Min citatsamlign börjar ta sig, jag borde förmodligen skaffa mig ett nytt umgänge.
Och helt plötsligt så känns det inte rätt längre.
Nu är det vår, ta en filt och lite god musik och lägg dig på en gräsmatta och gör ingenting.
Tro mig, det funkar!
And Then, She had nothing
Vissa dagar behöver man vara ledig,
andra dagar behöver man åka till Avesta
tredje dagar kan man behöva ett lång varmt bad.
En gång för längesen samlade jag på citat, jag skrev ner allt. Bara för att minnas ett ögonblick, jag gör inte sånt längre. Nu för tiden kommer jag ihåg det som orkar klistra sig fast på insidan av mitt huvud.
Jag minns minsann att min citatsamling var en mycket trevlig liten samling. jag tror att jag ska återuppta den igen.
Jag börjar nu!
"Hon var 35 och hade aids, men jag är nöjd!"
Flykt till Avesta.
Jag bloggar aldrig längre, jag skulle så gärna vilja skylla på tidsbrist.
Men jag vet att det inte är den som är problemet.
Även om jag aldrig har tid för någonting i mitt liv så är det inte därför jag har slutat skriva.
Jag får aldrig fram någonting, det blir alltid utkast, som sen blir kastade för jag kan inte förklara vad det är jag vill.
Dock har tiden liksom inte blivit sig lik längre.
En dag för någon vecka sen så satt jag och beklagade mig till min svägerska om allt jag hade att göra, men att jag inte hade någon tid till det.
Då sa hon åt mig att jag skulle använda mig av alla de extra timmarna som vi har på dygnet, hur pinsamt det än är att erkänna så trodde jag henne en stund. Sen insåg jag att hon bara skojade med mig.
Men i några ögonblick så blev jag alldeles lycklig över dessa extra (icke)existerande timmarna på dygnet.
Det är skumt, hur mycket jag än vrider och vänder på det så räcker inte tiden till, inte till allt man vill göra i allafall.
Jag vill hinna allt, både mig själv och andra, jag vill hinna städa och tvätta, samtidigt så vill jag hinna plugga. Men mest av allt vill jag hinna vara helt ledig.
Så, SMBVs nästa uppdrag är att uppfinna lite fler timmar så att vi får mer kvalitetstid med barnen, För någon måste tänka på barnen.
"Ja, det är som när man har repat någons bil,
från bakljusen hela vägen fram,
sen när man kommer till backspegeln så ser man att man har en bit broccoli mellan tänderna.
HALLÅ, Pinsamt!"
Men jag vet att det inte är den som är problemet.
Även om jag aldrig har tid för någonting i mitt liv så är det inte därför jag har slutat skriva.
Jag får aldrig fram någonting, det blir alltid utkast, som sen blir kastade för jag kan inte förklara vad det är jag vill.
Dock har tiden liksom inte blivit sig lik längre.
En dag för någon vecka sen så satt jag och beklagade mig till min svägerska om allt jag hade att göra, men att jag inte hade någon tid till det.
Då sa hon åt mig att jag skulle använda mig av alla de extra timmarna som vi har på dygnet, hur pinsamt det än är att erkänna så trodde jag henne en stund. Sen insåg jag att hon bara skojade med mig.
Men i några ögonblick så blev jag alldeles lycklig över dessa extra (icke)existerande timmarna på dygnet.
Det är skumt, hur mycket jag än vrider och vänder på det så räcker inte tiden till, inte till allt man vill göra i allafall.
Jag vill hinna allt, både mig själv och andra, jag vill hinna städa och tvätta, samtidigt så vill jag hinna plugga. Men mest av allt vill jag hinna vara helt ledig.
Så, SMBVs nästa uppdrag är att uppfinna lite fler timmar så att vi får mer kvalitetstid med barnen, För någon måste tänka på barnen.
"Ja, det är som när man har repat någons bil,
från bakljusen hela vägen fram,
sen när man kommer till backspegeln så ser man att man har en bit broccoli mellan tänderna.
HALLÅ, Pinsamt!"
