krissw

Svett har fått en ny innebörd, med tanke på att våran svenska sommar innehåller mer kyla än vad vintern gjorde så är det knappast vädret som fått mig att svettas. Nu är det hormoner på natten, vaknar varje morgon och känner mig som om jag sovit i en badbassäng ungefär. När det inte är nattens hormoner så är det dagens dotter, hon har de senaste två dygnen vrålat, och det har inte varit något vanligt missnöjdsvrål utan det har varit vrål som låtit ungefär som att vi gör henne illa.

Hur cool man än tycker att man är så blir man rätt nedbruten efter 48 timmar, speciellt då det enda som hjälp har varit att amma, jag tror att mina bröstvårtor är ca 50cm långa efter allt slitande, de gör ont som satan iallafall för ungen må vara liten och söt men hon attackerar likt en vithaj så fort hon kommer i närheten av mina tudor.
Jag har inte kontaktat någon sen jag anlände till Skövde och snart ska vi fara uppåt för ett slag igen, känns lite elakt då jag faktiskt vill träffa de fina klassisarna jag tillbringat de senaste två terminerna ihop med men dagarna har gått nästan oroväckande fort och varje lugn stund har tillbringats till att hämta krafter till ytterligare en vithajsattack mot de smärtande brösten (vem kom på att barn ska få mat därifrån? Det är ju ett väldigt känsligt område!).

Igår efter en lång stund i soffan så lugnade hon plötsligt ner sig, rätt som de var så släppte hon dödsgreppet hon hade kring mjölkmaskinerna och kastade huvudet bakåt och somnade. Jag trodde då att jag kunde lägga ner henne i hennes sovnäste men då brakade ännu en omgång av helvetet löst och hon fick ligga på mig istället, hon slappnade av mer och mer och till slut sov hon djupt och tugnt.
Jag och Daniel fick se hela Mamma Mia ifred, kollade även på en av shrekfilmerna innan hon vaknade och ville äta igen, somnade lugn och harmoniskt för natten som vi alla fick sova gott på, en liten morgonslurk vid 5 snåret och sedan somnade hon igen, mat vid halv nio och sen gick hon och Olsson upp och jag fick ligga och sova till halv tolv, kors i taket!

När jag vaknade så annonserade Daniel glatt att flickebarnet skött magen och vi fick svart på vitt anledningen till att hon skrikit i två dygn - magknip! det var visserligen vad vi misstänkte men då inget gammalt djungelknep funkat så kunde vi inget annat göra än att vänta på att ungen skulle skita.
Det är lite fascinerande hur man gick från att vara två helt vanliga människor till två zombies som jublar över bajs.

Men nog om detta, det händer inte mycket nytt på fronten annat än att vi försöker få ordning på musiken till Mamus och Papas kalas den 11/8 och att norge/new york  kusinerna anländer till björnarbo nästa vecka för några dagars mellanlandning innan de far hem till Trondheim.

(Jag saknar att kunna blogga från telefonen då man kunde slänga upp bilder helt live, nu måste jag rota i arkivet för att ha något att bidra med)


Bebis chillar i Tyresö

mys och gos

I'll be back!

Gårdagen gick fort, först matning mellan 04 -09 typ, sova, vakna, äta, ny blöja. Morgonen går fort när man har mycket att göra. Var upp på vinden och omorganiserade lite när Olssons låg och mös i soffan och sen var det matning, bad i diskhon och kontrollering av Astrids kroppskostym som behövde ses över och smörjas och grejas. Detta tog i sin tur en och en halv timme då barnet inte alls tyckte att hon behövde hjälpa till.

Sen hann vi precis svettas ut lite innan det ringde på dörren och vi fick besök av BVC-sköterskan som var här i en och en halv timme och gav information och vägde Astrid, 3180 gram vägde hon nu så hon har gått ner ytterligare litegrand sen vi kom hem från BB så vi fick rådet att amma ännu mera och inte ha bråttom med att börja med ersättning (i dessa moderna tider, är inte jag typ den enda som helammar min unge?) Astrid fick äta och sedan vägdes hon igen och vägde då 3210 gram så hon får iallafall i sig mat när hon äter!

Promenad ner på stan, köpte en väska som ska få äran att följa med upp och ner för landet så jag slipper min otympliga tunga stora rullväska. vi tog en lyxfika i comerce och knallade sedan hemåt i regnet och kylan.
Hemma så fick Astrid frispel och var otröstlig, det enda som hjälpte var att amma, så mellan klockan 19-23 så fick jag några små korta pauser när hon inte åt och låg hos Daniel istället men det tog inte lång stund innan hon insåg att maten var borta.

Vid 23 somnade barnet och föräldrarna gjorde henne sällskap strax efter och vi fick alla sova till 3- tiden när odjuret skulle ha mat och omsorg varannan timme igen tills halv nio när jag gav upp och efter amning nummer trettiosju i ordningen somnade barnet och jag sprang, övergav henne och överlät huvudansvaret till den sovande fadern så jag fick duscha och klä på mig ifred.

Nu ska vi äta frukost och sedan röra oss till socialförvaltningen och ordna så att olsson får vara pappa på papperet också!



två dagar innan nedkomst



Bebis första bad i diskhon hos mormor


C'ya

Vi är i skövde, igår kom vi hem och sen dess har jag plockat och pillat. Vi lämnade hemmet i total perfektion (så gott det går åtminstone) och ca 2 sekunder efter hemkomsten så såg det ut som att vi aldrig varit hemifrån. Vi hade fått massor av brev från myndigheter som ville oss saker och eftersom jag avskyr papper och pappersarbete så var det lika bra att få allt i ordning så gott det går.

Nu så har vi (förutom packat upp de 47 väskor vi släpat hem med prylar) fått mat i kylskåpet, tvättat alla våra kläder plus alla kläder vi fått, ansökt om föräldrapenning (enbart för mig dock) året ut, ringt socialförvaltningen och fått en tid till på Fredag då Daniel förhoppningsvis kommer få bli pappa på papperet också sist men inte minst så har vi fyllt i ett papper till skatteverket där vi ansöker om att få flicka 120702-5063 ändrat till Astrid Olsson (känner att det klingar lite bättre). Känns rätt skönt faktiskt måste jag erkänna, däremot så måste jag övertala den andra hälften om att SLUTA våldta hemmet med sitt extrema slappande som enbart ger mig saker att städa upp (aggressivitet och straffkommendering till att tvätta har tydligen inte varit tillräckligt tydliga hintar).

Dottern har varit skitsne sen 04.00 imorse och vrålade att hon inte alls gillade varken mamma eller pappa och hon skulle absolut äta massor av gånger (jag fick en lucka att duscha) innan hon däckade vid 12.00 och har varit knäpptyst i snart tre timmar.
Det har gett mig tid till att hänga runt på försäkringskassan, och jag kan säga att jag fattar fasiken ingenting av vad de pysslar med, himla underliga system det där! Jag har även tömt kameran och ska självfallet dela med mig av den senaste tidens händelser.


Skolavslutning med en av de finaste klasser jag gått i!

Hillbillybrorsa lär sin son allt han kan

Styrketräning - Countrystyle

Två dagar före förlossning besteg vi tornet i skekarsbo enbart för utsikten!

Jag ska börja snickra ihop ett gigantiskt inlägg om förlossningen, vi återkommer!

En vecka har gått, blogg.se appen fungerar inte plus att min iphone inte vill hitta nät i byn och allting går väldigt långsamt! Men vi lever, av någon underlig anledning så känns ingenting annorlunda, det är klart att det är en miljon grejer som vi måste lära oss men allt bara görs naturligt på något vis. Damen äter, sover och sköter magen utan problem eller klagomål. Det är som att hon förstod att våra liv var röriga ändå och att det krävs improvisation för att det ska vara lugnt, hon passar in perfekt! Det blev en Astrid, om några veckor är det en Astrid Olsson, men det är ingenting vi sticker under stolen med att det är ett tantnamn, det är nästan lite ballt! Jag ska sätta mig ner inom det kommande året och skriva ner förlossningshistorien, mest för att inte glömma den själv, som om det någonsin skulle gå! Jag skulle också gärna vilja få händerna på mina journaler för att få ord på allt som hände denna vecka på sjukhuset eftersom även om man frågade massa gånger så fick man bara lekmansförklaringar och aldrig de riktiga medicinska, det var bara att äta piller, få sprutor och vara glad (vilket jag självfallet var eftersom personalen var otroligt trevliga att ha att göra med och så hade allt gått bra med Astrid och hon visade sig vara världens finaste och friskaste unge trots att alla tecken på förlossningen pekade åt andra hållet) Jag har tänkt under veckan iallafall och kommit fram till att det är tur att jag är jag, att jag hade en underbar barnmorska i Skövde som i förväg informera mig om komplikationer, att jag fick hamna på "mitt" sjukhus (man är alltid lite tryggare i kända miljöer) att jag fick ringa min mor direkt på uppvaket och prata med någon som själv haft en lite lätt traumatisk första förlossning, men framförallt att jag fick ett riktigt A-barn. Allt det och mycket mer har gjort att jag inte mått dåligt alls över förlossningen även om det sista jag tänkte innan jag fick somna in var att jag inte alls ville vakna igen, men det känns som en naturlig tanke man kan ha efter två timmars oavbrutna värkar, spyor och smärtchock. Nu är vi en dag i Tyresö, jag återkommer när jag har internet eller orkar sitta vid en dator igen!