krissw

Jag kom fram till Sthlm, snabbtåget var som en dröm 2timmar och 20 minuter efter 15 minuters försening, vagnen fräsch, sätena stora och fluffiga och jag hade en Amelia att läsa vilket tog 1h och 45min bara det. Landskapet flög förbi och jag slapp stanna överallt. Kommer aldrig åka det andra tåget igen!

Igår umgicks vi och var ut till andra delen av Tyresö för umgänge med Daniels kompis med kvinna, mycket trevligt och vi blev kvar alldeles för länge. Jag somnade halv tre inatt och väcktes av biologiska klockan halv sju och har inte somnat om än. Har inte ens sovit middag! Idag har vi varit inne i stan och flutit omkring, tittat på lite det ena och det andra innan vi for hem igen och nu så sitter vi mest. Imorgon ska Olsson till livgardet och jag har ännu inte listat ut vad jag ska roa mig med. Men det ordnar sig, sen ska vi ut till byn där det idag kommit tillökning i form av 5 hundvalpar, allt hade gått bra och min moder var glad och håller vak över de små liven så att de inte händer något. Minns när Alfons var en bebis då vi var och valde att vi skulle ha honom, och nu är han farza själv, han är en underlig hund som verkligen varit familjens bebis. Nu är inte jag den som är för husdjur man andras husdjur har jag en förmåga att förälska mig i och charmas av. Det är nog tur att mamma och pappa har så mycket djur så kan man låna dem när man är där helt utan förpliktelser!

Nu ska jag och geléhjärnan vila lite och sen kanske jag har återfått en hjärnkapacitet igen! Tills dess så bifogar jag min moders mms på lilla tindra och de 5 bebisarna.
Den går dock inte att vända i telefonen så ni får leva med att den är sne!

Jag kan inte annat än säga att den här dagen har varit hemsk, inte enbart men övervägande.
Gick till praktiken i morse, när jag kom dit så började jag kallsvettas och var yrslig. Men dagen körde igång och en hel del kroppsvätskor tenderade att hamna på mig men det finns både vatten, tvål och tvättmaskin! Sen körde vi vidare med andnöd som gjorde att jag mer än gärna hade spytt, valde att inte göra det då jag tröttnat på mänskliga vätskor men jag mådde riktigt illa, tror att jag under arbetet stressade upp damen där inne och dessutom i tron att jag är lika smidig som innan överansträngde tjockismagen så jag började igen och fick hålla mig i diskbänken för att kunna stå.

Utnyttjade min praktikantstatus och skötte en matning och städade och servade frukostätarna. Sen lyssnade jag på min kropp och tog det nästintill extremt lugnt resten av dagen. Det var såklart en hel massa annat som bidrog till att morgonen var rörig men det hoppat vi. Istället så läste jag journaler för att förbereda mig inför onsdagens lärarbesök som brukar komma med en hel del frågor om verksamheten. Gick hem och tog hand om disken, gjorde mig lite lunch, åt den och somnade på soffan.

Har varit helt slut i kroppen så jag har inte gjort någonting förrän nu, packade väskan inför resan imorgon, rena kläder att dra på sig innan jag går till tåget då jag inte hinner hem och duscha emellan och även om man har arbetskläder så blir man rätt äcklig framförallt om man är mig och blir varm vid minsta ansträngning!

Det var väl det, ska göra något att äta till lite middag nu, skulle gissa att det inte blir så avancerat eftersom jag är ensam.

(åter igen så tackar vi dagens teknik för att vi får ta del av nyheter från byn, lillen har klippt sig och förvandlats till någon form av don juan)

Lyckan varade inte länge, nu är jag ensam igen.
går 07-13 på praktiken denna vecka, igår när jag kom hem så gick vi ut till stallsiken och bestämde vilket skötbord vi ville ha sen får vi se om det är det vi köper när det väl kommer till krita, man vet aldrig.

Idag skulle Daniel till stockholm en sväng för ett möte, igår när vi gick och lade oss så insåg jag att vi planerat väldigt dåligt, han hade tänkt åka till Stockholm idag, hem imorgon och på fredag skulle vi upp till Huddunge över helgen och valborg. Detta är både väldigt dyrt och tidsslösande men jag har haft så mycket annat i tankarna så jag har inte kommit på det tidigare och eftersom jag är familjeplanerare här så var ingenting annat sagt.

Imorse ringde den biologiska klockan 05.00 och jag lyckades på något vis väcka Daniel och åter igen började vi prata om hur smart planen för helgen egentligen var, ett snabbt beslut om ändring togs och han köpte en tågbiljett till Stockholm åt mig medan jag packade min väska.
Fick skjuts till praktiken och sen tog Daniel bilen till Stockholm med min packning så tar jag tåget på fredag efter praktiken (han har min väska så att jag slipper släpa den till praktiken och sen till tåget). Nu är jag alltså ensam till på fredag då jag åker till stockholm över helgen och sen till Huddunge på söndag för att fira valborg.

Phu, jag är alldeles trött i huvudet trots att dagen idag gått fort och inte varit så lång så är jag så fruktansvärt trött nu. Egentligen så borde jag diska och pyssla i ordning lite här så att allting är fint tills vi kommer tillbaka nästa vecka men jag orkar inte!

Det händer för övrigt ingenting i livet nu under praktiken, och om det skulle hända något så har jag iallafall tystnadsplikt så ingenting blir skrivet här.

Jag återkommer när jag har någonting att återkomma med!


Smuggelpippi!

Jag är hemma, han är hemma, ordningen är återställd.
Idag började praktiken, det är allt jag har att säga om det. Jag fick göra mitt eget Schema = 6h dagar förutom nästa lördag då jag är där 13h plus ledig fyradagars helg denna helg.
6h dagar går fan fort så det blir nog awesome!

Idag har jag dock stått och gått lite mer än vanligt så nu har jag ett jäkla tryck neråt, det känns som att tyngdkraften helt plötsligt gjort sig påmind. Lite sliten är jag i ryggslutet också, ännu skönare med 6h dagar, man hinner vila upp sig emellan passen.

Det var det, blev hämtad av en mycket glad man idag som tycks vara väldigt nöjd över att vara hemma och ledig tills onsdag nästa vecka.

(och ingenting exploderade)

Praktiken börjar idag som sagt, jag kan ha felbedömt tiden det tar att vagga hit och det gjorde att jag var här fem över halv tio alltså 25 minuter för tidigt, det gör ju visserligen ingenting med tanke på att då hinner jag sitta ner ett litet slag och andas, blir verkligen flåsigare och flåsigare för var dag som går och med tanke på hur varm jag är hela tiden så blir jag så förbenat svettig vid ansträngning.

Nu får vi bara hoppas att denna dag går lugnt och fint så att jag sedan får gå hem och träffa min man för första gången på en vecka. Sen håller jag tummarna för att få ett schema idag också så att jag vet hur de kommande veckorna kommer att se ut.

Nu har dagen gått, jag var till Coop och handlade så att vi har frukost i veckan, för nu lär frysen tömmas på allt vi lyckas fylla den med, förstår inte hur vi lyckas trycka ner pryl efter pryl och inte kunna tömma den sen. Åh vilket I-lands problem!

Nu kollar jag på partaj, matlådan till morgondagen är gjord, jag vet inte när jag slutar dock. Jag skulle verkligen behöva tandtråda men orken finns inte. Nu har jag efter två dagar tröttnat på mitt sällskap och ser fram emot morgondagen när jag kommer få prata med riktiga livs levande människor.

Ska kika färdigt på partaj om jag orkar och sen blir det sängen, inte helt illa det!

Vi hörs!

Just precis, det var längesen man kände sig så, i vanliga fall så börjar mina måndagar antingen klockan 11.00 eller så är de helt lediga. Men imorgon så är det klockan 10.00 på ett helt nytt ställe, känns skönt att inte behöva komma så tidigt med tanke på att morgonrutinerna inte brukar ha tid för en vilsekommen praktikant.

Det brukar inte ta så lång tid att komma in på nya ställen om man möts av tillmötesgående personal, så vi får se imorgon vad det är för nytt folk jag får träffa. Dock är det alltid ångestladdat att släppa kanten på den trygghet man har, speciellt nu när man har ett fast schema i skolan och dagarna och veckorna rullar på i fasta rutiner. Nu blir det nytt schema i några veckor som kommer variera morgon, middag och kväll plus eventuella helger.

Vaknade tidigt imorse med, tvingade mig själv att somna om några timmar vet inte ens om jag sov eller om jag var vaken men halv elva gav jag upp och gick upp och småpysslade lite, ska åka och handla nu och snart så är väl denna dag slut också.


Förra sommaren, slussen

Just i dagens söndagsångest så längtar jag efter att få sitta på en uteservering i solen.
Augusti 2011 på Utö, vid den tiden iår så får vi se om bebis har kommit ut.
Det blir nog inte samma lugna uteserveringshäng iallafall.

Nu har jag hängt med mig själv, jag tog en tur genom norrmalm mot stallsiken, kollade sko kanonen och gick sedan över till babyproffsen och möttes av ett dilemma, vilket skötbord vill vi ha/är mest praktiskt. Har kollat Ikea tidigare och de hade inte ett endaste som skulle funka, problemet är att jag har en man som är två meter lång vilket innebär att allting hos oss måste längdanpassas så jag måste ha med honom och mäta allting med hans längd.

Barnvagnsletandet var verkligen en mardröm, för fallriskens skull så är det väl bra med en låg vagn men Olsson såg ut som han höll i en leksaksvagn oavsett vilken modell vi provade och efter allt klämmande och kännande så hade vi till slut enbart 2 att välja på (som höll måttet för alla de de krav vi hade plus höjden) varav den ena var gjord av så mycket plast att den skulle smälta om vi glömde den i solen.

Livets små strider alltså, sedan bjöd jag mig själv på lunch på Max, delifresh kycklingburgare, sallad och vatten satt som ett smäck. Gick sedan vidare till Elins esplanad och drog ett varv innan jag vandrade hem. En lagom sväng med massor av folk att stirra på!

Nu är jag tillbaka i soffan och har sett en dokumentär om två män som skaffade barn genom en surrogatmamma, början av en dokumentär om kvinnor som är besatta av att få en dotter (de hade alltså allihopa mellan 4-8 söner var men det duger inte) byte dock till lyxfällan jag ser ett mönster i mitt val av TV, dokumentärer och program om människor är strålande!

Nu är jag hungrig igen och hon i magen har verkligen löpt linan ut idag och ligger och gör kullerbyttor i magen, än så länge är det inte så hårt men lagom.
Ska gå och utfordra mig själv med vad vi har hemma och så får vi se vad vi roar oss med resten av kvällen.

(på Max hade de en vidrig och obehaglig varelse som skulle roa barnen och ge mig kalla kårar, jag får lite panik av folk i heltäckande kostymer!)

Så var det lördag, det där med att sova länge fungerade inte riktigt med min biologiska väckarklocka som jag inte kan stänga av.. Men till strax innan sju fick jag sova så det var ju ingen megatidig väckning. Vaknade halvt i panik då jag eftersom jag åt mycket salt igår rubbade lite på vätskebalansen (ni vet envisa celler och allt det där) och resultatet blev att jag sprungit upp och druckit femtioelva gånger inatt men var för lat och sovande för att kasta vatten. Resultatet på det blev i sin tur att jag vaknade av en sinnessjuk smärta i höftbenet av kissnödighet. Det var en ny intressant upplevelse.

Sen uppgången har jag städat badrummet dock inte duschen då det tenderar att bli lite dåligt med syre när man låser in sig i duschkabinen ihop med kalkosan och jag törs inte svimma häromkring när jag är ensam. Annars så borde jag dra ett varv med dammsugaren, damma lite och diska den lilla disk jag samlat på mig. Istället så har jag ätit frukost och intagit soffan, idag när det är lugnt så känner jag den lilla avkomman, misstänker att jag varit lite för upptagen och disträ de senaste veckorna för att märka de små små sparkar hon ger ifrån sig. Nu har jag dock legat i soffan med linnet uppdraget och tittat på magen, känt en liten stöt och sen sett höger sida precis bredvid magen vibrera.

Det påminner lite om när det i jurassic park kommer en stor dinosaurie och man ser vartenglas vibrera, det är helt tyst och stilla och helt plötsligt blir det ett boom inifrån (en liten liten spark) och så ser man hur foten/huvudet/armen, vad vet jag, trycks ut så att en liten knöl sticker ut och när den försvinner så vibrerar det till.

Sen de första vibrerande rörelserna kom så har hon legat och tidvis sparkat till mig, ligger jag på sidan så kittlas det och ligger jag på rygg så varierar det i styrka, ibland kan hon få in en riktig stöt. Jag är fascinerad både över hur det ser ut och känns men även över hur hårig mage jag fått, den är helt luden med blonda vilda hårstrån.

Ska gå och klä på mig och sen knalla ut i världen ett slag tror jag.

(det är såhär vi hängt de senaste två timmarna, lyckades fånga en av sparkarna på film som Farzan ska få ta del av när han kommer hem till oss igen)

Ah, fredag är snart över. Jag fick skjuts hem idag också, det är något så fruktansvärt vad bortskämd man blir av klassisarna. Kanske lika bra med praktik i fem veckor så man slipper bli daltad med;) nej skämt å sidor, conversen med hål rakt igenom sulan tackar och bockar (ägaren till skorna också) speciellt då det vore en underdrift att säga att detta var en riktig skitdag och att det hade varit toppen att gå hem i det iskalla regnet som föll över våran stad.

Tröttheten har ju varit obeskrivlig efter denna veckas ensamma nätter, smärta i kroppen och brist på riktig mat har också gjort sitt till obefogat fräsande. Inte för att jag är världens ljus jämt men vissa dagar blir det bara för mycket så skitberget rinner över. Nu sitter jag och snyftar i soffan till ett uråldrigt avsnitt av greys, det ger mig minnen till en tid då man faktiskt hade något att snyfta över.

Men men, på Stickan ligger twilightfilmen, datorn är fylld av avsnitt av bones, how i met your mother och 90210, jag ska ta mig en dusch, släpa mig ut till bilen, åka den kilometern jag har till Ica maxi, köpa någon färdigrätt full med konserveringsmedel och gifter, lite vinägerchips och sedan åka hem igen och sätta mig i soffan och njuta resten av kvällen. Njuta av att jag kan somna när jag vill och vakna upp till en helt ledig morgondag där jag kan ta det lugnt så länge att jag får klåda av tristess!

Se ya bitches!

(mentaliteten denna dag, jag skrattade högt när jag såg denna)

God morgon var det ja. Himlen spyr över oss och jag känner mig död och överkörd av ett tåg. Det har inte varit stor kvalitet på sömnen de senaste dagarna, drömmar regisserade av Tom Burton och när jag vaknade i morse hade jag lindat in mig i min egen pyjamas och hade ont i konstiga kroppsdelar!

Ni känns det som att det är dags för den andra personen som bor här att komma hem. Det är ingen ordning på rutinerna utan honom! I helgen ska jag sova, mycket och länge och inte göra någonting vettigt, kanske läsa en bok för nöjes skull, kolla på 3e twilight filmen som alla andra redan sett. Gå till babyproffsen och pilla lite på vårt tilltänkta skötbord och kolla lite annat bara ha det mysigt innan praktiken börjar på måndag!

Idag har jag turen att ha en mycket snäll klassis som jag får ta skjuts med till skolan så att jag slipper gå ut och släpa benen efter mig ner till skolan!

Vi hörs!

(här får ni en älg!)

Efter att ha tvingat ner lite mat i magen och slagits mot vårat 329kronor/månad internet (Det har en förmåga att enbart fungera när det vill) så sitter jag nu äntligen vid datorn, vilket innebär att det blir någorlunda ordentligt inlägg nu.
Tänkte egentligen mest sammanfatta påsken med lite bilder.


(Vi åkte till Sala och vandrade på stan och besökte lekparken)

(Olsson och lilleman lekte)

(En smart morsa förvarar sina barn och sina varor i samma vagn)
(Det kom en väldigt söt men ack så falskt leende påskgubbe till farmodern)

(Vi mutade honom med angry birds)

(Vi stal en lillebror)

(Han hade fått ett rum, ett sånt som stora pojkar har)

(påskmiddag)

(Vi hängde)

(Familjen Blekman)

(Lillelilleman ville för en gångs skull sova och gosa samtidigt)

(Precis innan vi åkte hem var vi ner och sa hej då, lilleman är inte mycket för folk som lämnar honom men denna gång sa han iallafall hejdå till oss. Här så "pruttar" han på min mage)

Det var det, enbart bilder på barnen men de är de enda som fortfarande är tillräckligt frivilla för att hamna på bild. Plus att jag de senaste åren blivit sämre och sämre på att ta kort, ingenting fastnar. Nu är det mest Daniel som får hålla i kameran.

Men det var lite av vad vi underhöll oss med.

på återseende.

Tänk glädje, eller hur var det? Idag ringde jag försäkringskassan, och för tillfället ser det ut som att det är mörk, 180kronor/dag mörkt. Man vet aldrig hoppet finns alltid så jag säger ingenting mer men jag kan mentalt ställa in mig på minimibelopp, det är ju briljant! Briljant! För tillfället orkar jag liksom inte tänka någonting annat.
Jag menar bor vi här så klarar vi oss på Olssons lön och de pengar jag skulle få, se får jag väl sälja mig på internet om vi vill göra något över budgeten.

Men tillåt mig skratta, högt skrattar jag också. Då jag inte hade studiemedel i höstas så ska då alltså min SGI (sjukgrundad inkomst) ha nollats vilket innebär att jag inte uppfyller kraven för föräldrapenning. Det är ju briljant, jag var inskriven på skolan vilket innebär att jag på papper inte bara gått och släpat benen efter mig men enbart där att jag inte tagit studielån så uppfyller jag inte kraven. Alltså jag skrattar ihjäl mig! Jag dör, åh herregud det var det dummaste jag hört! Jag har enligt papperna "släpat benen efter mig" mellan maj och juli (då jag med andra ord skrevs ut från arbetsförmedlingen och innan jag började jobba på mitt jobb) innan dess var jag arbetssökande och efter det så var jag alltså studerande utan studiemedel, jag jobbade över 100% i juli (olagligt och onödigt jag vet men är man arbetsmarkoman som älskar när lönen trillar in så är man) jobbade däremot mindre än halvtid i augusti med tanke på att jag då även började skolan så är det förståeligt.

MEN detta har alltså gjort att jag inte uppfyller kraven för föräldrapenning, åh herregud jag får snart mentalt ont i magen av mitt mentala skrattande (eller är det så här ett sammanbrott känns?)
Nåväl, jag ska inte dra slutsatser för snabbt ännu men jag klagar inte. På ett sätt känns det skönt, kanske vi inte har råd att Olsson byter jobb och vi flyttar. Kanske jag får andas en sekund och bo kvar i min älskade lägenhet ett slag till, även om det kommer vara 30 mil till byn och 35 till Sthlm så kanske det får vara så? Och kanske kanske att det kommer bli okej ändå?

Kanske det här blir en sån där historia som bara fungerar på film om två galningar som blev hysteriskt kära och bestämde sig för att sätta en unge till världen utan vare sig eftertanke eller framtidsplan. Som får bo i en tvåa tre trappor upp utan hiss i en stad massa mil ifrån hjälp. Där allting samhällsenligt bara är sådär fel, då vi inte bor i hus, har två fasta jobb och är gifta. För tillfället så låter det perfekt i mina öron! Inte för att jag tycker om att vara ifrån vänner och familj jämt, men samtidigt så måste det någon gång vara acceptabelt att välja att påbörja ett liv långt "hemifrån".

Nej det låter som att jag klagar nu, men om ärligheten ska fram, även om Skövde är aningens för litet för mig så känns det för tillfället som den enda plats jag vill befinna mig på! Kanske det enbart är mina hormoners behov av att få bygga bo men då får det vara så, för just idag, just precis nu så må jag vara fattig och tjock men ack så lycklig!

Jag håller er uppdaterade om det spännande fortsättningen!

(dagens fatso, tog en framifrån bara för lite omväxling men fotografen var sämst så jag ser ut som en stor och tjock skogshuggare, eller det gör jag nog kanske, fyrkantig mage är för övrigt modernt har jag hört)

Det är så det känns, även om det är både praktik och massa uppgifter kvar till de 4 sista veckorna. Men nu, NU så har jag lämnat in min reh/hab skrivning, den var också sådär behaglig att skriva, kul är väl fel ord, men behaglig!
Jag minns med hemska svettningar de tentor och hemtentor universitetet erbjöd och än idag har jag mardrömmar, då man satt utan problem tre 8h dagar i sträck, panikslagen, halvt gråtande enbart för att fylla ca 4000 ord med referenser till olika akademiska böcker. Jag lärde mig inte ens något, nivån och jag var inte i balans då så att säga!

Nej det blir nog aldrig akademiker av mig, denna nivå är precis perfekt, tid och utrymme för diskussion varvat med att behålla båda fötterna på jorden och praktiska övningar. Briljant! Sen får vi se om yrkeslivet uppskattar att alla inte är akademiskt lagda och tyvärr av erfarenhet så är balansen ur funktion där med, får se hur det ser ut när jag gjort min sista termin och får titulera mig som både barnskötare och undersköterska, två av samhällets lägst stående utbildningar rent klassmässigt. Men älskar man det så gör man, jag har inte mycket till val känner jag. För att jag är nöjd! Jag vill testa på att arbeta mig framåt och bakåt och i sidled sedan.
Men den som lever får se!

Mitt huvud är dött nu, lite geléigt därav allt meningslöst babblande. Jag kom hem och har tittat på unga mödrar, herregud säger jag bara vad är grejen med att göra TV om folk? Och jag kan inte låta bli att titta, det är ju briljant! Jag ska diska lite, äta något och packa in kläderna i garderoben. Efter det ska jag äta glass med smak av ägglikör, briljant smak för övrigt. Och kanske lite choklad skulle vara något. Nej herregud jag kommer rulla fram snart och om tre månader får jag betala när ungen är ute och jag fortfarande ser gravid ut. Och ska man tro alla böcker man inte ska läsa så får man tydligen stora ungar om man ätit mycket socker så det blir väl en 6kg unge som de får slita ut ur min uppsågade gigantiska mage eftersom jag skulle spricka om vi försökte den vanliga vägen.

Nej usch, mentala äckliga bilder. Och så stort sockerintag är det faktiskt inte även om det låter så. Men det är ju alltid trevligt att vara förberedd på alla eventuella utgångar!

(jag fick en uppdatering på en liten stor kille som hade lekt med grisar en hel dag, ibland kan jag inte låta bli att undra hur jag ska kunna tävla med det där underverket. Stor press på livmodern just nu, utvecklas bebis, utvecklas!!)

Frukostrast i skolan, en lyx som kommer bli svår att göra sig av med! Ringde praktiken igår, på måndag klockan 10 ska jag vara där, jag kan fortfarande inte glädjas åt praktiken tyvärr.. Men men fem veckor brukar gå fortare än man tror!

Dagens skola är LVU och LVM, och allmänt tvångsomhändertagande, kul kul. Gårdagen bestod av prov, urinorganen och sedan hem fick skjuts hem till och med, ringde min praktik och somnade på soffan en stund, vek tvätt och var bara allmänt lat och overksam, har fortfarande inte tagit tag i försäkringskassan trots att det bara är tre månader kvar, det suger! Men om sanningen ska fram är jag lite rädd för dem, samtidigt som jag inte har någon respekt för dem med tanke på att allting alltid ska krångla och de lever i en värld där man skövlar skog som om de inte fanns någon morgondag med tanke på alla deras blanketter (som man i mitt fall inte ens kan skriva ut från datorn, hur stenålder är inte det? Istället hänvisas man till att ringa till dem och det vet vi ju alla hur det går)
Kanske ska ringa kungen och fråga om råd, eller Victoria borde ju vara i samma sits som mig nu och det är säkerligen lättare att få tag på henne än att få tag på en handläggare hos försäkringskassan!

Nu är jag gnällig igen, men jag blir lätt gnällig när jag tvingas in i situationer jag inte själv kan kontrollera. Visserligen så har jag ju frivilligt valt att sätta ett barn till världen med allt vad det innebär men jag gillar inte försäkringskassan för den sakens skull!
När det om en sisådär 10-15 år blir dags att sätta ett syskon till världen så planerar jag att ha blivit ekonomiskt oberoende så att jag slipper detta strulande!

Idag blir det lång dag, eller det kanske inte behöver bli det men man vet aldrig, jag ska göra reh/hab skrivningen i eftermiddag och efter det ska jag gå hem och vars nöjd över att det som står mellan mig och sommarlov är 5veckors praktik och sedan sluttampen i skolan på 4 veckor. Sen ska jag gå hemma och vara en tjock och argsint, svettig hemmafru! Jag hoppas att vi vid det laget vet vart vi kommer att bo när det är dags!

Tänkte på det igår och kom fram till att just nu struntar jag om vi bor här nere eller om vi har flyttat upp, jag tänker vara hemma iallafall alla veckorna runt förlossningen (oavsett vart vi bor), My home is My castle så att säga. Wannabepsykologen i mig säger åt mig att det beror på att mitt liv här nere är det enda jag kan kontrollera så det är därför jag så fast håller mig hemma och vill egentligen inte alls åka bort!

Nu blev det ett långt inlägg, orkade inte skriva igår så det blev mycket nu istället.

(det syns inte här, men jag har fått hårigare mage än min man)

Jag funderar på att gå ner till grannen och provocera denne lite så att den blir arg och försöker slå mig, då ska jag gladeligen mörda människan och sedan hävda excess!
Nej usch, inte ska man väl skämta om att mörda i tider som dessa! Speciellt inte idag när rättegången mot Anders Behring Breivik startar och det hittas kroppar till höger och till vänster i vårt land. Enligt Aftonbladet så mördar vi mer än någonsin och enligt deras noggranna granskning så är inte polisen någonting att ha! Kanske skulle vi skaffa oss ett laglöst samhälle som består enbart av kamratuppfostran? För inte behöver väl någon begå brott om staten försörjer alla, ingen äger något och allting ägs av alla.
Nej min granne var det, personen spelar, ursäkta franskan, REN JÄVLA SKITMUSIK med en basgång som heter duga! Detta hade inte stört mig om även jag hade någon högljudd uppgift att sköta men eftersom jag idag enbart sitter inne och försöker lära mig njurar och urinsystem med tillhörande sjukdomar och då behöver lite lugnt och ro så är jag nära att begå ett allvarligt brott för att få lite lugn och ro!

Jävla betonghus där man knappt kan hosta utan att det ekar till grannen, jag vill verkligen inte vara den som springer i huset och klagar men däremot börjar jag känna att jag snart efter ett år börjar bli sugen på hämnd!

Vaknade imorse och insåg att jag inte borde vaknat, Olsson lämnade mig för en vecka i Kvarn och jag somnade om och sov väldigt dåligt fram till halv elva. Diskade ett berg, åt lite frukost, kollade på TV och tog tag i böckerna för att se om jag hinner lära mig något tills imorgon. Sedan så tog jag fram alla barnkläder och sorterade lite för att kika storlekar och hur mycket vi hade, la sedan tillbaka allting i lådan i storleksordning, får kika mer på det där närmre förlossningen då allt ska tvättas och packas upp och få en riktig plats i en byrå eller garderob, ingen mening att göra sådant nu då jag inte vet vart jag bor om tre månader.

Idag är det ju faktiskt EXAKT tre månader till beräknad förlossning, tre månader låter långt med tanke på att man hinner så mycket, å andra sidan så är tre månader så kort tid att jag idag är livrädd och funderar på att mörda min granne för att skingra tankarna. Sen så har ju barn en tendens att göra som de vill och dyka upp när de vill ändå, här i Skaraborg så får man gå 21 dagar över tiden innan de sätter igång en, DET gör mig livrädd, tänk om hon inte vill komma ut. Ska jag då gå och stånka i tre veckor till bara för att de har någon policy här? Nej tack, då flyttar jag hellre hem till mitt Uppland och får någon att pumpa mig full av medicin som får henne att flyga ut.

Nu är jag ensam och ledsen över min ensamhet, jag gillar egentligen att vara ensam hemma då jag kan gå i lugn och ro och pilla med saker som behövs göras, städa, diska och plocka och rensa. Men just idag så känns 7 dagars ensamhet så otroligt ovälkommet! Speciellt då jag denna vecka inte kan skjuta upp obehagligheter som deklarationen, försäkringskassan, ringa praktikplatsen osv. Sådant som egentligen inte är obehagligheter utan helt vanliga pappersjobb som inte är speciellt otäcka men som jag avskyr! Plus att jag är hängig, känner mig febrig och har jättesvårt att andas, känns som att min astma är tillbaka med råge, jag som haft relativt tur med den i flera år. Nej, sluta klaga kanske, förr i världen så var vi ifrån varandra flera veckor när han hade övningar och skulle åka runt och leka krig i vårt land och en vecka brukar gå fort! Jag har ju faktiskt en skola att gå till, även om jag är väldigt tacksam över att vi är lediga idag!

Nu ska jag gå till regementet och hämta hem vår bil som Olsson parkerade där imorse när han åkte till jobbet. Ska passa på att få frisk luft också sol på mig det brukar kännas bättre då!


(två snuttisar som jag sorterade med kläderna, den blåa är påskpresent från mormodern och elefanten har Olsson gått och klämt och känt på varje gång vi varit in på Kapp Ahl det senaste halvåret och igår tröttnade jag och sa att antingen så köper han den eller så slutar han att taffsa på den, det var en väldigt stolt, glad och lite generad Olsson som likt ett barn gick till kassan och betalade. Han underhåller mig mer och mer för varje dag! Nu har bebis iallafall två fina gosegrejer vi ska tvinga på henne)

Ja men då är helgen över, eller inte riktigt eftersom hela söndagen är kvar och sen är jag ledig imorgon.
I fredags åt vi god middag i en husvagn på berget, mycket trevligt! Och igår försökte jag komma ikapp med mitt pluggande, det gick sådär. Men en del fick jag in. Ska tillbringa eftermiddagen och morgondagen med urinorganen så kanske det blir nått!

Olsson var på hugget igår, han gav mig underhållning hela dagen med sina livsfilosofier och meningar. Jag pluggade på morgonen, han städade. Sen tog vi en promenad, jag hade dock sådana sammandragningar att det blev en tur ner på stan där vi tog en glass i solen och sen hem. Lagade middag och gjorde fruktsallad och sedan kom middagsgästerna som vi skulle bjuda tillbaka till från fredagen.

Farfar Olsson med fru gjorde en husinspektion och sedan åt vi och hade ännu en trevlig kväll. De for upp till sin camping på berget och vi intog soffan där det enbart var skit på tv och jag somnade.
Vaknare klockan tolv, arg som ett bi över att jag somnat i soffan, spotta och fräste till min gubbe och gick och lade mig. När jag vaknare i morse så hade jag vaga minnen ifrån mitt utbrott men jag var förlåten.

Nu har vi ätit frukost, sett de senaste avsnittet av greys, jag ska klä på mig och sedan blir det en tur i solen innan eftermiddagen bjuder på tvättid för
Olsson och urinorgan för mig.

(såhär snygg kan man se se ut några dagar efter ett venprov man får ta hos barnmorskan)

Den rättar mig! Helt utan min tillåtelse rättar den mig! Och när saker och folk rättar mig så vet vi att det oftast blir fel, eller hur.. När jag läser mina inlägg så ser jag att mina påhittade långa ord ändras till helt obegripliga korta ord som saknar kontext!

Nej jävla telefon som bara fördummar mig! Det blev på tal om ketchup inget kaffe idag, det blir middag imorgon istället, idag var vi alla för trötta och klockan blev mycket!

Nu har jag sett kvällens skit på tv vilket blev lyxfällan, åh herregud säger jag bara, sådana människor finns inte! TV3 måste ha hittat på dem! " det är svårt att inte gråta när de tar ungarnas tv, de tittar ju liksom på den 24/7" VEM säger något sådant? Sök vård, gå ut med dina barn släng deras platt-tv då små barn garanterat inte behöver en sådan som barnvakt när föräldrarna roar sig med att skaffa skulder!
Daniel skrattade iallafall, mest åt mig då jag reagerar lite hårt på program som dessa, jag blir som tävlingsmänniskor som kollar på sport när jag får se program om riktiga människor, lyxfällan, du är vad du äter, familjen annorlunda, unga mödrar m.m. Jag kanske borde skaffa mig ett liv?

Nu ska vi sova, imorgon är det fredag sägs det, vi får se om jag håller med!

Olsson ringde nyss, tydligen har farfar Olsson anlänt till Skaraborg och vi ska åka och dricka kaffe i en husvagn, det tycker jag ska bli nice! Jag har precis tittat på unga mödrar, svidat om till mjukiskläder och börjat ta tag i den svinstia vi kallar för hem. Att jag varit trött och förstörd efter semestern är en underdrift, men idag kom massa ork tillbaka, jag vaggade inte ens hem från skolan utan jag gick som en riktig människa.

Skolan som för övrigt bestod av att öva venprovtagning på en låtsasarm (galningen Lovisa har anmält sig som frivillig att låta mig öva på henne men med tanke på hur ont det måste gjort på den stackars låtsasarmen så tror jag att hon kommer ångra sig!) sen hade vi jättelång rast som bestod av fika på rådhuset och sen lunch i skolan innan vi hade skelettävling, kul att lära sig lite nya ord och delar (även om de inte fastnade i huvudet så kanske man känner igen dem sen!) och en uppgift i basala hygienrutiner, snackade bort hela lektionen och övade även på blodtryckstagning vilket också gick jättebra idag av någon anledning, det är fan kul att få testa allt det där praktiska också så att man kommer ihåg vad man lär sig.. Snacka det gjorde dock att jag fick sitta kvar i skolan en stund efter lektionen och göra uppgiften, lämnade in den och lämnade in gårdagens utbecklingsstörningsskrivning. Kände mig nästan lite sorgsen över att jag inte hade med mig reh/hab boken så jag kunde börja på den skrivningen!

Men men, vi får spara energin till nästa vecka. Daniel skulle jobba sent idag vilket gjorde att jag hade massa planer på att städa, betala el-räkningen som låg på dörrmattan när jag kom hem, lägga in bilderna från i påskas gjort ett långt bildinlägg från datorn, städa, byta lakan och diska.
Men nu blir det inte så, nu blir det kaffe på berget!

Tog två bilder på magen idag iallafall som jag kan bjuda på:

Skoldag, jag var segare än segast ville mest ligga i sängen hela dagen. Dock gick jag till skolan, och det var faktiskt en riktigt rolig lektion, på flera vis, kul för att vi pratade om barns uppväxtvillkor och familjeförhållande, rolig för att våran lärare är a little bit special ibland, på ett underhållande vis..

Skitsamma, vi slutade en halvtimme tidigare och jag tog lunch sen satte jag mig med utvecklingsstörningsskrivningen och efter ca 2-3 timmar så var den klar, flummig men klar, dock slutade fronter fungera så jag kunde inte skicka in den. Skönt att den är gjord då jag måste tillbringa fre-mån med urinorganen och på onsdag måste jag göra reh/hab skrivningen vi fick idag. Sen är det praktik och sen är vi i slutet på maj, vad fan hände liksom? Fullt ös medvetslös och nu så är det mesta nästintill över..

Ser inte fram emot praktiken, tung och jäklig ska jag gå och göra sådant som jag tillbringade hela förra perioden med, sådant jag har jobbat med och sådant som jag vet att jag inte vill jobba med i framtiden. Ett äldreboende med andra ord, men men om jag inte har några förväntningar så kan det inte bli annat än bra! Känns dock lite slöseri med tid att i fem veckor gå och vara en besvikelse till praktikplatsen som säkerligen vill ha en extra personal att utnyttja och inte en fet, gravid praktikant som inte gör någon nytta. Och jag avskyr att inte kunna vara till nytta, speciellt i arbetet. Men fem veckor går fort och det sköna i kråksången är att jag som praktikant slipper allt det tunga ansvaret som de som jobbar har. Jag ska nu under de kommande 1,5 veckorna se positivt på saken så kanske de 5 veckorna går fort!

Den som lever får se, nu har jag färgat mitt hår och ligger på mage i sängen, känner protesterna inifrån, känns ungefär som att vara riktigt jäkla gasig i magen, det bubblar runt som tusan! Jag får njuta för om några veckor så är mitt magliggande slut för då är hon för stor så det blir omöjligt att ligga på mage eller i någon annan ställning heller utan att göra illa sig.
Idag för övrigt så förlorade jag förmågan att kunna gå som folk, jag fick vagga mig till och från skolan och upp och ner för de tre våningar jag har där att bestiga innan jag kommer till lektionssalen. Svettig som en elitidrottare och med smärtor i magen som mest uppmuntrade till att ligga i fosterställning. Men jag gav mig fan på att inte ge upp den lilla motion jag får om dagarna när det är så pass många veckor kvar så jag vaggade mig fram och tillbaka så fort som kroppen tillät (snigelfart) och flåsade som en gris i sommarvärme.

Det hade varit kul att möta en av de där prettomorsorna då, dem som glider igenom sina graviditeter, föder utan smärtstillande och aldrig gör minsta lilla misstag med sin lilla ängel som det var en ära att få bära på. Jag hade förmodligen parkerat min feta ända på hennes huvud och skrikit någonting väldigt elakt innan jag svettigt vaggat därifrån.

Nu snarkar karln och klockan är bara strax efter nio. Kanske jag skulle sällskapa med honom?

(en riktig bilbarnstol, eller?)

Lyssnade på Kents senaste idag, mumma säger jag bara. De har släppt sin elektropop och kommit tillbaka till sig själva igen, precis som vi älskar dem.

Förra inlägget skulle publicerats vid 11 i morse men blogg.se-appen är sämst ever så blir ingenting som man vill.
Jag fick iallafall komma in till BM och livmodern hade vuxit 4 cm sen sist, den var alltså 26 cm idag när jag går in i vecka 27, det innebär att jag ligger jättefint i kurvan och växer precis som jag ska. Den lilla damens hjärtrytm var ca135 slag i minuten och även detta var fint och jämt. Nu skrev jag den lilla damen, detta just för att förra veckans undersökning avslöjade att det är en liten flicka (eller docka eller prinsessa som barnmorskan på ultraljudet hela tiden sa). Det var rätt häftigt att få veta lite mer om den inneboende, få se hjärna, hjärta, njurar, magsäck osv. Både jag och mannen var lite off, man kan jämföra det med att vara "starstruck" man finner liksom inte ord och vad man än säger så känns det inte bra nog.

Vi båda konstaterade när vi åkte därifrån att det var värt varenda krona, bara att få bekräftelse på att saker fortfarande är bra och att med egna ögon få se hur mycket större hon var denna gång om man jämför med de andra ultraljuden.
Däremot så fortsätter hon snåla på livstecken, man känner några små grejer om dagen men varje gång jag är där med handen så är det supertyst.
Däremot om Daniel pratar med henne eller har handen på magen då kan hon röra sig, jävla pappagris! Vem är det som släpar runt på henne hela dagarna? Men men kan mycket väl tänka mig att hon är trött på min röst som hörs hela dagarna och gillar när hon får lyssna på någon annan.

Hos barnmorskan fick jag faktiskt även ta de prov jag skulle och det var barnmorskan som stack mig, tog mitt blod för att skicka vidare och kollade sockret och järnet, sockret låg på 4,6 så det var lugnt men järnet låg på 118 och minimigräns är 120 vilket gjorde att jag efter skolan fick knalla till Apoteket och köpa järntabletter och knapra på så får vi se om järnet kryper upp lite och om jag blir piggare.

När jag gick hem från skolan idag så hade jag sådana sammandragningar när jag gick så jag ville mest lägga mig ner och vila. Men jag släpade benen efter mig, det ena framför det andra och helt plötsligt var jag hemma. Med sådana kramper att jag var tvungen att lägga mig i soffan en lång stund. Låg på sidan och får helt plötsligt tre jättehårda obehagliga sparkar i sidan, men som vanligt när man lägger dit handen så blir det stilla.

Nu ska jag mentalt förbereda mig på att åka och handla, hela kroppen skriker att jag borde somna i soffan och strunta i vardagsbestyren, men det funkar inte så.

Jahapp, just min tur, det är drop in på provtagningen här, jag springer från skolan lååångt innan jag har tid hos barnmorskan, vad händer? Jo jag finner en lapp på dörren om att hon är på semester idag. TUSAN, jag och labbet har nämligen helt olika tider och nu måste jag höra hur jag ska göra för att få mina prover tagna. Och så missar jag massa skola, inte min dag nu. Det var heller inte lönt att springa upp till skolan igen enbart för att vara där en kvart och sen springa ner igen.

Så nu sitter jag i väntrummet och stirrar på folk, det är mest pensionärer här som ska till sjukgymnastiken. Men det är ju alltid något att titta på.
Jag valde att åka hit ensam idag, förra besöket ville jag vara ensam för att själv få en uppfattning av vår nya BM och nu har vi varit långlediga så jag såg ingen anledning i att D skulle vara borta från jobbet det första han gjorde när an kom tillbaka. Det blir väl som vanlig, lite klämma och känna, lyssna på hjärtljud och ställa massa frågor.

Jag vet inte vad mannen har för nöje av att vara med faktiskt men det är upp till var och en, på ultraljuden så får han iallafall ut något av besöket, resten tenderar att enbart handla om mig och mina inre organ, kanske inte så kul att sitta med och lyssna på. Vi får se hur han gör på resterande besök.

Och nu blev jag hungrig och illamående också, ska tillbaka till skolan efter detta och äta min lasagne som jag panikartat fick slita ur frysen imorse då jag insåg att jag måste äta något idag.

Nu är det bara en kvart kvar tills jag får komma in, woppi!

(den andra lilla påskkärringen som kom på besök i torsdags)

Jävla blogg.se eller blogg-appen, nu har allting fastnat och det suger ju!

Nu är vi hemma igen, eller vi kom hem för en och en halv timme sen! Det är fruktansvärt skönt att vara hemma måste jag säga, jag har saknat alla mina grejer och våran underbara lägenhet!

Åter igen, den dagen det blir dags att skiljas från Skövde så kommer det förmodligen bli vemodigt då vi inte har så mycket anledningar att åka tillbaka. Och jag undrar om jag kommer att trivas lika bra och lätt på nästa ställe vi bor!

Vägen hem var smärtfri, Daniel körde och jag kunde luta mig tillbaka och bara ta det lugnt, vi satt och gjorde en lista på namn till bebis, nu får vi se vad den heter när den kommer ut..

Lite Ågren har jag inför veckan då jag måste komma ikapp en massa och i helgen får vi besök så då kan jag inte lägga så mycket tid på studierna. Men vi får köra lite långdagar i skolan så ordnar det sig, dock så måste jag imorgon ta en massa tid från med. Grund. För att gå och bli tappad på blod och göra undersökningar hos BM, grejt! Men men jag får ta ikapp den lektionen också, känns dock rätt surt att jag då missat 2,5 medicinsk grundkurs lektioner!

Nu har jag mutat Daniel till att fara till Ica och köpa lite kvällsmat och frukost tills imorgon, resten av veckohandlingen får ske imorgon efter jobb och skola. Jag återkommer snart med mer detaljer och bilder från "semestern" ska tömma kameran och skriva ett inlägg från datorn när jag kommit lite mer i fas!

Tills dess så får ni lite bilder på grabbarna som jag fångat med iphonen.

Jag har varit i byn sen i tisdags och vi har hunnit med mycket, eller lite beror på hur man ser det. Jag har inte så mycket som tittat i en skolbok och för första gången sen jag började skolan så har jag inte lämnat in en skrivning i tid. Känns mycket dåligt faktiskt. Får ta djupare tag när jag kommer tillbaka också!

Idag har vi varit på fyrishov med alla barnen, det badades tills både barn och vuxna höll på att falla ihop av trötthet. Sid och zakk somnade på två röda och alla vi andra är bara sega och lite lätt irriterade.

Nu är vi på väg hem från Uppsala och ikväll blir det umgänge med Sarah och Pellan, det börjar bli slitigt det här med ledighet men det är ett skönt avbrott från vardagstråket man lätt hamnar i.
Ska bli trevligt att ha en anledning till att sminka sig och ha sig idag, komma ut och se lite folk, känns som det var hundra år sedan!

(det kom en påskkärring till oss igår)

Phu, det var ett barn, allt var superbra och nu vet vi vem (eller snarare vad kanske) som är där inne. Dagen igår blev lång och dagen idag likaså, vi har tagit oss ifrån Sthlm och till Huddunge via Enköping för klippning.

Nu ska det Sovas och imorgon så är det nya äventyr och på förmiddagen ska vi försöka tvätta och städa bilen!

Jag återkommer med information en annan dag nu är hela kroppen helt supertrött!

(sid var en otroligt glad skit idag när han fick en faster och en gahlen (Daniel) som hälsade på)

Jag ska dra fram kameran imorgon och faktiskt försöka fota den här veckan..

*detta inlägg skulle publicerats klockan tio igår kväll*

Jag vaknade vid sju, tidigt kan tyckas eftersom jag har sovmorgon, alldeles lagom känner jag speciellt eftersom jag sovit som en stock. Jag lider för tillfället av värmevallningar och dessa börjar bli så illa att jag kräver att min omgivning ska frysa enbart så att jag får ha normal kroppstemperatur. Det är så jäkla skönt här i stugan som vi sover i, jag har sänkt fläkten till 19 grader och så fläktar det skönt så i sovrummet är det ca 17 grader vilket resulterar i att Daniel fryser ihjäl och jag gladeligen slänger av mig kläderna och fläker ut mig som en tysk turist i Thailand.

Under nattens gång så måste Daniel nästan ha två täcken medan jag slänger ut benet utanför mitt för att svalka av mig. Jag hoppas innerligen att denna fas snart är över för annars är jag körd till sommaren när värmen blir över 20 grader. Jag kommer att smälta bort!

Nu har den andra halvan vaknat och vi ska gå upp och äta frukost och ta tag i dagen innan vi far in till Södermalm och sedan ut till Nacka.

Smell ya later!

(ett och ett halvt år tillbaka med bossen)

Hela helgen har bara gått, ingenting vettigt har blivit gjort! Skönt har det dock varit, igår var vi på port 73 i Haninge och gled runt, Shan banan var där, underhållande lång kö till honom måste jag säga faktiskt.
Lite trafikkaos att ta sig ut från parkeringen, dock mycket underhållande med många aggressiva bilförare, sen lunch och hem och dega.

Dagen idag har varit ett besök på Ikea i kungens kurva, det är dock för stort till och med för mig så vi åt lunch, fikade och besökte barnavdelningen. Besöket var mest för att få Ikea-känsla, hem igen och nu har vi ätit middag som bestod av smörgåstårta till förrätt, anka potatis och rödkål till varmrätt och chokladmousse till efterrätt. Huvudet är helt dött och segt och kroppen är i matkoma!

Imorgon blir det ultraljud del tre, börjar kännas lite nervöst nu, speciellt då det är så tyst inifrån hela dagarna. Inatt däremot, halv två ungefär så fick den frispel, Daniel lade sin hand på magen och två sekunder senare så var det tennismatch där inne innan det blev tyst igen. Jag börjar misstänka mer och mer att bebisen har omvänd dygnsrytm med tanke på att jag drömmer helt knasiga saker och i drömmen är det oftast aggressiva sparkat inifrån magen, börjar misstänka att sparkarna inte tillhör drömmen utan verkligheten.

Men det ska ändå bli skönt att få se den igen, det är så verkligt då, en helt riktig människa. Däremot är inte oron och nervositeten över att något ska vara fel någonting att leka med. Misstänker att jag inte kommer slappna av förrän det är över och då ska vi förhoppningsvis veta vad det är också!

Modern ringde igår, då fik jag prata med sid, han var så mysig och skrek "heej tickitin, sid äj hoss faamoo" han har så mycket att visa och berätta men det kan bli lite svårt över telefonen ibland bara.

(utsikten från soffplatsen jag intagit!)