krissw

22 Mar

08:43

Livet

1kommentarer

Tala inte med mig om livet!

Undrar vem det var som sa så, jag vill säga Bergman men orkar inte googla just nu.

Hur som så var det så dagen kändes igår, vi hade ju en plan men ingenting blev som det skulle. Astrid var inte på humör, ville inte sova så mycket som hon behövde och var därför på jättedåligt humör. Vi skulle åka buss, men fick inte följa med för att det var fullt där vagnarna ska stå, istället fick vi gå till gymmet, det i sig gör inte så mycket då det är knappt två km (1,8 enligt telefonens gps) men det blåste isvindar och efter tre dagars snöande så vill man inte släpa omkring på en vagn!

När vi kommit lite längre än halva vägen så ringer gymmet och ställer in tiden jag hade med en PT för de hade sjukdom på jobbet och tränaren fick täcka upp någon annans skift (fick en ny tid på en gång!)Tråkigt men eftersom jag nästan var där så lämnade jag in Astrid på minisats och gjorde gymmet istället

Men orken tröt och kände mig inte alls motiverad att trycka i Astrid mat och sen springa till babyrytmiken så vi ringde och ställde in våran närvaro. Istället så tog vi det lugnt och gick hem och sov. Eller Astrid sov och jag tänkte på vad min lillebror en gång suckade åt mig när jag bad honom göra mig en tjänst; "varför rinner skiten alltid neråt?"

För de senare två veckorna har kantats av lite för många sådana dagar, de dagar som vi så moget döpt till "bajs-dagar". Nu får våren gärna komma så att gångbanorna torkar upp och man törs kliva utanför dörren och slipper skylla livets små motgångar på årstiden.

Fredag idag åtminstone, Astrid sover och jag har städat badrummet, borde städa duschrummet också men får göra det i eftermiddag, nu ska jag börja packa iordning oss för gymmet så att vi kommer iväg så fort Astrid vaknat, brukar vara krig på minisats på fredagar.

(Morgonens trakasserier, jag försökte förklara för Astrid att det är helt okej att sova när klockan är halv sex.)

https://cdn1.cdnme.se/243063/7-3/pic_514c0a8f9606ee7b99b505e4.jpg" class="image">