Lite efter
0kommentarer
Det blev som sagt inget pluggande i Linköping, men det var avancerat av mig att ha ambitionen!
Lördagen i Linköping bestod av sovmorgon till klockan elva, sen åt vi frukost på balkongen till klockan blev två då ett halvt varv på stan avverkades innan vi åt sen lunch på balkongen till klockan blev 5. Vi gjorde oss snygga och sen kom Lovisas kollegor över på lite mousserande och stickning.
Ja just det, Lovisa fick nys om att jag aldrig tagit venprov och eftersom hon sagt sen två och ett halv år tillbaka att jag ska få sticka henne så bad hon en kollega ta med lite utrustning. Jag var för seg för att vilja prova vilket resulterade i att de ivriga sköterskorna hann sticka upp allt material, men på andra försöket (första på en kollega och andra på Lovisa) så kom det blod i butterflyen (som var den enda stickbara nålen som var kvar).
Och det är så sant som det är sagt, man glömmer aldrig sin första. Nu går det omkring två sköterskor i Linköping som kan skriva in "tagit stickoskuld på undersköterska" i sitt CV, helt fantastiskt!
Igår var jag tvungen att ta igen skola som släpat bakom, läxor jag inte gjort, radioprogram och dokumentärer jag måste ta del av så jag tog tag i det. Men innan så hade jag ett möte (en intervju?) väldigt casual på ett relativt nytt och fräscht äldreboende i Vendelsö. Svårt att säga hur det gick eftersom intervjun snarare var någon form av samtal och vi satt i en soffgrupp innanför entrén (sa ju att det var väldigt avslappnat), sånt gör mig så avslappnad att jag blir nervös, svårt att läsa av vad personen mittemot söker hos en. Men den väldigt trevliga intervjuaren tycktes vara väldigt imponerad av mina betyg, visade både gymnasiet och de tidigare två terminerna på vård och omsorg, (med andra ord är det hon och mormor som varit imponerade).
Kanske jag borde tänka lite mer på vilket intryck jag ger på folk då mänskligheten tycks reagera med förvåning varje gång jag gör något smart, säger något som kräver kunskap eller nämner de betyg och bedömningar jag fått på pränt. Men nej, det är roligare att förvåna!
som vanligt när jag ej har någon bild som passar inlägget så kör vi minneskarneval!
En cykelsemester runt kommunen, detta är i dalaälven uppe i gysinge
Student, fest, sexparty och någon form av stalker?
Kärlek i sala, en av de tusentals timmar vi varit strandade där i väntan på buss 848 som går ca var 4e timme på söndagar
Behöver jag ge en noggrannare förklaring till varför jag kallar henne Cissimonster?
Brunett med den där jävla stalkern igen...
En cykelsemester runt kommunen, detta är i dalaälven uppe i gysinge
Student, fest, sexparty och någon form av stalker? Kärlek i sala, en av de tusentals timmar vi varit strandade där i väntan på buss 848 som går ca var 4e timme på söndagar
Behöver jag ge en noggrannare förklaring till varför jag kallar henne Cissimonster?
Brunett med den där jävla stalkern igen...
År 2009 var slutet på ett liv och början på ett annat, December tillbringades i princip all tid tillsammans med den blivande SSK-studenten som efter årsskiftet blev nerskjutsad i en vit saab900 till östergötland och har sedan dess aldrig sett bakåt. Sicken tur att direkttåg från stockholm är uppfunna alltså.
Denna kvinna fyller som sagt år idag och får därför lite mer nostalgi och plats än alla andra.
Kommentera