29 May

00:10

Invincible

0kommentarer
I wanted freedom
Bound and restricted
I tried to give you up
But I'm addicted

Now that you know I'm trapped
Sense of elation
You'd never dream of
Breaking this fixation
                             - Muse, Time is running out


Egentligen vill jag bara meddela omvärlden om gräset är grönt, musiken flödar och det blir sommar i år igen uppenbarligen. 

Sen att framtiden är fruktansvärt ömtålig, nuet spräckligt och det förgångna nästintill bortglömt - Det är ingenting vi filosoferar över för stunden. 

För er som kom hit för att läsa om frustration, välkommen att läsa Yens blogg (länk finns till höger)

                                      
                                              Känslan av att var halv och fastspänd

Tills nästa gång, farväl.
Gammalt
Kommentera

22 May

23:07

Den blomstertid nu kommmer

0kommentarer

    Bli stilla, låt tystanden föra dig nära.
    Närvaron finns där
    En kraft som vill bära,
    ja, öppna det rum som finns
    låst djupt inom dig.
    Barnet som bor där och
    stumt skriker: "Hör mig!"
                                    - Du är en bön

Vissa dagar, vissa alldeles speciella dagar, då väljer jag att se världen på mitt sätt.
Dessa dagar är mina favoritdagar, trots att de nästan bara kommer då jag har mina downperioder.
Men trots att allt ligger på botten så vill jag på något sätt se världen på mitt sätt, en värld där jag är Gud
(Det har jag skrivit om förr, att jag, liksom så många andra, tycker om att leka gud). Dessa dagar så är allt egentligen mest bara som en tornado, man är frustrerad och vill skrika, samtidigt så vill man bara lägga sig ner, stoppa tiden och titta på saker, lyssna på människor och spara på vartenda litet minne i all evighet.

Det är då jag går ut på tuben och letar fram någon riktig powerlåt (ex, Mariah Careys Hero), eller så lyssnar jag på gospel eller opera, det är bara sådan musik som kan mana fram känslan av att allt är vackert.
Det känns nästan lite som att vara hög (dock har jag aldrig provat , men det är den närmsta jämförelse jag kan tänka mig). Det är den bästa och sämsta känslan i världen, den är bäst för att jag för några ögonblick får vara gud och helt själv bestämma vad det är jag tittar på och hur jag vill se på dem, samtidigt så vet jag att känslan kommer försvinna, då grips man av panik och kan nästan inte andas.

Jag vet inte hur jag ska förklara mitt sätt att se på saker, men jag antar att allting blir, vackert på något vis. Saker får färg och syns tydligare. Sen efter några ögonblick så är det en suddig massa igen. 

Då och då så råkar jag få med mig kameran när jag kliver över tröskeln till min värld, jag är ingen fotograf, jag har ingen fancynancy kamera. Men jag gör som jag vill, jag är gud och det kan ingen ta ifrån mig (iallafall inte när jag är inne i mitt flow). Så i ett tragiskt försök att övertala er om att jag inte är skvatt galen så vill jag bara visa mitt sätt att se på saker, 
Som ni ser så gillar jag inte helheter, jag tycker om att själv få klistra ihop bilderna till någonting meningsfullt/löst.

       
         
          My way
                       

Tills nästa gång,  trevlig fortsättning.

Gammalt
Kommentera

07 May

20:32

Midnight train.

2kommentarer
För att citera min vän D (eftersom citat numera är min stora grej), "Alla är idioter"
Det är ju helt underbart, idag försökte jag få tillbaka någon form av blogginspiration, det gjorde jag genom att läsa de top tio bloggarna här på blogg.se. 
Efter en kvart ville jag skjuta mig i ljumsken, jag fick läsa allt från att någon hade missat bussen och därför struntat i skolan, istället hade hon varit hemma och ätit en kopp thé till frukost till någon som drev en nykterhetskampanj genom att berätta om sina värsta fylleminnen. Sen när äter man thé?
vem vill läsa sådant? Vem, vem, vem? inte nog med det, det är särskrivningar och felstavningar, konstiga fotografier på folk med alldeles för mycket brunkräm. Jag blir tokig.

Nej, alla är idioter. suck. tacka vet jag J, en av de få människor i bloggvärlden som inte får mig att vilja spy. 

Åh, jag har även löst mysteriet med varför jag inte bloggar längre, jag vill inte bli som dem, en vardagsmänniska. Jag vill säga någonting vettigt. Dock finns det inte mycket vettigt att säga. Därför låter vi bli. plus att alla mina utkast ser ut såhär, ren och skär galla. 

                                           
                                      en gång var jag brun.
                                                En gång trodde C att hon var brun.                   

"Eller, har jag sagt det redan? Jaha, tack för ordet då"

På återseende.
Gammalt
Kommentera