krissw

Jag kom in på blogg.se-appen! Eftersom jag för tillfället prioriterat annat än datorn (då jag faktiskt har internet i telefonen) så blir det inga uppdateringar.

Dagarna denna vecka har sett exakt lika ut:
05-06, bebis skriker, vi går upp och ammar/ger flaskan, byter blöja och lägger henne i babysittern där hon somnar om.
06-07, frukost till Olsson, diska och plocka med saker, mannen drar till arbetet.
07-10, plockar, sorterar, städar (nu kanske ni tror att det är grisigt hos mig men icke, olika rum har städats olika dagar och då snackar vi grundlig städning med skrubbning, sortering osv.) frukost, tar hand om bebis när hon behöver mig, påklädning, matning, medicin, blöjbyten osv.
10-14, utgång, promenad/ fika med vänner/ handla/ andra ärenden
14-22, lunch, mer plockande (det får mig att slappna av, jag lovar!), slötitt på tv, aktivt umgänge med bebis som har sin vakentid till och från under eftermiddagarna. Olsson kommer hem (allt mellan 15-19 beroende på vad de har att göra på jobbet), laga middag, äta middag, halvt dö i soffan, försöka umgås, andra slöaktiviteter innan läggdags.
Och sen sover vi, Astrid somnar efter sin mat 20-21 någongång efter att ha sovit till och från hela eftermiddagen. Vi orkar inte vara vakna så mycket längre efter Astrid eftersom vi båda hållit igång sen senast 06 på morgonen. Just nu är jag glad att mitt och Olssons tidigare Skövde-liv varit väldigt pensionärigt så tidiga kvällar och morgnar ligger naturligt hos oss.

Så är dagarna. Jag undrar hur länge det kan hålla på, jag menar snart har jag inga fler garderober att rensa eller prydnadssaker att byta plats på. Till och med mina ärenden börjar ta slut..

Nu låter det lite som att jag är någon form av pretto som gör saker hela tiden, men jag blir tokig av bara gå och dra! Och med tanke på Olssons ojämna arbetstider och att han de kommande två månaderna kommer att jobba mycket borta så känns det skönast att ha allt som skall göras gjort tills han kommer hem så vi hinner ses 5 minuter innan vi båda somnar av utmattning.

Senaste nyheten är att Daniel den 3e December börjar jobba på Sthlm vatten, innan det hoppas vi att någon har velat köpa våran lägenhet och att vi hittat någonting nytt att bo i. Jag vet inte vem som är mest exalterad över flytten, min familj eller hans familj?

Jag ser mest fram emot att få bo lite större och få bo permanent på en plats, slippa fara land och rike runt och faktiskt kunna kräva att folk kommer till mitt hem (då det går att åka över dagen och inte måste stanna över helgen!). Men det tar ytterligare några veckor innan det är dags!

Nu ska bebis ha mat, sen ska vi ut i livet!

(gårdagen bjöd på fika på stan med några fina klassisar innan de skulle till skolan!)

Sådär, då var ännu ett par dagar avklarade. I måndags blev det ingen bank då jag insåg att banken stänger klockan 15, istället så tvättade Olsson och jag rensade garderober här hemma, slängde massa skor och gjorde plats för alla Astrids grejer så att vi slipper ha dem ståendes i sovrummet. Jag älskar att få ordning på mina prylar och slippa ha saker liggandes överallt.

Igår däremot så var vi utanför hemmets trygga väggar, jag gick till skolan och hälsade på klassen insåg att jag saknar komvux, pluggandet och framförallt klassen väldigt mycket. Fick lite ångest när vi gick därifrån!  De hade enbart en timmes lunchrast så det blev lite rörigt, men efter stockholmsvistelsen så är jag hemma ett slag och får då boka in lite längre umgänge.
Banken, lunch på rådhuset och en sväng på stan innan vi släpade fötterna hemåt igen och vips så hade hela dagen gått.

Idag fick jag på mig ett par byxor jag inte kunnat ha sen innan jag blev gravid (då jag svullnade på en gång i princip så kunde jag inte ha mina vanliga byxor alls på 9 månader), detta tackar jag lågkolhydratskost för! Efter en hel sommar med massor av socker och kolhydrader så sa magen stopp, bokstavligen stopp! när jag kom hem så såg jag ut som jag var gravid igen och smärtan var ingen höjdare. Efter tre dagar hemma med noggrann skitgod kolhydratsfattig mat så får jag på mig riktiga byxor, dock så har jag en hel massa sladdrigt skinn som hänger som jag noggrant får vika ihop och stoppa in i byxorna och en mjuk muffinstopp som sticker upp ovanför byxorna. Med vad ska man göra, ungen var ju helt klart värt det! Och jag brukar säga till Daniel att nu har han ju några extra handtag att hålla i när stormen går.

Har gått igenom lite bilder också och inser nu att jag var tjockare än jag trodde när jag var på tjocken, låt mig demonstrera:


Oktober, helt obefruktad.

December, vecka 12 (eller 13-14 någonting, vem minns?)

vecka 19 plus 3

vecka 20 plus 4

22 plus 5

26 plus 2

31 plus 4

34 plus 4

37 plus 4

37 plus 6 (enligt journalerna 38 plus 0 men de har fel!)
 sista bilden på mig som gravid lite drygt två timmar innan allt spårade ur!


Som bonus blir det en bild på Astrid första gången hon hade kläder på sig
Här trendigt påklädd i en randig pyjamas ärvd av kusinerna.

Sådär, nu drar vi oss mot BVC och sedan mot Sthlm, och eftersom det inte går att blogga från telefonen längre så får ni överleva utan min visdom i några dagar. Har även 6 opublicerade inlägg med bilder och allt från förlossningen, men jag vet inte om de är för allmänheten än.

Farväl

Vi börjar gå mot slutet nu, slutet av sommaren. Det tycker jag är alldeles otroligt skönt, slippa stå och stampa och önska att någonting hände, istället kan man komma in i vardagen, rutinerna och se till att det händer saker varje dag.

Just nu är jag hemma i skövdelandet igen, på onsdag åker vi till Sthlm en sväng men efter vistelsen där har vi ingenting inbokat, det ska bli otroligt skönt att få ha sina saker i en garderob igen, laga mat i sitt egna kök och ha bilen nere på våran lilla bokade ruta.

Nog för att det är trevligt att umgås med släkt vänner och familj men nu är det tid att få vara hemma och pyssla ett slag!
Jag och Astrid tog tåget hem igår, det är någonting jag inte är så sugen på att göra om, tåget mellan Sala och katrineholm var ett gammalt tåg med höga trappsteg och allmänt sunkig kupé, som tur var så hade mamma skjutsat mig till tåget så hon hjälpte oss på med vagnen.

I katrineholm var det byte, kaos att försöka ta sig av tåget då en psyko tvåbarnsmorsa parkerat in min vagn med sin vagn och det var väskor överallt, när tåget stannade flög hon av med sina två ungar vilket gjorde att jag inte hade en chans att få ut min vagn för efter henne tryckte sig resten av kupén ut ur tåget.
När jag äntligen får ordning på mina saker efter att ha blivit runtskuffad av kreti och pleti så börjar människorna utanför att trycka sig in med sina väskor vilket resulterade att jag stod där genomsvettig och halvt skrek att jag gärna ville komma av tåget först!

Men då hade jag blivit så ilsken att jag tryckte mig fram och bankade vagnen i så många elaka medmänniskor jag bara kunde, utanför tåget stod dock en ängel i form av en ung kille med okänt ursprung, han tog initiativ att ta emot babyskyddet och sedan ta emot vagnen så att jag äntligen fick komma av tåget. vidare in i en hiss som luktade urin och sedan under spåren in i nästa urinstinkande hiss och upp på nästa spår.

Väl där möts vi av att tåget först är försenat, sedan när det väl kommer visar det sig att det är ett fräscht snabbtåg, även detta med skyhöga trappsteg som det inte fanns en chans att jag skulle kunna ta mig upp för utan hjälp. Det kom en kvinna och hjälpte mig tack och lov men sedan tog det stopp, vagnen kom inte ens in i kupén som var byggd för helt vanliga barnlösa människor på två ben.

Så, i en timme fick jag STÅ med vagnen utanför kupén mellan ytterdörrarna och dörrarna mellan vagnarna och skämmas varje gång någon ville förbi då jag totalt blockerade vägen. halvt gråtande av stress och utmattning så svor jag att aldrig mera åka tåg med SJ och deras diskriminerande tåg. Jag har iallafall skickat iväg ett önskemål om att få reklamera resan då jag inte kände att jag fick den service som jag faktiskt betalat för.

Uppföljning på det kommer förhoppningsvis om jag får något svar det vill säga.

Olsson har jobbat natt och ligger nu och sover Astrid har blivit nerstoppad i babysittern så att jag har haft två händer fria hela dagen för att kunna diska, laga frukost, tömma kameran och telefonen på bilder, ta fram bilder som skall skrivas ut till Astrids babybok, betala räkningar osv. osv. allt det där som hör till verkligheten.

Nu har jag fått duscha och ska ta upp Astrid som precis vaknade och som förmodligen vill ha ren blöja, nya kläder (då jag låtit henne chilla i pyjamas hela förmiddagen) och lunch. Sedan blir det ner på stan och lösa in två utbetalningskort, ett med min skatteåterbäring och ett med det första barnbidraget. Förövrigt så har försäkringskassan gjort det igen, de är så otroligt inkompententa att jag blir matt. Jag fick ett papper där jag skulle fylla i vilket konto barnbidraget skulle in på, jag fyllde i lappen och skickade till dem sedan fick jag en exakt likadan lapp igen plus barnbidraget på en check PLUS att jag fortfarande inte fått föräldradagarna jag ansökt om godkända trots att det var över en månad sen jag ansökte.
Jäkla clownmyndighet!

Vi hörs! Jag ska försöka ta upp bloggandet nu när jag är hemma igen, däremot så har jag fortfarande inte fått blogg.se-appen att fungera än så det blir inte lika många inlägg om mitt otroligt intressanta liv!

Sidan sjunger