13
2kommentarer
Vem kysste Elin
bakom ryggen på Marie
Var det den store poeten
som hon var förälskad i?
Fanns det en plats
i hennes värld för två?
Snälla skicka ett vykort
för jag undrar så
- Håkan Hellström, Nu kan du få mig så lätt
Nu är det sommar, på riktigt. Alla har lov, några drömmer om semestern som är alldeles runt hörnet.
En del har precis börjat på sina sommarjobb, andra räknar sparpengarna som de tänker leva på i två månader.
Jag har precis kommit hem från min semester och blivit inputtad i vardagen, planerat in några veckors jobb samt en veckas festivalande (bakom kulisserna denna gång).
Sommar betyder musik för mig, visserligen så gör våren, hösten och vintern också det. Men sommaren är alldeles extra speciell, alldeles speciellt blir det när jag slå på någon av mina favoriter (Håkan H och Timo R), när jag får sitta och lyssna på någon av deras skivor. ensam på en brygga någonstans i sverige. Det är då sommaren lever för mig, det är då jag känner att om fan skulle vara jävlig och blixten skulle slå ner i huvudet på mig så skulle jag iallafall få dö lycklig.
När jag sitter med min musik så ignorerar jag världen utanför mina hörlurar, ingenting annat än mina minnen får existera.
Om ni någongång råkar hitta mig på bryggan med hörlurarna i öronen så kan ni vara alldeles säkra på att jag tänker tillbaka på sommaren 2006 när jag stod längst fram på Håkans konsert på peace and love i borlänge, hand i hand med min älskade vän SB. Vi skrek texterna ikapp och efteråt var jag alldeles förstörd i benen och kunde knappt gå framåt på grund av alla endorfiner som spurtade runt i min kropp.
När jag tänkt färdigt på det minnet så kryper det i magen på mig, ett sting av saknad både till SB och till håkan känns som tusen nålar.
Jag byter snabbt minne och tänker på när jag första gången såg Timo, alldeles ensam stod jag och känslan av hur allting skulle bli perfekt bara jag fick stå kvar i publiken i all evighet spred sig i kroppen. Jag ryser till vid detta starka minne och om jag blundar så står jag där igen ensam fast ändå inte ensam.
Efter några minuter så kryper hela kroppen av minnen, alla konserter jag har varit på genom åren, festivalliv, förlorade kärlekar och älskade vänner. Jag hör publikens jubel och gitarrernas hårda riff, jag tänker på känslan av att ha musiken nära, ha den pulserande i ådrorna bara släppa allting annat och föras in i en värld fylld av sång, skratt och tårar.
Det mina kära vänner är sommar och kom inte att påstå någonting annat.
Om jag en dag glömmer min stora kärlek, om jag en dag vaknar upp och känner att den inte betyder lika mycket för mig längre. Då är ni hjärtligt välkommna att brutalt påminna mig. Sparka mig på stortån och skrik som ett barn, få mig att komma ihåg och skäll ut mig för att jag glömt!
Fast risken att jag skulle glömma är nog inte så stor, det är sant som de säger:
"Man glömmer aldrig sin första kärlek/ar".
Sommar, Festival, Knasigheter, vänner och kärlek.
Fridens liljor
bakom ryggen på Marie
Var det den store poeten
som hon var förälskad i?
Fanns det en plats
i hennes värld för två?
Snälla skicka ett vykort
för jag undrar så
- Håkan Hellström, Nu kan du få mig så lätt
Nu är det sommar, på riktigt. Alla har lov, några drömmer om semestern som är alldeles runt hörnet.
En del har precis börjat på sina sommarjobb, andra räknar sparpengarna som de tänker leva på i två månader.
Jag har precis kommit hem från min semester och blivit inputtad i vardagen, planerat in några veckors jobb samt en veckas festivalande (bakom kulisserna denna gång).
Sommar betyder musik för mig, visserligen så gör våren, hösten och vintern också det. Men sommaren är alldeles extra speciell, alldeles speciellt blir det när jag slå på någon av mina favoriter (Håkan H och Timo R), när jag får sitta och lyssna på någon av deras skivor. ensam på en brygga någonstans i sverige. Det är då sommaren lever för mig, det är då jag känner att om fan skulle vara jävlig och blixten skulle slå ner i huvudet på mig så skulle jag iallafall få dö lycklig.
När jag sitter med min musik så ignorerar jag världen utanför mina hörlurar, ingenting annat än mina minnen får existera.
Om ni någongång råkar hitta mig på bryggan med hörlurarna i öronen så kan ni vara alldeles säkra på att jag tänker tillbaka på sommaren 2006 när jag stod längst fram på Håkans konsert på peace and love i borlänge, hand i hand med min älskade vän SB. Vi skrek texterna ikapp och efteråt var jag alldeles förstörd i benen och kunde knappt gå framåt på grund av alla endorfiner som spurtade runt i min kropp.
När jag tänkt färdigt på det minnet så kryper det i magen på mig, ett sting av saknad både till SB och till håkan känns som tusen nålar.
Jag byter snabbt minne och tänker på när jag första gången såg Timo, alldeles ensam stod jag och känslan av hur allting skulle bli perfekt bara jag fick stå kvar i publiken i all evighet spred sig i kroppen. Jag ryser till vid detta starka minne och om jag blundar så står jag där igen ensam fast ändå inte ensam.
Efter några minuter så kryper hela kroppen av minnen, alla konserter jag har varit på genom åren, festivalliv, förlorade kärlekar och älskade vänner. Jag hör publikens jubel och gitarrernas hårda riff, jag tänker på känslan av att ha musiken nära, ha den pulserande i ådrorna bara släppa allting annat och föras in i en värld fylld av sång, skratt och tårar.
Det mina kära vänner är sommar och kom inte att påstå någonting annat.
Om jag en dag glömmer min stora kärlek, om jag en dag vaknar upp och känner att den inte betyder lika mycket för mig längre. Då är ni hjärtligt välkommna att brutalt påminna mig. Sparka mig på stortån och skrik som ett barn, få mig att komma ihåg och skäll ut mig för att jag glömt!
Fast risken att jag skulle glömma är nog inte så stor, det är sant som de säger:
"Man glömmer aldrig sin första kärlek/ar".
Sommar, Festival, Knasigheter, vänner och kärlek.
Fridens liljor
2 kommentarer
jenny
19 Jun 2009 10:25
Underbart.
C
07 Jul 2009 12:47
jag saknar dig
Kommentera