortar ner våra liv, Alkohol, Droger, Tobak, Mat (för vem har inte hört att du får cancer av att äta chips?)
Hatar vi oss själva så mycket verkligen? Så mycket att vi långsamt måste ta livet av oss, om det inte gäller att smälla i sig så mycket piller och gifter och mat som möjligt så handlar det om att man får för lite. Vi blir undernärda och plågas lite mer, men hey, vi är ju snygga iallafall!.
Igår var jag och hälsade på i min stad (jag måste åka dit då och då och se så att den står kvar och att alla lever) Jag fick två människor att gråta av min blotta existens, och ännu flera att tjata om hur saknad jag var. Nu tror ni att jag skriver detta här för att ni ska tro att jag är underbar och älskad av alla. Men nej tvärt om faktiskt, jag är inte så älskad, inte så populär och jag är faktiskt raka motsatsen till underbar, en riktig elaking då och då. Men på min långa krokiga färd genom livet har gjort att jag sprungit på människor som jag faktiskt klarar av att tycka om (till och med älska).
När folk igår lyckades få kontakt med sina känslor så började jag känna mig lite obekväm, jag har aldrig förstått att man kan göra ett sådant intryck på människor, så att de blir alldeles varma och glada av ens existens. Den makten har vi alla över någon, och det är något som vi ska vara försiktiga med, inte missbruka eller kasta bort.
För tänk på att allt tar slut, oavsett om det är Blondinbellas bloggande, älgjakten eller livet.
ta vara på det.
A - Du får aldrig dö.
K - Nej nej.
A - Seriöst, om du dör, då måste jag skjuta huvudet av mig, för då vill jag inte vara med längre.
K - Okej då.
fridens.
I'm so much older than I can take
And my affection, well it comes and goes
I need direction to perfection, no no no no
-The killers, all these things that i've had done
Vi lämnar spår. Det har gått så lång tid nu så spåren börjar att synas, det märks att man har gjort intryck (eller kanske avtryck) både i världen och i personerna runtomkring. Jag har alltid trott att det jag har gjort inte märks i världen. Men det gör det tydligen.
Isbergen smälter, graderna stiger och vi hoppas att hela USA snart ska ligga under vatten, det är sådana spår vi lämnar efter oss. Vad spelar det för roll, livet tar ju snart slut ändå, eller? Vi uppfinner mirakelpiller som ska hålla oss starka och friska så att vi lever dubbelt så lång tid som moder natur vill att vi ska göra. Samtidigt så uppfinner vi gifter som kortar ner våra liv, Alkohol, Droger, Tobak, Mat (för vem har inte hört att du får cancer av att äta chips?)
Hatar vi oss själva så mycket verkligen? Så mycket att vi långsamt måste ta livet av oss, om det inte gäller att smälla i sig så mycket piller och gifter och mat som möjligt så handlar det om att man får för lite. Vi blir undernärda och plågas lite mer, men hey, vi är ju snygga iallafall!.
Igår var jag och hälsade på i min stad (jag måste åka dit då och då och se så att den står kvar och att alla lever) Jag fick två människor att gråta av min blotta existens, och ännu flera att tjata om hur saknad jag var. Nu tror ni att jag skriver detta här för att ni ska tro att jag är underbar och älskad av alla. Men nej tvärt om faktiskt, jag är inte så älskad, inte så populär och jag är faktiskt raka motsatsen till underbar, en riktig elaking då och då. Men på min långa krokiga färd genom livet har gjort att jag sprungit på människor som jag faktiskt klarar av att tycka om (till och med älska).
När folk igår lyckades få kontakt med sina känslor så började jag känna mig lite obekväm, jag har aldrig förstått att man kan göra ett sådant intryck på människor, så att de blir alldeles varma och glada av ens existens. Den makten har vi alla över någon, och det är något som vi ska vara försiktiga med, inte missbruka eller kasta bort.
För tänk på att allt tar slut, oavsett om det är Blondinbellas bloggande, älgjakten eller livet.
ta vara på det.
A - Du får aldrig dö.
K - Nej nej.
A - Seriöst, om du dör, då måste jag skjuta huvudet av mig, för då vill jag inte vara med längre.
K - Okej då.
fridens.
