Life is life.
1kommentarer
Livet, det kan vara över på sekunden, och ändå så tar vi inte vara på det.
Jag fick ett samtal igår, ett samtal som jag aldrig mer vill ha igen, det lät ungefär såhär :
RIING
K- "Hallå"
H (med mycket nedstämd röst) -"hej, stör jag?"
K (mycket fundersam)- "neej"
H- "vad gör du då?"
K (börjar bli otålig)- "ingenting"
H- "nehe, okej" (tystnad) "har du hört vad som har hänt?"
K (med iskall klump i magen) - "nej!!"
(tystnad)
K (igen) -" vad är det som har hänt?!?"
H - "B, M och D har blivit påkörda"
K- "Jag kommer över!"
Efter det så flög kvällen förbi, precis som alltid när någon större olycka händer. Tiden står stilla, samtidigt som klockan bara snurrar fort. Men det var inget blodigt kaos jag fick möta när jag kom fram till min vän H, det var bara blinkande lysen och ett läskigt lugn som jag möttes av. Jag kom en timme efter olyckan hade skett och då var de tre personerna redan åkt till sjukhuset, vi fick stå kvar och bara möta det faktum att en lång väntan på att få veta hur illa det var väntade oss.
Vi gick ner till olycksplatsen och hämtade två mopeder och diverse smådelar som hade spridits över vägen och omgivningarna runt. Vi pratade och umgicks ett slag, gick igenom i detalj hur allting kan ha gått till. hur illa skadorna kunde ha blivit osv osv. någongång efter elva så bestämde vi oss för att det var dags att åka hem.
Innan jag och min bror åkte åt vårat håll så var vi och tittade på bilen som hade varit inblandad i olyckan, den såg inte trevlig ut. Även där stod vi och spekulerade.
Som tur var så fick vi redan någon timme efteråt en första rapport från sjukhuset, och det lät som att allt var stabilt, en av de inblandade fick åka hem redan samma kväll med skrubbsår och smärta i hela kroppen osv. Den andra (som krossat framrutan på bilen med sitt huvud) hade förmodligen någon inre blödning och skulle in på röntgen men mådde förhållandevis bra. Den tredje hade ben som stack ut lite här och där, men det lät som att det skulle gå att klistra ihop personen ifråga igen.
Sånt får en att fundera lite, om en sån smäll kan ske bara sådär utan någon som helst förvarning, vems tur är det då nästa gång?
Men tills nästa gång, snälla H ge mig en liten förvarning innan du ger mig sånna nyheter.
Fridens liljor.
Jag fick ett samtal igår, ett samtal som jag aldrig mer vill ha igen, det lät ungefär såhär :
RIING
K- "Hallå"
H (med mycket nedstämd röst) -"hej, stör jag?"
K (mycket fundersam)- "neej"
H- "vad gör du då?"
K (börjar bli otålig)- "ingenting"
H- "nehe, okej" (tystnad) "har du hört vad som har hänt?"
K (med iskall klump i magen) - "nej!!"
(tystnad)
K (igen) -" vad är det som har hänt?!?"
H - "B, M och D har blivit påkörda"
K- "Jag kommer över!"
Efter det så flög kvällen förbi, precis som alltid när någon större olycka händer. Tiden står stilla, samtidigt som klockan bara snurrar fort. Men det var inget blodigt kaos jag fick möta när jag kom fram till min vän H, det var bara blinkande lysen och ett läskigt lugn som jag möttes av. Jag kom en timme efter olyckan hade skett och då var de tre personerna redan åkt till sjukhuset, vi fick stå kvar och bara möta det faktum att en lång väntan på att få veta hur illa det var väntade oss.
Vi gick ner till olycksplatsen och hämtade två mopeder och diverse smådelar som hade spridits över vägen och omgivningarna runt. Vi pratade och umgicks ett slag, gick igenom i detalj hur allting kan ha gått till. hur illa skadorna kunde ha blivit osv osv. någongång efter elva så bestämde vi oss för att det var dags att åka hem.
Innan jag och min bror åkte åt vårat håll så var vi och tittade på bilen som hade varit inblandad i olyckan, den såg inte trevlig ut. Även där stod vi och spekulerade.
Som tur var så fick vi redan någon timme efteråt en första rapport från sjukhuset, och det lät som att allt var stabilt, en av de inblandade fick åka hem redan samma kväll med skrubbsår och smärta i hela kroppen osv. Den andra (som krossat framrutan på bilen med sitt huvud) hade förmodligen någon inre blödning och skulle in på röntgen men mådde förhållandevis bra. Den tredje hade ben som stack ut lite här och där, men det lät som att det skulle gå att klistra ihop personen ifråga igen.
Sånt får en att fundera lite, om en sån smäll kan ske bara sådär utan någon som helst förvarning, vems tur är det då nästa gång?
Men tills nästa gång, snälla H ge mig en liten förvarning innan du ger mig sånna nyheter.
Fridens liljor.
1 kommentarer
Hanna
13 Sep 2008 21:12
Förlåt. OM det någonsin skulle hända något liknande ( vilket jag HOPPAS att det inte gör) så ska jag uttrycka mig på annat sätt..
Kommentera