Per
0kommentarer
Nu är han i min tv igen, Per Morberg underbar människa!
Gårdagens kvällspromenad blev en och en halv timme kringelkrok genom stan, upp i billingebacken över till käpplunda och sen hem. Mycket skönt och kul att se de fina områdena på Billingen. Sen kollade vi på kommissarie späck, den har sina små stunder och citat "det handlar om en uppgörelse i den undre världen", "han är sjuk, det är aids, han är tillbaka om en vecka" och för att inte glömma "finns det någonting du inte kan?" "jag kan inte torka mig i rumpan när jag har lösnaglar".. Jaja, totalt ovärt inlägg när jag tar citat helt utan kontext och förväntar mig att någon skall finna underhållning i dem. Men filmen är en av de bättre parodier jag sett, om inte annat så har vi Per Morberg i kvinnokläder att glädjas åt!
Idag sken solen men det blåste som attan, men jag tvingade oss ut ett varv till Elins (och genom Elins då jag under natten tycks ha drabbats av ångest över allt det vita i barnklädeslådan) och sen ett varv till stan, lunch på 12:an som är stället vi alltid hamnar på, där vi åt första gången jag var i Skövde (då var även Daniels föräldrar med) och där vi bytte förlovningsringar. Min ring som jag knappt kan ha nu, fingrarna byter storlek 4 gånger om dagen så ringen knips åt för att sedan bli lös igen och jag får skavsår runt hela fingret.
Efter lunch så blev det en tur genom comerse, en glass i solen och sen hem och vila några timmar. Nu har jag ordnat mat som står i ugnen och lagar sig (förhoppningsvis inte allt för osmaklig då det blev väldigt improviserat) torsk och lax ihop med ärtor i en sås med chilisås, grädde och crème fraîche. Sparris och broccoli i en panna under, så vi får se hur det blir.
Tjejen i magen är bortskämd, inte nog med att hennes arma föräldrar släpat benen runt hela stan för att hitta fina kläder hon kan ha när hon kommit ut så duger tydligen inte hennes inredning där inne. Hela dagen idag har hon nämligen försökt möblera om för sin egen komfort, jag känner mig fysiologiskt fel! Daniel har fått sig ett skratt då jag rätt som där stannat, skrikit till, korsat benen samtidigt som jag böjt knäna och ropat att nu måste jag stå still annars så kommer någonting att trilla ut, och oavsett om det är en fot eller min lever som letat sig ut så har det varit oerhört obehagligt!
Nu blev det sådär långt igen, om absolut ingenting! På återseende!
(smygfotning när den är som bäst!)
Kommentera