You've got mail
0kommentarer
Jag råkade gå in på min mail idag, eller jag är inne där varje dag, flera gånger faktiskt. Men just idag så råkade jag hitta ett par mail som försvunnit ur mitt minne.
Det var från en Ängel, en ängel som gjorde mer för mig än vad jag anade, hon kom från ingenstanns och rättade till allting. Utan att ens veta det. Självklart är hon ingen riktig Ängel, men hennes mailddress påstod att hon var en, det var över tre år sedan som jag fick de där mailen, tre år, det är inte så lång tid egentligen, men det har hänt så mycket sen min svarta ängel fanns hos mig.
Hon kom in i mitt liv som en ren slump (men åter igen, vilka gör inte det?), jag vet inte varför jag drogs så mycket till henne, kanske var det så att hon var lika mörk och skruvad som jag? Eller så var det bara meningen att hon skulle finnas där, för hur mycket jag än vred och vände på det så var hon mer skruvad än mig.
Hon försvann lika hastigt som hon kom, jag får förmodligen aldrig veta vad som hände med henne, trots att jag ibland kan vrida mig själv ut och in i mina funderingar. För idag vet jag inte ens vart hon befinner sig eller hur jag kan få tag på henne.
När jag satt och läste våra mail till varandra så kunde jag inte göra någonting åt att det for en rysning genom hela min kropp av välbehag, jag blundade och mindes, en mörk kväll, en doft av sommar, ett tonårsliv som for förbi och en soulmate som förevigt etsade sig fast i min själ. Det kändes så nära bara.
En närhet från en människa som trots det att hon har försvunnit fortfarande finns kvar, jag har aldrig varit med om att de som lämnat mig har funnits kvar på ett så starkt fysiskt sätt. Ibland blir jag galen, jag undrar vart hon finns idag när man vill ha någon att dela sina äventyr och krämpor med, någon som finns där helhjärtat, någon som delar med sig av en bit av sig själv och nästan kräver att man ska göra samma sak tillbaka.
"Jo jag vet hur det blir. datorer kan man aldrig lita på.. men jag sa iallafalla det som jag har tänkt på länge. och det kanske låter lite knäppt. men du verkar vara den enda i den här krångliga världen som förstår sig på ens sjuka tankar. tack för att du finns där! vi hörs.. puss och kram /K"
"Nej, dom är dumma. Och jag blev glad för att du sa det. Jag har saknat dig.
Du är klok, och jag behöver folk som är det. Om det är något, så lovar jag
att försöka hjälpa dig :)
Pussochkram"
Det värsta är jag var för dum för att förstå hur bra min Ängel var.
Fridens Liljor.
Det var från en Ängel, en ängel som gjorde mer för mig än vad jag anade, hon kom från ingenstanns och rättade till allting. Utan att ens veta det. Självklart är hon ingen riktig Ängel, men hennes mailddress påstod att hon var en, det var över tre år sedan som jag fick de där mailen, tre år, det är inte så lång tid egentligen, men det har hänt så mycket sen min svarta ängel fanns hos mig.
Hon kom in i mitt liv som en ren slump (men åter igen, vilka gör inte det?), jag vet inte varför jag drogs så mycket till henne, kanske var det så att hon var lika mörk och skruvad som jag? Eller så var det bara meningen att hon skulle finnas där, för hur mycket jag än vred och vände på det så var hon mer skruvad än mig.
Hon försvann lika hastigt som hon kom, jag får förmodligen aldrig veta vad som hände med henne, trots att jag ibland kan vrida mig själv ut och in i mina funderingar. För idag vet jag inte ens vart hon befinner sig eller hur jag kan få tag på henne.
När jag satt och läste våra mail till varandra så kunde jag inte göra någonting åt att det for en rysning genom hela min kropp av välbehag, jag blundade och mindes, en mörk kväll, en doft av sommar, ett tonårsliv som for förbi och en soulmate som förevigt etsade sig fast i min själ. Det kändes så nära bara.
En närhet från en människa som trots det att hon har försvunnit fortfarande finns kvar, jag har aldrig varit med om att de som lämnat mig har funnits kvar på ett så starkt fysiskt sätt. Ibland blir jag galen, jag undrar vart hon finns idag när man vill ha någon att dela sina äventyr och krämpor med, någon som finns där helhjärtat, någon som delar med sig av en bit av sig själv och nästan kräver att man ska göra samma sak tillbaka.
"Jo jag vet hur det blir. datorer kan man aldrig lita på.. men jag sa iallafalla det som jag har tänkt på länge. och det kanske låter lite knäppt. men du verkar vara den enda i den här krångliga världen som förstår sig på ens sjuka tankar. tack för att du finns där! vi hörs.. puss och kram /K"
"Nej, dom är dumma. Och jag blev glad för att du sa det. Jag har saknat dig.
Du är klok, och jag behöver folk som är det. Om det är något, så lovar jag
att försöka hjälpa dig :)
Pussochkram"
Det värsta är jag var för dum för att förstå hur bra min Ängel var.
Fridens Liljor.
Kommentera