Gårdagen, dagen, morgondagen

0kommentarer

Igår va jag på Karolinska under dagen, fick se en nefrostomi (katetersättnin på njuren för att avlasta om den inte orkar göra sig av med vätska för egen maskin) helt sjukt intressant! 

Sen kom jag hem och hoppade in i bilen och åkte till Skogskyrkogården, jag har alltid vetat att den är stor, men aldrig haft en uppfattning om exakt hur stor. Igår när jag körde bil runt området så var det nästan skrämmande hur stor kyrkogården var. Men jag hade med mig numret dit jag skulle så det tog "bara" 20-30 minuter att hitta rätt. Lämnade av blommorna jag hade med mig och åkte sedan hem. Vi åt mat och sen somnade jag.

Vaknade ännu mera förkyld idag, Astrid var hängig imorse så vi har varit hemma allihopa idag, Astrid repade sig fort och jag sov några timmar och har testat på nässpray och mår bättre när jag kan andas. Har ingen feber, klart snor (=inga bakterier), inte ont någonvart så jag kör en hel helg på Karolinska (eftersom allmäntillståndet förbättrats under dagen). Förstår inte om det är trötthet eller en envis förkylning som inte lämnar min kropp! Försöker kurera mig så en kan börja träna igen, återfå lite energi, för tillfället bara somnar jag hela tiden och gör ingenting jag borde.

Måste söka jobb och gå igenom en del filmer till akutsjukvården så jag är med i tiden, men istället så är jag antingen på sjukhuset, gör roliga aktiviteter med familjen eller sover.

Struntsumma, livet är som det alltid är med andra ord. För mycket fika, för lite sömn, för mycket "att göra" och för lite gjort.







Det är inte för inte som den heter Skogskyrkogården. Det som syns på bilderna är inte ens ett halvt "kvarter" som det är uppdelat på, det fanns över 50 kvarter vill jag minnas. Galet stort, ska åka dit igen och bara ta en promenad eller något för det var skog, kapell, öppna ytor och gravplatser överallt i flera km.
Smidigt att gifta sig i marinblått, har en klänning till alla tillfällen! Fick beröm av gammelmoster på min bröllopsdag så det kändes naturligt att ha den på hennes begravning.


KnäppisAstrid har tänkt åka ifrån oss, hon hoppar upp på sin bil, ler stort och vinkar hejdå, lite som drottning Silvia vinkar hon. 

Kommentera

Publiceras ej