krissw

She says: Hey, do you mind me asking for a part of your love,
of your world, of your bed, of your heart?
Hey, do you mind telling me where to start?
                                                - Where to start, Elin Ruth Sigvardsson

Det är den tiden på året, den viktigaste av dem alla.
Sommarglansen har vi glömt för längesen, nu är det jättemycket höst, födelsedagarna avlöser varandra.
Alla människor hoppas på Sommaren, de hoppas att det som sommaren utstrålar; semester, nakenhet och tokigheter ska förgylla deras liv.

På sommaren tar jag ledigt, jag tackar nej till sand i rumpan och läskiga semestersjukdomar.
Jag glider förbi på ett eller annat party, håller i hatten och sen glider jag vidare ut i natten och njuter av mina omgivningar istället.

Men nu är hösten kommen, min födelsedag närmar sig med stora steg, och de senaste åren har varit totalt galna när jag har min födelsedag. Allting släpps och jag kräver att jag ska vara stjärnan i allas liv.
Det är strålande!

Men nu var det inte det jag kom hit för, jag tänkte bara informera om att Bossen har fyllt och ingenting sprängdes i luften. vi vågar nog blicka framåt nu!




Brunt hår!

Födelsedagschef

Årsfotografering

Jag önskar att jag kunde stoppa henne i en liten låda!

och ingenting exploderade

det var en engångsgrej..

Jag och Herbert!

Det var allt.

 

One man's terrorist is another man's freedomfighter
                                                                  Citat, okänd



Frågan är bara vilken sida vi står på, är vi terrorister som kämpar för fred eller är vi fredlösa som kämpar för terrorism?

Einstein lärde oss 1905 att allting är relativt, jag tror inte rikigt att han syftade på samma sak som jag men ändå. För allting är just det, Relativt.

Jag tror att jag saknar tråkigt, tråkigt var någonting jag kunde relatera till.
Jag saknar inte att ha tråkigt, jag gillar saker som de är nu, lite galna och spännande. Dock så saknar jag en tråkig hörnbit i mitt pussel, den som är rätt ful men som man bygger resten utifrån.
Den trygga biten som bara ligger där, det är ingenting på den egentligen men man börjar alltid med den för att sedan bygga vidare!

Jag tror att jag ska skaffa mig en hörnbit, en tråkig grund att ställa sig och skaka på, hur man än vrider och vänder på alla de andra bitarna så är den fula tråkiga hörnbiten densamma!

Frågan är bara hur jag undviker att bli en tråkig hörnbit på kuppen.

På återseende!


För hundra år sedan

Hörnbitar i det förra pusslet


Gubben i lådan

Den sista biten

Fridens liljor

Minns ni ett år tillbaka, jag började tänka på "för ett år sedan" idag. Gick ner i mitt lilla arkiv och skulle se bilderna som kompletterade minnet, insåg då att det var tur att jag tagit bilder med tanke på att jag inte minns något av de ögonblick som bilderna är tagna ifrån.
Det jag mindes fanns det dock inga bilder ifrån.

Jag har alltid älskat att dokumentera, jag har min kamera med mig jämt, för jag vet att man egentligen bara vill minnas vardagen en vacker dag. Att alla de där värdelösa bilderna min bror hånar mig för att jag tar, kommer vara värt det.
Men när jag nu går in och tittar så ser jag att de var en lögn, inte alla, men många av dem! Det jag såg på mina bilder var lyckliga, glada människor.
Det var förvisso ingen lögn, men de matchar inte med mina minnen.
Vem tar bilderna på förödelse, bråk och tårar?

Anledningen till min nostalgitrip just idag har ingenting med någonting att göra, samtidigt så har det allting med allt att göra.
Jag fick ett minne som kändes så avlägset att det likaväl kan ha varit en hallucination.

Jag föll, och jag grät, det fanns ett mörkt rum med en dator kopplad till en stereo, på datorn hade precis några av Melissa Horns låtar hamnat på spotify och upptäckts. I det mörka rummet med tårarna så fanns det en väldigt obäddad säng, fylld av kläder och annat kaos och med ett stort duntäcke (oftast med ett my little pony lakan på).
Minnet är från en kväll med snö, en kväll med kaffe ur stora muggar och tårar bara för att jag kunde, värmen ifrån sängen och en kropp beklädd i mjukiskläder och en tröja med stora hål i och duntofflor på fötterna.
En kropp som accepterade att det inte behövdes pratas, tröstas och daltas. En kropp som förstod att det räckte med att ligga bredvid och vara varm för tårarna skulle ta slut av sig självt.

En kropp som sedan gick upp och bytte Melissa Horn till disneylåtar, för de skänker oss glädje och lycka. Rummet fortsatte vara mörkt, kroppen fortsatte vara varm, det fanns fortfarande oidentifierade objekt i sängen. Men tårarna tog slut och vi ställde oss upp.

Allt det där känns idag så långt bort så jag tror inte ens att det är ett minne längre, sängen är borta, likaså datorn, kroppen finns kvar, men nu finns det en vägg, ett hinder och problem med att kommunicera.

Det finns inga bilder från den tiden, inga bilder alls. Kanske är det inget minne, kanske är det bara en hallucination.



En fis i rymden som gör hålen i ozonlagret

En stjärna som är din

Då inspirationen flödade

The liquids to the colours

Det mest orelevanta som finns

fuckface

Mellan ingenting och ingenstans låg Granngården förut

Kärlek och mjuka kuddar

Vem fotar de ledsna människorna?

En andra chans till tolvslag

slip, sliding away

Större bildorgie än sådär orkar vi inte nu.

 

Well you don´t build a city in a day
but in twenty years you should have something
and while waiting for the glory days to come
I sing a song
                                    - Glory days to come, Johnossi

 

Det känns som att bubblan strax spricker, att jag upplevt mer kärlek och lycka än vad som är tillåtet, att jag kommit undan för lätt.

Det går inte att komma undan för lätt! Det finns alltid någon som skapar balans.
Ändå känns det som att bubblan är på väg att spricka någonstans, men varför skulle den göra det? Två skitår borde väl ändå gjort mig välförtjänt en lycklig och egoistisk höst!

Eller?
'

Jag tankar tid, jag har tagit paus. Det var bara lösa rykten först, men nu har jag insett vad de senaste två åren har gjort mot mig, jag har tömts på energi och kastats i diket.
Tack gode gud för att jag är född med vänner, de som har kommit och blåst liv i mig igen, de som tycker att det är helt okej att gråta om man känner för det, de som inte blir arga när mitt irriterande humör går ut över alla andra och framförallt de som tycker att allt man gör är okej, bara man vet varför man gör det.

Jag ska åka och tanka lite tid, plocka lite svamp och ha viktiga samtal i en stuga på en hemlig ort. när jag återkommer så ska det bli middag och vin för att fira 6 intressanta år och två människors gudomlighet.
När helgen är över så ska jag inse att rehabiliteringen är slut och att det är dags att vända blad, för nu sover vi på nätterna igen och vi känner inte för att ligga i fosterställning i badkaret.

Tack.

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
                                                     - Hanna, Melissa horn


Jag önskar att jag kunde dela med mig av mina vardagsögonblick när jag skriver. Men någonting sätter stopp. Hade det inte varit så, så hade förmodligen dagens titel varit "Vitt vin och reekor", inte för att det är några räkor med i bilden, men vi har vin. Idag var en sådan dag då det bara kändes så rätt att skämma bort sig själv, hade det varit riktigt illa så hade jag legat i badkaret nu också, men tyvärr vi stannar på torra land.

Vidare hade jag förmodligen skrivit om att jag har ett kök som ser ut som ett krigsfält, att jag tagit en promenad på nästan två timmar för att rensa huvudet, att jag lyssnat på Caroline Af Ugglas och Tommy Nilsson på repeat. att jag ska jobba i morgon, att jag ser fram emot lite mera höst och kanske till och med lite vinter, att jag undrar vart min intelligens tog vägen. Hade jag inte hunnit berätta det i något tidigare inlägg så hade jag förmodligen berättat att vi var i Prästgården och firade klara i helgen också, att det som vanligt bjöds på alldeles för mycket god mat och att vi fortfarande är mätta.

Vidare i min blogg om yta så hade jag förmodligen försökt gå lite på djupet och berättat om filmen jag gjorde till Hanna i förrgår, de enda jag hade inspiration nog att redigera, ett minne av hennes två hästar som fick vandra vidare för snart ett år sedan.
Sen hade jag pratat om hur trött jag är, på att det är försent, men att det inte tycks förstås, att allting ska vara som förut fast det står en rosa elefant i hörnet och suger ut all energi som finns i rummet och på att det gör ont att ens försöka försöka.
Jag hade förmodligen malt på om att Sid förgyller min vardag mer än vad någon mänsklig varelse någonsin har gjort förut. 

vidare har jag berättat att jag fortfarande inte är stressad över att jag inte vet vad som händer sen och att jag har börjat titta på tredje säsongen av One Three Hill och att musiken och konsten gör lite ont i hjärtat av nostalgi.
Att jag blivit kall och lämnat vissa saker bakom mig, saker jag aldrig kunde föreställa mig ett liv utan, att minnen har börjat blekna och att människor har blivit petade från sina piedestaler.

Allt det där hade jag skrivit om jag hade haft en blogg om mitt vardagsliv, vilken jävla tur att jag inte har det!


Ren lycka


För du var 17 år

När sommarn stod i blom


Nomore MR niceguy

ibland krävs det mer än ett glas vin


fred kärlek och galenskap - en vecka utan gränser som slutade i kolapps.

"Sverige har bestämt att inte skicka asylsökande tillbaka till Grekland"
"Där som det är så mysigt"
                             - Citat, Privat


Det har varit Sommaravslutning, en mycket viktig tid i vårat liv, då vi tar oss tid och råd att vara impulsiva och galna!
Nackdelen var att jag överförde min bitterhet till omvärlden
Fördelen var att jag fick se HS köra huvudet i gapet på en gigantisk krokodil.

Det bjöds på gamla godingar (som var gamla godingar redan långt innan vi föddes), storstadspuls, kaxiga kossor, ännu kaxigare barn, politik, tunnelbana, promenad, bilåkning, onyttigheter, trevligheter och otrevligheter.

Så åter till det väsentliga, bilderna!

Utöver det så har jag varit awesome och meckat badkar, enjoy!

Jag tror det var allt.

Tack.

That's how I knew this story would break my heart,
When you wrote it.
That's how I knew this story would break my heart.
                                                    Aimee Mann - That's how i knew this story would break my heart.


Jag tror helt klart på den gamla mormorsklyschan "var sak har sin tid".
Mitt problem har dock alltid varit att jag gjort saker på fel tid,  de senaste två åren har bestått av rätt saker på fel tid eller rätt kvinna på fel plats.

På sistone har jag börjat fundera på vilken tid jag är inne i nu, är jag i rätt tid för att arbeta, studera, skaffa familj eller resa? Nu menar inte jag att de är mina enda alternativ, men några exempel.
För om man påbörjar rätt sak men på fel tid så finns ju risken för misslyckanden, man ska kanske aldrig vara rädd för ett misslyckande men det kan ju vara trevligt att lyckas någongång!

Det djävulska i det hela är att man vet ju aldrig när det är rätt tid, vi har ingen skalman-klocka som berättar för oss vad vi ska göra, vi får improvisera och då går det inte alltid sådär jättebra.
Jag har tröttnat på misslyckanden nu. På tid också för den delen.
Det finns för mycket i kolumn A och för lite i kolumn B. jag önskar att jag kunde ha mer tid och mindre misslyckanden!

Snälla Tomten, kan du ge mig en såndär praktisk klocka i julklapp (helst en vattentät för jag är så väldigt glömsk av mig när jag ska duscha).
Om jag är riktigt riktigt snäll och äter upp alla mina grönsaker kan du inte ge mig lite extra tid också?
Jag ber inte om mycket. bara ca 8 tmmar per dygn sådär. Precis lagom för att jag ska hinna arbeta så mycket som jag vill, ha tid för mina vänner och för min familj och samtidigt ha lite egentid.

PS. Kan du ordna så att disney channel sänder mer otecknade program och har sändningstid dygnet runt,  jag lovar det är bättre än terapi!

Tack på förhand / Din högt älskade Kristin.





           

 
  









Rätt kvinna - På fel sida av markeringen!

so who's it gonna be, what am I gonna do as an outcast?
and how am I gonna know, is someone gonna show me the outcast?
and though I may seem confident the plain truth is that I'm scared,
yeah, shitless, ohh
I'm losing sight
                                        outcast- Timo Räisänen


Jag skulle nästan vilja påstå att sommaren alldeles alldeles strax går i mål, snart släpper träden sina löv och bönderna plöjer sina åkrar. Inte för att jag vet ifall det är hösttecken, men för alla er andra verkar det vara så.
Jag märker att det är höst då jag måste ta fram timo ur arkivet, Dag och natt snurrar han på min stereo, i bilen eller i mp3:n.

Hans musik och texter omger mig som en varm filt och jag tänker tillbaka på de senaste två månaderna. Jag funderar på att göra en summering av sommaren, men jag vet inte vart jag ska börja.

Sommaren 2010

Vin, vin och ännu mera vin.
Glada studenter
Värmebölja
Kärlek och musik
Festival
Konsert
Långa nätter
Regn
Promenader
Filosofi

och sist men inte minst, flyttkaos. jag bor i kartonger just nu, jag har mer damm under sängen än vad hela kungahusets vind bjuder på.  och ändå kommer det dröja minst två veckor till innan jag kommer att ha ett permanent boende.
Det är då skräcken kommer in, det är då jag måste fråga mig den frågan som jag undvikit hela sommaren "Kristin, vad ska du göra i höst?" snälla hjärnblödning, jag är för ung för att dö!

Tills jag listat ut vad jag håller på med så ska ni få en bildorgie från se senaste veckornas äventyr, resten av sommarbildern har flyttat hemifrån.


Siddan börjar bli stor

sommarkärlek

Flyttsmuts

Smugglarpippi

"år av hasselnötter"

barndomskärlek i Älvkarleby

sommarkärlek

Posering

in i dimman

Gullet och odjuret

Fulfrukost i pråstgården

Söndagspromenader, i vått och torrt!






en något annorlunda Kräftskiva


Avslutningsvis: "Det finns ett helt hav därute och vi sommar omkring i MYRAN, jag vill bara spola ner alla kanariefiskar!"

Det är sommar, jag har gjort det jag brukar. Dragit i handbromsen, provat massa nytt och roat mig!

Bilder finns det i massor, och de dyker upp snart. En dag när vädret är fulare och det inte är så mycket att göra.

fridens liljor.

Where do you go, with your broken heart in tow?
What do you do with the left over you?
How do you know, when to let go?
Where does the good go? Where does the good go?
                                            - Tegan and Sara, where does the good go?


Låten ovan har blivit använd många gånger här tror jag. Men den fastnar på något vis, det kanske blir så när man har någonting på repeat i ett halvt liv.

Det har uppstått ett svart hål, djuren har tagit över och vi lever i ett parallellt unversum, men det är ju alltid någonting.
Det är vår, då blir allt sådär behagligt obehagligt, så jag har varit längst bak i förrådet och rotat igen.


Någon som minns klassiker som: Sg. och citat som "det är ingen fara, lite ont i hjärtat bara"
Finns det någon annan som kommer ihåg Psykofredagar och dramatik, konstiga pojkvänner och vibrerande leksaker?
Borde vi kanske förtränga vakna nätter och smärtsam musik?


Allting blev sådär behagligt obehagligt och det går inte ens att tanka tid ifred längre.


Jag har en del böcker att skriva, några spännande titlar att leta sig för i bokhandeln en vacker dag kan kanske bli
"1000 sätt du kan vara släkt med dig själv" - En spännande bok där vi målar upp kartor på hur man tex. kan vara kusin med sin egen mamma.
"hjälp,nu blev jag sådär packad igen" - Bra tips om hur du lockar fram förtryckta känslor och skämmer ut dig på dansgolv, boken kommer även innehålla en hel del smaskiga bilder och ocensurerade SMS.


Sådär, tills ni hittar mig igen.  Farväl


Varför slutar allting alltid på golvet?

I väntan på vågen


Strand, sten, sol och vår.

And i never wanted anything from you
Except everything you had and what was left after that too, oh
Happiness hit her like a bullet in the head
Struck from a great height by someone who should know better than that
                                                - Florence and the machine, dog days are over

 

 

Musiken är tillbaka, så är även det brutala livet.






Vi hörs

Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du vara i rörelse.

                                                                                    -Allas vår egna Einstein



Idag studerade jag, inte i tråkiga böcker som normala människor i min omgivning gör.
Jag var faktiskt på jobbet, där studerade jag barn (det är inte så illa som det låter!), jag jobbade i en femårsgrupp, där finns det i ett av rummen en bilmatta. Ni vet en sån där matta där det är vägar och hus och rondeller och träd och sådant på, meningen är lite att förena nytta med nöje, barnen får leka samtidigt så behöver de inte frysa så om knäna när de ligger på backen.

På mattan så var det idag en tjej som lekte med en bil, bilen i fråga var större än vägarna och rondellerna till och med husen. Dock så var dockan som skjutsades runt i bilen större ändå, så dockans armar och ben hängde utanför bilen. Det var ingenting som störde tjejen som lekte, hon var så upptagen av att köra över trafikpolisen som fanns mitt i en av rondellerna. När hon gjort det ett par gånger så utbrast hon "nu har jag kört över polisen, så nu får alla köra mot rött".

Jag satt och tittade på henne ett slag, alldeles fascinerad över hur barn kan leka med hur konstiga kombinationer av leksaker som helst. visste ni till exempel att Darth vader sköt laserklot ur sina handflator för att förgöra osynliga Joda? Barn lever sig in i sin fantasivärld och där fungerar allting liksom, det finns inte ett problem man inte kan lösa. Ändå så är allting på dödligt allvar, om Joda inte finner sig i att dö av Darth vaders laserklot så kan Darth vader försöka förgöra Joda genom att sparka honom hårt på smalbenet eller dra honom i håret tills fröken kommer och det blir verklighet igen.

När jag växer upp så är en av mina önskningar att jag inte ska glömma bort det, att barnasinnet finns kvar. Att jag klarar av att köra över redan platta trafikpoliser på mattor, att jag är Joda som vägrar bli förintad av något löjligt laserklot.
Att sjunga högt när man hör en sång man tycker om, att kulla personen man är ute och powerwalkar med och sedan springa sin väg eller att kunna kasta sig i snön och göra snöänglar bara för att man känner för det.

Är det inte det som får oss att överleva deklareringen, bilbesiktningen, jobbsökandet, falukorv med tråkiga makaroner och allt annat som dyker upp när fröken kommer och plingar i klockan och säger att det är städning?



Vill du dansa?

kommentar överflödig


Playing with fire!

Vårskrik!

Skärp er! Skaffa ett jobb, klipp håret, använd bordsskick,
lyft på fötterna när ni går och sluta dräggla efter Björn Gustafsson.
Inse att ni är dödliga och var inte så jävla fräscha hela tiden!
Torka bort den där äckliga mascaran som är i överflöd
och sen så ska ni veta att era tatueringar en dag också blir rynkiga 
Så ska ni inte tro att ni är någonting bara för att ni kan ladda ner en mp3-fil.
Men framförallt: BLI INTE BITTRA!!
                                                 -Pia Johanssons råd till 80-talisterna - Parlamentet 2009

 

Ketchupeffekten skrämmer mig lite. Hur kommer det sig att man först inte har någonting, sen har man allt?
När man har allt så försvinner det lika fort igen om man är girig, det går liksom aldrig att vinna, man måste alltid göra val, prioritera, tänka, pussla och stressa för att räcka till.

Kan man inte bara ha tillräckligt med saker runt omkring sig, vara nöjd med det och ändå hinna få åtta timmars välförtjänt sömn?
Nu menar inte jag att jag stressar ihjäl mig här, men jag behöver fler timmar för att hinna med saker. I kategorin saker så räknar jag in, jobb, familj, vänner, framtidsforskning, plugg, kalasande, kanske någon form av intresse (mynt,frimärks eller fjärilssamling vore skoj!) samt egen tid för mig själv, då jag kan planera hur jag ska hinna med allting.
Varför ska man ha kakan och äta den?

Förut så trodde jag att jag kunde köpa nya kakor, sen insåg jag att det enda kakor gör för en är att sätta sig på magen (alternativt låren) och hur trevligt är det att varken få äta eller ha kakor utan att bli tjock? eller gapa efter för mycket och mista hela stycket?
Inte så kul skulle jag vilja påstå, därför har jag börjat skaffa mig olika avlastningsplatser, dit vi åker för att ta igen sömn och andas ett slag.

Platser och aktiviteter som alltid är förstahandsprioriteringar, det är mycket lättare att välja när man vet vad man måste ta först!


var det någon som märkte när våren kom?

Mitt namn är alexander kyckling - En mästare på cykling


Som honung för själen


Det viktigaste är inte att vinna, det är att ha roligt!

Det skulle ju bli dansdansdans

Och som vanligt så är det inte personen på bilden som har skrivit brevet.

 

Farväl, på återseende!

Nobody said it was easy
                           - Coldplay, the scientist

 

Så, vad ska man bli när man blir stor?

Where are you and I'm so sorry
I cannot sleep, I cannot dream tonight
I need somebody and always
This sick strange darkness
Comes creeping on so haunting every time
                                        - Blink 182, I Miss You

 

Idag när jag körde hem från jobbet så glömde jag helt plötsligt bort att jag hade körkort. Har ni fått en sån känsla någongång? man gör någonting som man gjort tusen gånger förut och helt plötsligt har det blivit sån rutin så man för något ögonblick glömmer bort hur man gör.

Paniken som bubblade inom mig var total, även om den bara varade i några hundradelar så var den där.  Det kändes som att jag hade tagit mig vatten över huvudet och inte riktigt kunde ta mig ur det. Sen insåg jag att jag haft körkort i två år och en och en halv månad och att jag är mycket välbekant i hur man handerar detta motorförsedda fordon som jag satt i.

Då gick det över och vi blev glada igen.

Egentligen så borde vi göra mer läskiga grejer bara för att få den där tillfredställelsen när det är över och har slutat bra. Frågan är bara hur vi hittar en lagom läskig aktivitet som slutar bra?



En mycket anonym läskig handling som inte slutade i ond bråd död som jag först förutspått!

en annan mycket djärv handling gjord av någon annan. Bryta upp-byta stad-börja på nytt

Moderna kläder - mycket modigt!

Impulsiv, på gränsen till idotisk! då vi fortfarande var unga och dumma!

Hey child, things are looking down.
That's okay, you don't need to win anyways.
Don't be afraid, just eat up all the gray
and it will fade all away.
Don't let yourself fall down.
                                 - Patrick Watson, The Great Escape

En bild säger mer än tusen ord, idag har jag massor av ord i huvudet


Vi var små

självutlösare

sommar

Hundmotion


Myndighetsförklarad med bossen och ansiktsinflammation


Stryk skulle hon ha!


Smultronställe

Kärlek


Löv

Det viktigaste som fanns


Jag ska inom en snar framtid ner i arkivet för att tillfredställa Bossens sjuka behov. tills dess så är ni välkomna att se hur det ser ut i min hjärna för tillfället, vintern har gått mig åt huvudet. Ge oss sommar!

Nu blir det disneyfilm och efter det får världen se.

Men om hon ändå bara ska vara besatt av mig så kan hon lika gärna vara kär i ett träd.
                                                                                        -En väldigt anonym, blogghatande, vän



Minns ni förut? 
När vi skrev ner allting som var viktigt, vi lyssnade på musik och filosoferade i timmar, Minns ni snöhögen där någon blev för glad och sa "nej, för du är min fru", minns ni chokladen som smakar bajskaffe, då allt var en fråga om liv och död, då vi plåstrade om varandra, torkade tårar, skrattade till frågor som "skulle du älska mig även om jag såg ut såhär?".
Minns ni sommarkvällarna då solen var alldeles underbart vacker och gick ner över åkrarna, minns ni känslan av att vilja allt, minns ni världsherraväldet?
Minns ni nyår då tummen bara la på luren hela tiden, minns ni gud som ett bär, förlåt-för-att-vi-övergav-dig-laman, bebis t-shirten med en cool bild och minnen på?
Den där gången då vi trodde att vi visste allt, när vi var coolare än coolast, klottret, pepparkakshusen, kreativiteten, golven, spyorna, hånglet, ångesten, lyckan.
Midnattspulkan, natziwandas onda död, bröllop, begravningar, maten.

Minns ni den första kaninen på födelsedagen, kaninernas oerhörda fortplantning, ägg i håret, glödlampor i munnen, nyårsknäck?
Killbill-skivan, tanka tid bakom en kassa i lanthandeln, inga fel att rapportera, vandaliseringen, skyltarna, allt som sagts och gjorts, alla bråk, alla skratt, all kärlek, allt hat?

Kommer ni ihåg den där gången då det fiskades fisk utanför macken med en vägpinne som fiskespö, den kalla födelsedagspromenaden i snålblåsten, alla gånger det blev fel, bristen på kommunikation, alla sms, alla filmer, alla internskämt, disneyfilmerna?
Något som inte får glömmas är all alkohol, all tobak, alla promenader, alla samtal, maskrosor, vitsippor, solariebränna, frostbett, hästskräck, körkort, resorna, äventyren, telefonsamtalen om allt och ingenting, gräsmattor, fotbollsplaner, pojkarna, barnen, föräldrarna, cyklarna, kunskapen.


Ni glömmer väl inte att minnas?




twisted sisters

Vägpinnefiskeri

Lycka i påsar

Kulturklotter

Det viktigaste


Vart får jag allt ifrån? GLÖGGEN

Life is something that happens when you can't get to sleep.
                                                              -Fran Lebowitz

Det är söndag, söndag och jag har tråkigt. Egentligen är jag så trött så att jag håller på att somna med huvudet rakt ner på tangenterna men någonting får mig att låta bli.
Jag hittade ett citat som jag kände passade väldigt bra in, över huvudtaget.

Jag ville bara leverera detta citat med stil, så här: ta lite nostalgi i bilder


Så orelevant så att det blir relevant.


Finns det egentligen någonting i sjön?


Barbie är en slampa

Vi återkom en annan gång.

 

Control yourself
Take only what you need from them
A family of trees wanting to be haunted
                                    -MGMT, Kids

 

Jag är på skumhumör, alltså inte som badskum eller skumtomtar eller så, mer på ett jag-har-lust-att-sitta-utanför-ica-och-peka-på-folk-med-en-hårtork-Humör. Jag vill ha galenskap och puls.

Istället får jag trygghet, värme, tråkigheter och Arbete. Jag skulle förmodligen bli sveriges sämsta Svensson, det känns som att jag får loppor så fort jag ägnar mig åt lugn och tråkigheter (Hade jag varit ett barn i grundskolan så hade jag förmodligen diagnostiseras med någon form av bokstavssjukdom) Fast den vanliga Svensson har väl förstås försvunnit, blivit någon form av genmanipulerat monster. Nuförtiden har vi curlingmammor och helikopterpappor. Undrar vad min generation av vuxna kommer att kallas?

Jag har en del tid över, jag borde förmodligen samtala med Bossen och tvinga henne att ge mig lite förslag.

Återkommer när jag listat ut vilka fruktansvärda öden vi har att vänta!



Framtiden är här nu och den består av ekologiskt kaffe, återvinning, U.F.O:n, Läppstift och nöjen!