Life on mars
1kommentarer
Jen säger (18:54):
smyger du omkring bakom kulisserna?
Kristin - - säger (18:55):
ja det gör jag, jag gör ofta så..
Jen säger (18:55):
ja jag med, nu för tiden
Kristin - - säger (18:59):
varför gör du så?
Jen - lite här, lite där.. säger (19:00):
jag försöker undvika M.E lite
Varför gör du så?
Kristin - - säger (19:00):
varför, jag vet inte. Jag gillar inte att vara tillgänglig.
Inte finnas till, eller att göra det men att göra det så att ingen ser, är det inte sånt vi gillar nu för tiden?
Jag gillar inte att folk kan få tag på mig, och jag hör väldigt sällan av mig till folk också, det är egentligen ett under att jag har vänner över huvudtaget.
Världens bästa uppfinning måste vara telefonen, att ge någon sitt telefonnummer det är det bästa sättet att visa för folk att man finns, men sen om man inte vill finnas för just dem så är det bara att låta bli att svara! Jag svarar väldigt sällan i min telefon, detta gör folk i min omgivning som galna. Det är inte så att jag screenar mina samtal och bara svarar på de jag har lust med, jag struntar helt enkelt i att det ringer överhuvudtaget, för jag vet att det alltid är någon i andra änden som bara vill mig något. Det är väldigt tröttsamt.
Det känns skönt att jag fortfarande har min töntiga, barnsliga sida kvar hos mig för på sistone så har det hänt en del saker som har skrämt upp mig lite.
Händelse nummer ett, jag och min vän S skulle handla lite smågodis en kväll när vi skulle mysa lite. Det plockas lite här och lite där, helt plötsligt får jag syn på punchpraliner och tänker (helt utan att tänka mig för) "åh punchpraliner det låter gott" jag hann knappt reagera på vad jag precis hade tänkt innan klockorna började blinka och orden vuxenpoäng började flyga i luften.
Händelse nummer två var bara häromdagen, när jag tänkte för mig själv, "Lasse Kronér det är en mysig kille", det var när jag kröp ner i min säng och tittade på dobido på datorn. Jag vet inte var ifrån dessa två tankar kom men de bara dök upp. Från ingenstans.
Men det börjar kännas lite mer tryggt nu. När dessa vuxenpoängsfaserna kommer så blir man inte lika chockad längre, nu bara skrattar man åt sig själv. För oavsett om det handlar om att låta bli att svara i telefonen, tycka om äckliga godisar eller att gilla att stanna inne en fredagskväll och titta på underhållningsprogram istället för att vara ute och ränna så är det saker vi växer in i.
Vi tar oss an nya roller, lär känna oss själva på nytt.
Och kom ihåg, att de är de som fortsätter att ringa trots att de inte får svar som förtjänar att du lyfter på luren.
Fridens.
1 kommentarer
jenny
18 Sep 2008 22:39
haha, Lasse Kronér! åh vad fint kristin.
Kommentera