How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty
- Pink, please don't leave me
På senaste tiden har jag börjat tänka på smärta.
Inte för att jag har ont någonstans (förutom i den fördömda ryggen som sagt upp sig på heltid).
Utan för att alla i min omgivning orsakat sig själva så mycket smärta.
Följande inlägg handlar alltså om idioterna i min omgivning.
Det har blivit sol i Sverige, och eftersom det är lika ovanligt med två soliga, varma veckor i rad i sverige som det är med en by i finland utan en endaste bastu så har alla (lediga) svenskar stekt.
Åhåjaja, någonstans i uppväxten var det någon som inte lyssnade på alla bannor om solskyddsfaktor i och med det så har reultatet blivit att större delen av befolkningen just nu har fått en sexig illröd färg över hela kroppen.
Fraser som "jag har ju aldrig bränt mig" och "solen brukar inte ta såhär hårt" flyger som irriterande myggor i luften.
Folket är rött, och de flesta har bränt sig så illa så att de varken kan sova eller sitta. Då är det enda fråga jag får upp i mitt huvud, varför?
solen tog lika hårt förra året (inte lika många dagar i sträck dock), och folket använde sig av samma gnällande om brännskador (jag var faktiskt själv en av dem som gick omkring och åmade sig).
Ursäkterna fungerar inte längre tyvärr.
Det gäller inte bara oskyddad solning, det gäller allt som orsakar oss smärta.
alkohol gör oss bakfulla, dåliga val av sexparters ger oss ångest, att äta glass till frukost gör att kläderna skär in i huden. Behöver jag fortsätta (gissa film!)?
Tänk om vi kunde sluta vara idioter på heltid, sjukskriva oss lite - bara vara idioter på halvtid ett slag. Vad mycket bättre världen skulle vara då!
Kanske vi gillar det, vi kanske behöver smärta för att kunna fortsätta, alla människor är kanske lite omedvetet lagda åt sadomasochismens håll.
Det är tyvärr den enda gilltiga ursäkt till all ondödig smärta jag kan komma på.
Men nu är det slut, nu sätter vi ner foten och tackar nej till hudcancer, könssjukdomar, krossade hjärtan, brända skinn och alla andra bieffekter vi får av våra snuskiga, smärtsamma levnadsmönster.
Nu är det slut!
no pain - no game. no huss - no fuss.
What is it with you that makes me act like this?
I've never been this nasty
- Pink, please don't leave me
På senaste tiden har jag börjat tänka på smärta.
Inte för att jag har ont någonstans (förutom i den fördömda ryggen som sagt upp sig på heltid).
Utan för att alla i min omgivning orsakat sig själva så mycket smärta.
Följande inlägg handlar alltså om idioterna i min omgivning.
Det har blivit sol i Sverige, och eftersom det är lika ovanligt med två soliga, varma veckor i rad i sverige som det är med en by i finland utan en endaste bastu så har alla (lediga) svenskar stekt.
Åhåjaja, någonstans i uppväxten var det någon som inte lyssnade på alla bannor om solskyddsfaktor i och med det så har reultatet blivit att större delen av befolkningen just nu har fått en sexig illröd färg över hela kroppen.
Fraser som "jag har ju aldrig bränt mig" och "solen brukar inte ta såhär hårt" flyger som irriterande myggor i luften.
Folket är rött, och de flesta har bränt sig så illa så att de varken kan sova eller sitta. Då är det enda fråga jag får upp i mitt huvud, varför?
solen tog lika hårt förra året (inte lika många dagar i sträck dock), och folket använde sig av samma gnällande om brännskador (jag var faktiskt själv en av dem som gick omkring och åmade sig).
Ursäkterna fungerar inte längre tyvärr.
Det gäller inte bara oskyddad solning, det gäller allt som orsakar oss smärta.
alkohol gör oss bakfulla, dåliga val av sexparters ger oss ångest, att äta glass till frukost gör att kläderna skär in i huden. Behöver jag fortsätta (gissa film!)?
Tänk om vi kunde sluta vara idioter på heltid, sjukskriva oss lite - bara vara idioter på halvtid ett slag. Vad mycket bättre världen skulle vara då!
Kanske vi gillar det, vi kanske behöver smärta för att kunna fortsätta, alla människor är kanske lite omedvetet lagda åt sadomasochismens håll.
Det är tyvärr den enda gilltiga ursäkt till all ondödig smärta jag kan komma på.
Men nu är det slut, nu sätter vi ner foten och tackar nej till hudcancer, könssjukdomar, krossade hjärtan, brända skinn och alla andra bieffekter vi får av våra snuskiga, smärtsamma levnadsmönster.
Nu är det slut!
no pain - no game. no huss - no fuss.
