Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du vara i rörelse.
-Allas vår egna Einstein
Idag studerade jag, inte i tråkiga böcker som normala människor i min omgivning gör.
Jag var faktiskt på jobbet, där studerade jag barn (det är inte så illa som det låter!), jag jobbade i en femårsgrupp, där finns det i ett av rummen en bilmatta. Ni vet en sån där matta där det är vägar och hus och rondeller och träd och sådant på, meningen är lite att förena nytta med nöje, barnen får leka samtidigt så behöver de inte frysa så om knäna när de ligger på backen.
På mattan så var det idag en tjej som lekte med en bil, bilen i fråga var större än vägarna och rondellerna till och med husen. Dock så var dockan som skjutsades runt i bilen större ändå, så dockans armar och ben hängde utanför bilen. Det var ingenting som störde tjejen som lekte, hon var så upptagen av att köra över trafikpolisen som fanns mitt i en av rondellerna. När hon gjort det ett par gånger så utbrast hon "nu har jag kört över polisen, så nu får alla köra mot rött".
Jag satt och tittade på henne ett slag, alldeles fascinerad över hur barn kan leka med hur konstiga kombinationer av leksaker som helst. visste ni till exempel att Darth vader sköt laserklot ur sina handflator för att förgöra osynliga Joda? Barn lever sig in i sin fantasivärld och där fungerar allting liksom, det finns inte ett problem man inte kan lösa. Ändå så är allting på dödligt allvar, om Joda inte finner sig i att dö av Darth vaders laserklot så kan Darth vader försöka förgöra Joda genom att sparka honom hårt på smalbenet eller dra honom i håret tills fröken kommer och det blir verklighet igen.
När jag växer upp så är en av mina önskningar att jag inte ska glömma bort det, att barnasinnet finns kvar. Att jag klarar av att köra över redan platta trafikpoliser på mattor, att jag är Joda som vägrar bli förintad av något löjligt laserklot.
Att sjunga högt när man hör en sång man tycker om, att kulla personen man är ute och powerwalkar med och sedan springa sin väg eller att kunna kasta sig i snön och göra snöänglar bara för att man känner för det.
Är det inte det som får oss att överleva deklareringen, bilbesiktningen, jobbsökandet, falukorv med tråkiga makaroner och allt annat som dyker upp när fröken kommer och plingar i klockan och säger att det är städning?
Vill du dansa?
kommentar överflödig
Playing with fire!
Vårskrik!
