Nytt år, ny månad, ny termin osv osv.

MVG i tre av fyra ämnen, det ni! Resten kommer sen. Undra hur jag ska lyckas hålla standarden till nästa termin?

Det är mycket som händer nu, LB är och försöker skaffa sig ett nytt jobb i huvudstaden,mina lärare är sjuka och jag ligger hemma och tittar på skräpTV.
Utöver det så växer magen en dag i taget, och eftersom en fågel viskade i mitt öra att Skövde ligger alldeles för långt bort så funderar jag på att seriöst börja blogga så att de 4 människorna som är tillräckligt nyfikna ska få haka på de kommande 5 månaderna så att jag slipper bli beskylld för att vara dålig på information.

Så vi börjar idag, enbart för att se om hela det här med att blotta hjärta och själ på internet är någonting för mig. Jag lovar ingenting men för eran skull.

Kanske även för min gamla mammas skull, hon har ju också upptäckt internet nu och eftersom jag är kass på att informera familjen om livet i Skaraborg så kanske detta vore något.

Vi inleder med en bild från den 1/11-1012, och för de som inte vet så är detta dagen före min 22års dag.

Sen fortsätter vi med räkans första snapshot som gjordes på KSS klockan 08.00 den 1/2 -2012 alltså prick 3 månader senare



avslutar med en bild på de första kläderna som faktiskt inhandlats, det blev dessa trots att vi inte vet vad det är för kön på räkan.
Det var en tidig födelsedagspresent till LB då han några dagar tidigare sagt "den måste ju ha någonting på sig när det kommer ut" plus att han har någon konstig relation rulle elefanter (misstänker starkt att detta beror på att det är det ända djuret som är längre i mankhöjd än vad han är från huvud till tå)

Och julen varar fram till påska.


Alltså varför säger man så? Julen varar väl för bövelen inte fram till påska. Däremot så börjar den strax efter midsommar. Så nu tycker jag att vi ändrar på den där dumma sången, låter Carola sjunga in den nya versionen och vi är i hamn!

Annars då? Jo jag har haft goda vänner och familj på besök i omgångar, nästan gått en hel termin av vård och omsorgsprogrammet på KOMVUX och näsan köpt alla mina julklappar till den där beryktade julafton.

Julafton som förövrigt kommer att firas i (förhoppningsvis) lugn och ro i huddunge. Något vi ser fram emot, lugn och ro, jag funderar på att köpa mig en bra tjock bok, sätta mig i en soffa den 23 december och sen sitta där fram till den 29 december någon gång då det är dags att fara tillbaka tillbaka till Skövdelandet igen.

Det är planen men jag kan inte lova att jag kommer hålla mig till den, för som med de flesta planer så brukar de ändras.

Jag återkommer när jag pratat med Carola. Eller till nyår då det är dags att göra en summering av året. Hörs då!

"Det är de gamlas tid"


Nu har det hänt, eller hänt och hänt. Ingenting har hänt, jag har bara upptäckt ytterligare en sak med mig själv,fått lite insikt.

Det handlar om döden, och livet, och födseln. Jag tillbringar en stor del av min tid ihop med människor, det är oundvikligt att man stannar upp för reflektion då, jag hatar att reflektera!

Det är så fruktansvärt överflödigt att tänka på allt, en gång tänkte jag, det gör jag till viss del fortfarande, men inte i samma utsträckning. Jag försöker att slappna av, tänk den som fick en krona gör varje gång man sa det till sin omgivning, men att leva som man lär går inte lika smidigt!

Jag har funderat sen sist vad det egentligen var jag ville, men jag minns det fortfarande inte, jag skrev detta inlägg mest för att påminna mig själv om viktiga födelsedagar och döden. Påminna mig om den där oktobermånaden år 2011, den som jag lärde mig så otroligt mycket av.

Jag ska fortsätta tänka på vad det var jag ville i förra inlägget en gång till så hörs vi när jag har något annat än psykotiskt svammel att komma med.

Drog hem en app och var tvungen att testa det alla andra tycks göra, blogga om vardag

Tömde Iphonen, så för dem som vill se vad jag gjort de senaste tre månaderna kan gotta sig lite.

I heard
That your dreams came true
Guess she gave you things
I didn't give to you

              -Adele, someone like you



För ett slag sedan gjorde jag en uppgift, den var rolig och jag fick MVG och i brist på annat att skriva så får ni ta del av min briljans.

Räddar liv – hela tiden

 

Den 20e augusti 2011 publicerade Aftonbladet en artikel med rubriken ”Räddar liv – hela tiden” som handlar om ett barnsjukhus i Dadaab. I artikeln så beskrivs det hur det är trångt, varmt och inte i närheten av en sjukhusmiljö i deras lokaler, det dyker genast upp mentala bilder av misären.

De inledande raderna av artikeln berättar om att Aftonbladet och läkare utan gränsers kampanj ”en timme för Afrika” samlat in 12,4 miljoner kronor till läkare utan gränsers arbete ibland annat Dadaab. Den första tanken som far igenom mitt huvud när jag läser är att reportern försöker beröra sina läsare, nästan lite för mycket?

Artikeln fortsätter med att berätta om en läkare som jobbar på sjukhuset, hon beskrivs som en riktig hjälte, vilket hon kanske är, som räddar liv på nästintill dödsdömda barn. Någonting som är ständigt återkommande i texten är att de behöver mer hjälp, att de vill få plats för fler patienter och att de behöver mer pengar. När jag läser denna artikel som så uppenbart är till för att beröra mig, så kan jag inte låta bli att irritera mig. Jag irriterar mig på att personen som skrivit artikeln kämpat så mycket för att beskriva barnens misär att det nästan känns krystat och fejk. Som om skribenten hittat på, bara för att det ska få oss som läser att känna skuld för att vi inte skänkt pengar till Aftonbladet och läkare utan gränsers kampanj.

Sen kommer den såklart, skulden, den fräter ihop med irritationen och skapar en bubblande negativitet i botten av maggropen och jag får för en halv sekund lust att ringa Aftonbladet och fråga ut reportern som gjort sig skyldig till denna text. Fråga om vi inte har några barn i Sverige som far illa, även om de inte lider av extrem undernäring och uttorkning så har de väl lika stor rätt att få hjälp? Fråga honom ifall inte våra barn är värda att samla in pengar till, varför vi struntar i att hjälpa oss själva innan vi räddar världen. Beror det på att det är lättare att se stora problem som är så långt bort att det inte direkt drabbar oss, istället för de lite mindre som faktiskt sker i grannhuset? Varför har barn vi aldrig någonsin träffat indirekt större rätt till hjälp än våra egna?

Till sist vill jag fråga honom ifall jag borde skämmas för att jag inte skänkt en timlön till kampanjen, men innan jag brutalt sliter upp min telefon och gör mig själv till åtlöje så inser jag att Erik (för det är så textens skapare påstås heta) gjort precis det han får betalt för. Erik har uppnått det han förmodligen ville med sin text, skapat en reaktion hos mig (hans läsare) och är det inte därför vi skriver? När jag lugnat mig litegrand så överväger jag återigen att ringa Aftonbladet, denna gång för att tacka dem. Tacka dem för att de fått mig att bry mig, kanske inte om de stackars barnen som lever i misär på ett sjukhus i Dadaab men om våra egna, jag har tänkt till och kommit fram till att mitt område inte är lika fint som jag trott. Jag har beslutat mig för att jag vill hjälpa mina egna innan jag räddar världen, för tar man en sak i taget så kanske det blir enklare att komma fram till en lösning. Lika fort som den kom så är den nu borta, skulden, den har sköljts bort tillsammans med irritationen i en våg av lugn och beslutsamhet, kanske till och med trygghet för att jag nu vet vart jag själv står och för vad mitt hjärta brinner. 
                      
                                                                                                                       Kristin Ekman

Hur tänker du nu?
Jag väntar mig en värld
Hur tänker du nu?
Hallå, är det nån där? 
                        - Kent, skisser för sommaren


(tjuvlyssnat i charkdisken på IcaMaxi, Skövde)
"Vi har tyskt eller svenskt, det tyska är billigare"
"Då tar jag det tyska"

Nejnejnejnej, vad som helst men inte det Tyska, vad har Tyskland någonsin gett oss?
Visst, de var med och grundade EU, de har störst befolkning av EU-länderna, De är näst störst i världen på att producera humle och är känt för god Öl.
Jag erkänner att de har gett oss en del stjärnor som tex. Beethoven, Bach och Wagner. De har vunnit Shlagern två gånger (1982 samt 2010), gett oss synthmusik och hårdingar som Rammstein.
De har blivit världsmästare i fotboll tre gånger, är framgångsrika inom friidrotten och räknas som en av de ledande hästnationerna i både uppfödning och sport.

AND SO FUCKING WHAT?!? Om nu tyskland är så jävla underbart så kan du väl flytta dit Tantjävel?
Nu är vi i sverige, Vi är ett väldigt avlångt land med en vacker huvudstad, glada grisar, mjölkande kossor som hoppar och skuttar när de släpps ut på sommarbete, Vi har ABBA, Snabba cash, Milleniumtriologin, Agneta Sjödin, extrema bloggare och sist men inte minst Peter Settman som leder alla program på Tv.

Nu menar inte jag att låta elak mot Tyskland, men om nu deras kött är så mycket billigare så kan ni väl flytta dit och äta av det? Vad hände med att stötta fosterlandet, värna om miljön, älska sin nästa osv.?

Jag har en väldigt god vän som jag älskar att tala om detta med, jag själv är dålig på att minnas fakta om djur, köttproduktion, mjölkproduktion osv. Men hon har alltid tålamod med mig och alla mina frågor, hur dumma de än är!
Varje gång vi är i en butik, åker bil eller äter mat så brukar hon berätta för mig vilken typ av kossa som man vill avla på beroende på vad man vill få ut av den, att bregott inte bara består av mjölk från svenska djur utan även från tyska kossor (återigen, vad vill tyskarna oss?).
Jag blir alltid lika upprörd, varför vet jag inte? Kanske har det med att göra att jag är född och uppvuxen på landet och lika mycket som jag alltid har hatat det så älskar jag det, eller så kanske det beror på min mors eviga tjatande om den svenska kvalitén, eller så kanske det helt enkelt har att göra med om alla dessa fakta min kära vän alltid ger mig om alla regler och krav vi i sverige har om man jämför med de relativt slappa de har i många andra länder.

Hur som helst, när jag står på ica i charken och väntar på min rökta (SVENSKA, närproducerade) skinka så blir jag alldeles svettig på läppen när jag tittar på denna tant som helt nonchalant struntar i att stötta Sverige när hon har ett ypperligt tillfälle att göra det.

Jag är inte konservativ på något vis, jag är för utveckling och förändring, men det finns en punkt som ligger alldeles för nära hjärtat för att jag ska ignorera den, och det är just lantbruk och köttproduktion, jag älskar (i smyg förstås) när de ekologiska grisarna släpps ut och skuttar, det värmer i mitt hjärta när jag känner lukten av gödsel på åkrarna för det är hemma!
Jag blir lycklig när jag går på Coop och ser att de satsar stenhårt på lokalproducerade produkter, det står på mjölkförpackningen att mjölken kommer ifrån kor i skaraborg, för då kan jag när vi sitter i bilen till Mariestad titta på alla gårdar och kossor vi passerar på de tre milen vi har dit och tänka att "åh den där kossan är nog en glad kossa". Jag anser att det är min förbannade plikt att se till så att de där kossorna får fortsätta vara glada kossor genom att stötta deras ägare!

Visst. man kan alltid göra lite mer, en kan inte göra allt men alla kan göra något osv.osv.osv. Jag är inte great på alla sätt och vis, då jag är väldigt dåligt upplyst, kanske jag målar upp min lilla idyll av glada kossor själv, men vem målar inte upp låtsasidyller för att själva må bättre?

Jag har sett vilket slit det är, hur mycket skit man kan få, men jag har även sett glädjen och lyckan när allting går vägen! Det enda jag egentligen vet är att jag känner mig lite smutsig om det står ursprung danmark (tyskland, irland osv.) på mina köttförpackningar, visst det är en kostnadsfråga men i ärlighetens namn så vill jag inte äta fläskfilé alls om det inte är en svensk köttråvara (Förlåt mamma, jag borde äta ekologiskt men jag har inte kommit riktigt dit ÄN). Det spelar ingen roll hur mycket svennebanan framför mig i köttdisken står och noggrant (med svetten i pannan) väljer och vrakar bland de danska filéerna som är det enda med extraextra billigt superpris för att kunna frysa in och ta upp under alla de miljoner grillkvällar som stundar i sommar, jag känner mig smutsig och äcklig som ens tittar på priset. 

Tack men nejtack, jag är hellre utan!  

Om du orkat läsa hela vägen hit (Vilken jag är rätt säker på att bara min gode informativa vän gjort), så vill jag säga Tack för ordet då! och krossa tyskland!


Vår och översvämning i mitt hjärta

Ekologi i högsta grad (för hundra år sedan då pixlar inte var uppfunna!)


Vårteckensdokumentering

Sverige

Gränsen mellan Sverige och Norge

Rättvik

Tradition

En riktig kaxig skansen-Älg

Jag vet hur du ser ut i inga kläder
Kan det va därför du blev obekväm när
Visst du kan klippa dig skaffa en annan tjej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
                                                             - Veronica Maggio, Inga Kläder

Så var det gjort, det som jag har skrivit om så många gånger, det jag trodde att jag gjort så många gånger. Men det är som folk (vilka är folk egentligen? kan någon berätta det för mig!) säger, "Med facit i hand".

Jag talar förstås om att hoppa, blunda och hoppa. Jag trodde att jag hade gjort det så många gånger, men nu "Med facit i hand" så har jag stirrat och krypit runt. Som en mullvad med syn. Jag är tveksam över att jag ens har klarat av att hålla mig ovanför marken!

Någonting jag insett nu när jag fått facit är att om man i blindo hoppar in i saker så räknas det inte som att blunda och hoppa, det hamnar mer i kategorin "Full idiot på spåret". När man diskuterar, resonerar och tänker och den halvt idiotiska idéen och SEDAN tycker att det fortfarande är någonting att göra, det är då man blundar och hoppar. Hoppas att allting ska gå bra.
Fast av erfarenhet så bör man nog inte tänka för länge, då blir det oftast bakslag. Och det är inte så kul!

För några veckor sedan så försvann en av mina viktiga funktioner, lokalsinnet, jag brukar vara grym på att lokalisera mig och blir därför aldrig nervös när jag går fel. Men just den dagen så åkte jag fel hela tiden, Efter ett slag så kände jag mig som stålmannen som injicerat kryptonit och hade jag hittat hem så hade jag nog lagt mig ner och somnat av utmattning.

Just denna dag så kunde jag inte det, jag var ju tvugen att ta mig hem, även om det bara var för några minuter som jag var felorienterad så kändes det inte som någon lättnad när jag hittade rätt, det kändes mest tryggt - som om jag aldrig tvivlat på min egen förmåga utan litade helt och fullt på mig själv.

Jag har dock inte riktigt fått tillbaka mitt lokalsinne än, jag förstår inte riktigt vart jag är hela tiden, MEN jag hittar alltid hem. Det är lite så det börjar att kännas som nu - Hem. Det är lite som saknas, men det är Hem.

Jag har hittat mitt hjärta -  Home is where the heart is.


Heart

Home


Heart

Home

Home

Heart


För er som undrat vart jag har hållit hus hela våren så är svaret: Tyresö.

Tänk vad ett år kan göra med ett par skor!

Vi återkommer!