999
0kommentarer
Lyssnade på Kents senaste idag, mumma säger jag bara. De har släppt sin elektropop och kommit tillbaka till sig själva igen, precis som vi älskar dem.
Förra inlägget skulle publicerats vid 11 i morse men blogg.se-appen är sämst ever så blir ingenting som man vill.
Jag fick iallafall komma in till BM och livmodern hade vuxit 4 cm sen sist, den var alltså 26 cm idag när jag går in i vecka 27, det innebär att jag ligger jättefint i kurvan och växer precis som jag ska. Den lilla damens hjärtrytm var ca135 slag i minuten och även detta var fint och jämt. Nu skrev jag den lilla damen, detta just för att förra veckans undersökning avslöjade att det är en liten flicka (eller docka eller prinsessa som barnmorskan på ultraljudet hela tiden sa). Det var rätt häftigt att få veta lite mer om den inneboende, få se hjärna, hjärta, njurar, magsäck osv. Både jag och mannen var lite off, man kan jämföra det med att vara "starstruck" man finner liksom inte ord och vad man än säger så känns det inte bra nog.
Vi båda konstaterade när vi åkte därifrån att det var värt varenda krona, bara att få bekräftelse på att saker fortfarande är bra och att med egna ögon få se hur mycket större hon var denna gång om man jämför med de andra ultraljuden.
Däremot så fortsätter hon snåla på livstecken, man känner några små grejer om dagen men varje gång jag är där med handen så är det supertyst.
Däremot om Daniel pratar med henne eller har handen på magen då kan hon röra sig, jävla pappagris! Vem är det som släpar runt på henne hela dagarna? Men men kan mycket väl tänka mig att hon är trött på min röst som hörs hela dagarna och gillar när hon får lyssna på någon annan.
Hos barnmorskan fick jag faktiskt även ta de prov jag skulle och det var barnmorskan som stack mig, tog mitt blod för att skicka vidare och kollade sockret och järnet, sockret låg på 4,6 så det var lugnt men järnet låg på 118 och minimigräns är 120 vilket gjorde att jag efter skolan fick knalla till Apoteket och köpa järntabletter och knapra på så får vi se om järnet kryper upp lite och om jag blir piggare.
När jag gick hem från skolan idag så hade jag sådana sammandragningar när jag gick så jag ville mest lägga mig ner och vila. Men jag släpade benen efter mig, det ena framför det andra och helt plötsligt var jag hemma. Med sådana kramper att jag var tvungen att lägga mig i soffan en lång stund. Låg på sidan och får helt plötsligt tre jättehårda obehagliga sparkar i sidan, men som vanligt när man lägger dit handen så blir det stilla.
Nu ska jag mentalt förbereda mig på att åka och handla, hela kroppen skriker att jag borde somna i soffan och strunta i vardagsbestyren, men det funkar inte så.
