krissw

22 Sep

19:11

One Moment In Time

0kommentarer

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
- Hanna, Melissa horn

Jag önskar att jag kunde dela med mig av mina vardagsögonblick när jag skriver. Men någonting sätter stopp. Hade det inte varit så, så hade förmodligen dagens titel varit "Vitt vin och reekor", inte för att det är några räkor med i bilden, men vi har vin. Idag var en sådan dag då det bara kändes så rätt att skämma bort sig själv, hade det varit riktigt illa så hade jag legat i badkaret nu också, men tyvärr vi stannar på torra land.

Vidare hade jag förmodligen skrivit om att jag har ett kök som ser ut som ett krigsfält, att jag tagit en promenad på nästan två timmar för att rensa huvudet, att jag lyssnat på Caroline Af Ugglas och Tommy Nilsson på repeat. att jag ska jobba i morgon, att jag ser fram emot lite mera höst och kanske till och med lite vinter, att jag undrar vart min intelligens tog vägen. Hade jag inte hunnit berätta det i något tidigare inlägg så hade jag förmodligen berättat att vi var i Prästgården och firade klara i helgen också, att det som vanligt bjöds på alldeles för mycket god mat och att vi fortfarande är mätta.

Vidare i min blogg om yta så hade jag förmodligen försökt gå lite på djupet och berättat om filmen jag gjorde till Hanna i förrgår, de enda jag hade inspiration nog att redigera, ett minne av hennes två hästar som fick vandra vidare för snart ett år sedan.
Sen hade jag pratat om hur trött jag är, på att det är försent, men att det inte tycks förstås, att allting ska vara som förut fast det står en rosa elefant i hörnet och suger ut all energi som finns i rummet och på att det gör ont att ens försöka försöka.
Jag hade förmodligen malt på om att Sid förgyller min vardag mer än vad någon mänsklig varelse någonsin har gjort förut.

vidare har jag berättat att jag fortfarande inte är stressad över att jag inte vet vad som händer sen och att jag har börjat titta på tredje säsongen av One Three Hill och att musiken och konsten gör lite ont i hjärtat av nostalgi.
Att jag blivit kall och lämnat vissa saker bakom mig, saker jag aldrig kunde föreställa mig ett liv utan, att minnen har börjat blekna och att människor har blivit petade från sina piedestaler.

Allt det där hade jag skrivit om jag hade haft en blogg om mitt vardagsliv, vilken jävla tur att jag inte har det!

Ren lycka

För du var 17 år