Tisdag är över, eller om en liten stund iallafall. Daniel har kommit hem igen och energin här hemma är lite bättre, sista svängen som ensamstående var inte rolig, all min kärlek till alla dessa människor som av en eller flera anledningar är ensamstående. Det är slitsamt, särskilt med en unge som saknar sin far och klandrar sin mor för allt ont på jorden.
Men Daniel kom hem och alla är glada, Astrid har varit lite ledsen och vill inte att jag är för långt borta, på sats både igår och idag har de fått ropa efter mig för att hon varit ledsen. När jag kommit till henne så har hon varit väldigt kramig och vill att jag är med henne. Vi får se om det är något som stannar eller går över, fröknarna är otroligt snälla och fina iallafall så vi kör på som vanligt med träningen ändå.
Annars inget nytt, Astrid är som en liten liten svamp, härmar allt man gör, hon visar inga tecken på att vilja försöka prata eller göra sig förstådd annat än när hon ser djur. Alla djur oavsett vad de är bemöts med "voff" och "vov" samt en massa "titta,titta" när det dyker upp riktiga hundar så blir hon helt lycklig, förstår inte riktigt vad som är så fantastiskt men hon älskar allt som har med hundar att göra. Hon har även börjat täcka ansiktet och säga "tittut", gärna flera gånger i rad (precis som storkusinen Sid).
Äter sover och dansar till alla ljud, inte bara musik utan till tvättmaskinen, disken, tvn osv. Har blivit lite mer för att pussas och kramas (men eftersom de egenskaperna varit nästintill obefintliga tidigare så är vi glada här hemma) hon vill gärna bestämma allt och hela tiden, går omkring och möblerar om saker överallt, river i alla lådor och vill helst dricka ur ett riktigt (plast) glas.
Känner igen mig själv i hennes personlighet, otroligt vresig, envis, argsint, frustrerad och bestämd men samtidigt aldrig långsint, (oftast) snäll, har nära till skratt och när hon slår sig eller får ont någonstans så räcker det med lite blåsa (hon visar vart) och vid riktiga smällar (för jo när man ska klättra och riva i allt så blir det en hel del otäcka smällar) så vill hon gärna få skrika lite och vara i famnen några minuter sen är det fullt ös ut i världen igen.
Summa sumarum, en riktigt skön och cool unge som gör sig populär hos de flesta (nämnde jag vilken ögontjänare hon kan vara?).
Nu är vi officiellt i min sista föräldralediga månad, om en månad ska jag göra något annat. Lustigt att jag inte vet vad. Vill verkligen verkligen läsa min sista vårdtermin men med tanke på KOMVUX (som ger svar senast en vecka före start, ?!?,) så kan jag inte räkna stenhårt på det, så jag får helt enkelt slänga ut lite linor, skicka iväg lite CV:n och göra mig sedd på Arbetsförmedligen typ.
De senaste dagarnas Astrid, hon har så mycket för sig hela tiden. Har chockvuxit under november också, elt plötsligt så var strl. 86 det som funkar på längden medan 74 är bredden typ. Men vi sållar och köper taighta kläder i 86.
Astrid gillade också klänningen!
När man är och handlar och hittar Lill-Babs fejja på ett paket korv så vet man att allting står rätt till i världen! Jag älskar Lill-Babs!
