Söndag 07.16
0kommentarer
Jävla biologiska klocka, väckte mig halv sju, dock ligger jag kvar i sängen.
Gårdagen bjöd på barnvakt med mor och far, sid var i sitt esse och vägrade varva ner eller sova så när föräldrarna kom hem så var han pigg och pratglad. Det är helt ofattbart att lille bebisen blivit så stor och smart!
Jag frågade honom vad jag hade i min mage då svarade han "ehm.. En brossa" riktigt smart då det var en brossa mamma hade i sin mage förra året.
När jag och mamma sen skulle förklara att det inte är en brossa utan en kusin så sitter han och lyssnar och sen säger han "han heter Zakk" och pekar på som lillebror.
Jag tror att en del saker är lite för avancerade för en 2,5 åring även om han är smart!
Resten av kvällen var bara tokigheter, lillebror hänger med riktigt ordentligt och stirrar alldeles fascinerat på storebror när han far runt och hittar på bus. Lillebror är även han väldigt underhållande på sitt vis då han stirrar och klämmer och smakar på allt, och så är han en riktig liten tjockis nu så man kan begrava sig i hans hakor och mage och bara sniffa bebis, plus att han fått lika stora ögon som storebror fast med mammas blåa färg istället för pappas bruna.
Hänget i prästgården fick även det ett slut, de två bakfulla extremt slitna systrarna förvandlade sig till två snygga festprissar (förvandlingen var rätt otrolig att se) jag skyfflade in dem i bilen och tog med dem till Heby så att deras stackars moder slapp skjutsa dem.
De skulle på hotellet, det var jäkligt lockande då jag inte satt min fot där på 1,5 år. Detta vattenhål som tidigare betytt så mycket, de väggarna har fått se så mycket och där har en hel del av ungdomslivet flutit förbi i alkohol.
Dock kände jag att ska det va så ska det, ska jag dit så ska jag det med mina fruntimmer och inte med ett par partysugna ungdomar som fortfarande skriver sin historia på väggarna. (känns som att denna tant bör lista ut vart hon hör hemma nu) plus att jag förmodligen haft lite för roligt i mina dagar och då vore det dumt att rasera partyKristin genom att låta tantKristin försöka leva ut en kväll.
Efter dessa djupa filosoferingarna så styrde jag som sagt saaben mot björnarbo 111 där jag hängde med det som hjärtat pumpar starkast för, och jag ångrar det inte för en sekund då mina ungar växer upp utan mig, 5 veckor ett helt liv i deras värld så jag tränger mig in så ofta jag kan.
Det var helgen det, jag fick en bild på ett litet mirakel igår, grabben skulle ta sin välling och gå och sova.
Tror blixten är lite stark.
Kommentera