Astrid har snart varit 9 månader i en månad, det innebär att hon om en vecka är 10 månader denna ålder har dock bjudit på en hel del.
Från att ha stått på alla fyra och gungat i flera veckors tid så har det långsamt släppt i hennes krypande, nu så går det fort till och med. Hon är lite stel när hon kryper så det ser lite roligt ut, men med full koncentration tar hon fart. Hon ställer sig upp mot saker men har en lite speciell stil när hon gör det, istället för att flytta på foten så att den är under henne så står hon på knä och drar sig upp vilket innebär att hon står på ovansidan av foten när hon försöker ställa sig upp, ovansida fot - tår - till sist undersidan av foten. Det ser inte bekvämt ut och det är inte alltid hon lyckas, de gånger hon inte lyckas så blir hon arg och skriker samtidigt som hon blir helt högröd i ansiktet och ibland kommer det en tår av frustration.
Hon blir mer och mer mammig, inte så konstigt kanske eftersom vi suttit ihop nästan dygnet runt i tio månader, pappa fungerar absolut men eftersom jag är den som är hemma mest så har jag och Astrid våra inövade sätt att trösta och bli tröstad på. Men Daniel ligger i och all tid som han är ledig på så tillbringar han med Astrid så de ligger tätt efter i att utveckla sina egna små regler och koder.
Hon äter fortfarande det mesta, hon blir mer och mer nyfiken på vad vi äter med eftersom den lilla lilla tand som bröt igenom för nästan en vecka sen inte har kommit upp så långt och det ser inte ut som att så många fler tänder är på väg just nu så får hon fortsätta äta den mat som jag lagar speciellt till henne. Däremot så längtar jag till hon får fler tänder för då kan hon iallafall hemma äta samma saker som oss eftersom vi inte är så duktiga på att krydda eller använda andra "barnförbjudna" saker i maten. Det blir lite mindre pill med allt då, och framförallt så kan vi börja variera oss ännu mera.
Nätterna går upp och ner, Astrid gnyr och gråter i sömnen bearbetar dagens intryck skulle väl proffsen säga.Vi lägger henne på samma vis som vi gjort sen hon föddes, lite mat i magen, pyjamas och pussar och sen får hon somna själv i sin säng med föräldrar som kommer in vid minsta pip från grisekno. Det syns lång väg när hon är trött då hon gärna har nappen i munnen och ögonen går åt olika håll samtidigt som hon "drar" sig i håret, drar händerna bredvid öronen och nyper lite i öronen, hon är otroligt snuttig och vill gärna nypa i saker när hon somnar.
Hon vaknar (och väcker oss) två gånger per natt, en gång får hon en flaska välling och en gång då hon får komma in och sova mellan sina arma föräldrar, jag säger arma föräldrar för att vi får tillbringa större delen av tiden som hon ligger med oss i sängen med att försöka lugna henne eftersom hon i sömnen far omkring som en galning, sparkar, gnyr och drar och sliter i oss. När hon till slut hittar en stil där hon kan sova lugnt på så är det dock världens mysigaste bebis vi har bredvid oss. Väckta blir vi mellan 05 - 06.30 oftast blir vi väckta vid 05.30 men att vi kan snooza lite med en halvseg bebis i sängen. Dock är det sällan hon tillåter att någon är vaken efter 06.30 och detta visar hon tydligt genom att klättra omkring, dra oss i håret och gärna skrika högt.
Till sist, rent personlighetsmässigt så är den lilla damen väldigt stark, hon visar tydligt vad hon vill ha här i livet och ibland så kan jag inte annat än skratta när hon blir arg på mig, då rynkar hon ihop hela sitt lilla ansikte, blir illröd och skriker högt ibland kommer det en tår också. När hon är glad så är hon väldigt glad och ju mer hon lär sig desto nöjdare är hon men hon är även väldigt hårdhänt, vill gärna leka tufft och känna på saker och personer hårt. Jag står fast vid att jag tror att hon har en gammal själ och att det är därför hon har en otroligt stor vilja och en envishet som det inte går att missa - allt för att hon varit här förut och redan lärt sig det en gång.
Hur som helst, bönan underhåller oss och håller hov till alla som kommer i hennes väg, hon skaffar sig kompisar (och ibland även ovänner) överallt, precis som det ska vara!
Den senaste månaden
Promenad en kylig "förvår"-kväll, Astrid var moderiktigt uppklädd i fleeceställ.
Morgonen med ior i köket, sen drog jag och tränade och var borta tre timmar, hem och duscha och sen åkte vi till Nynäshamn.
Kusinerna hade vild brottningsmatch och slagsmål, sen låg de och gosade. Skönt att alla är på samma nivå och det är alltid någon som börjar gråta men man vet att de är av samma skrot och korn hela den lilla högen så de kan ge igen på varandra!
Eftersom jag inte kan umgås med mina barn så mycket som jag skulle önska så gäller det att umgås med dem mycket när vi väl ses, en lång stund så hoppade vi omkring i sängen i Björnarbo.
