krissw

Ja men visst är det en god morgon! En lektion idag och sedan en dejt med datasalen resten av eftermiddagen, somnade vid 8 i soffan igår, i en underlig ställning så jag hade jäkligt ont när jag väl gick och lade mig vid 9.
Sur som en citron somnade jag och vaknade vid klockan ett och kunde inte somna om förrän halv 3 och var redigt trött när LB skulle kliva upp klockan 6.

Somnade om och vaknade kvart i 7 när gubben gick till jobbet och jag drog mig upp ur sängen. Det är riktigt fint väder ute, och jag som har så jäkla ont i ögonen, tänkte jag skulle ha mina glasögon på mig men med dagens sol är det inte tänkbart att ha glasögon som reflekterar allting och gör att ljuset smärtar ögonen ännu mer.

Men solen skiner, våren är på riktig ingång och det kommer förmodligen bli en varm dag. Nu ska jag packa i ordning väskan och gå till skolan!

Allt är fullt idag, huvudet är fullt av information efter dagen, först nervsystemet och dess sjukdomar och sen en lång föreläsning om stomier. Den var intressant men efter två timmar så höll hela klassrummet på att falla ihop men då slutare vi och fick åka hem.

Jag hade lyxen att få bli skjutsad till Elins där någon lurat i mig att det fanns jordgubbar som smakade utsökt och enbart kostade 10kronor. Det var ingen lögn utan väldigt mycket sanning och jag köpte tre små lådor och inspirerad som jag var så blev det massa annan dyr frukt och lite annat smått att stoppa i kroppen eftersom min gubbe är borta ikväll.

Gubben som för övrigt skulle kasta handgranat idag, en helt vanlig dag på jobbet. Jag har slutat reagera när han kommer hem och säger sånt, det här med militärgrejer var bara spännande i början. Nu är det mest ointressant.

När jag gått hem från Elins så gjorde jag fruktsallad och tunnbrödrulle med skinka, tomat, sallad, ost och räksallad. Jag börjar känna att jag lever på bröd allt mer, undrar när riktig mat kommer börja smaka gott igen..
Jag har tryckt i mig hela 3 tunnbröd och har inte den minsta lust för fruktsalladen som står i kylen. Men snart så.

(jag lekte med en stomipåse idag, och frukten som blev över efter mitt skapande)

Då varvar vi ner, måndag är strax över och snart ska tisdag ta över. Vi har ätit mat och jag sitter nu i soffan och försöker hålla mig vaken en timme till så att familjen annorlunda kan börja.

Idag så var jag i skolan kvart över åtta men kom inte in på datorn förrän kvart i nio, sen höll datorn på att schabbla bort mina dokument hela tiden. Man kunde få hjärtslag för mindre. Vid strax efter tolv var jag klar, demensen och cancern inskickade nu ska jag bara göra fördjupningsarbetet denna vecka innan jag förtjänar mysig ledighet utan någonting på hjärnan.

Jag hade tur idag då en till klassis var i skolan och jobbade så jag fick lunchsällskap och någon att samtala med medan jag väntade på att klockan skulle bli två.

Klockan blev två och jag knallade ner till barnmorskan, skulle träffa den nya för första gången idag. Hon hade med sig en AT-läkare som satt bredvid och såg riktigt glad och uppmuntrande ut. Dock hjälpte inte det i min totala skräck att vara där, hon var snäll och informativ och jag lyckades staka fram att jag får rysningar över sådana besök och att saker är lite stressande för tillfället med all denna jämförelse och måsten hos gravida kvinnor och omvärlden.

Hon var mycket förstående och sa att vi gör det bästa av situationen och att jag inte alla behöver stressa eller oroa mig, skönt med andra ord. Sen mätte hon livmodern och visade mig hur jag kunde känna kanten som tydligen var väldigt tydlig på mig. 22cm mätte den, precis i medelkurvan på skalan, vi lyssnade även på hjärtljudet och bebis finns där, den lättnad man känner varje gång det bekräftas är obeskrivlig. Hjärtat slog i 134 slag/min och medan hon mätte det så kände jag att den på andra sidan inte alla tyckte att det var kul att någon körde ett instrument i hemmet för den sprattlade tillbaka.

Nu är det nog inte lång tid kvar innan de riktiga sparkarna börjar, speciellt då det sprattlas mer och hårdare för varje dag.
Efter besöket var jag in till smycka och lämnade in våra ringar för gravering. Det blev inget gjort med det när vi köpte dem då originalplanen var att gravera dem med bröllopsdatum. Nu har de planerna också ändrats en del, inte för att det finns så mycket till planer för den som undrar. Äh skit samma, ringarna ska graveras och nu får man känna sig naken till nästa tisdag.

Jag lyckades komma hem strax innan halv fem och har nu inte gjort så mycket annat än matlagning och disk. Nu är huvudet tomt och segt, hjärnan känns som hallonkräm och det blir tidigt i säng.

Farväl

(åh sommar!)

Lustig grej hände idag efter promenaden och innan handlingen, jag slog ner min charmiga lilla rumpa på våran vattenklosett, LB sitter i vardagsrummet och jag tror att han har tvn på för jag hör en del konstiga ljud.

Efter ett tag så lokaliserar jag ljuden som vuxenskoj, jag börjar fundera på vad LB sysslar med utanför min heliga ensamstund.

Jag hojtar ut i vardagsrummet, och följande konversation äger rum
"Daniel, vad tittat du på?"
*svaret kommer tyst och lite pojkaktigt"
"det är inte jag, det är grannen"

Jag inser då att på andra sidan väggen i detta uppenbarligen extremt lyhörda hus så idkar våra grannar vad vi kallar för samlag. Efter att ha blivit ofrivillig (men ändå ack så nyfiken) åhörare så kan jag konstatera att någon i det hushålletkollat för mycket på porrfilm för det var inga nådiga ljud. Antingen det eller så var den andre parten extremt erfaren.

Så, vi har alltså musik och party från de flesta grannar runt om och bakfyllesex från de som bor vägg i vägg med vårat vardagsrum, badrum och sovrum. Detta betyder krig!

Utöver det så har jag inget att informera om, nu ska jag tvinga min andra halva att ge mig massage!

På återseende!

Och ingenting gjort i helgen! Jag kom ju på det briljanta att vi är lediga imorgon och studiedag på onsdag om jag inte minns fel så jag har fortfarande tid! Det är riktig gymnasieanda, jag minns gymnasiet, jag var efter i tre år med uppgifter, varje terminsstart så lovade jag mig själv att inte ligga efter.

Likförbannat så stampade man efter, mitt och sandras projektarbete exempel, vi limmade in allting på svensklektionen timmen innan det var deadline, vi fick IG-varning på en av träffarna med handledarn, dock så var Sandra grym på att munbajsa bort henne så att vi slapp en skriftlig varning. Slutresultatet blev hur som helst bra trots att vi tagit alla genvägar vi kommit på!

Sen hade vi ett gemensamt arbete om Downs syndrom vi skulle lämna in, då kände vi att vi inte hade tid så jag slängde ihop arbetet medan Sandra gjorde efterforskningar till projektarbetet.
Ah, gymnasiet var great, tänk att man inte insåg det förrän de sista veckorna när allt var inlämnat och skolstressen lugnat sig. När vi mest satt på gräsmattan mellan kyrkan och skolan och solade eller satt på stan och drack kaffe och rökte.

Hur som helst, det var snart 4 år sedan det var över, och de 3 år man tillbringade där gick så fort, rudbeckianska i Västerås, finfint!
Idag har vi degat, brottats och fikat. Jag förstår inte varför jag tror att det är en bra idé att försöka övermanna en 200cm militär, det slutat alltid att jag får ont! Sen tog vi en promenad ner på stan, dock har jag börjat få håll allt oftare, det skumpar för mycket där inne tror jag.

Fika på rådhuset som vanligt och sen hem igen och snart ska vi till Ica och handla för veckan.
En lugn och skön söndag med andra ord!

(dagens bilder blir veckans dokumentering av magen i v.22+5, brottningsmatch och en mms-bild jag fick föreställande sid som hjälper sin farbror att blåsa ljus)

Alltså, jävla helg! I veckorna är det lite lugnare men på helgerna så blir man någon form av passiv festdeltagare, jag blir fan knäckt. ALLTID samma dunkande från eftermiddag till kväll.

Jag vägrar vara surtant som kommer och bankar på, får rysningar och associationer till katt-Kerstin som jag bodde granne med i Västerås. Hon var otäck och Jag vill inte bli sån. Som sagt bor man i lägenhet så ska man tåla grannarna, men grannarna tror att de bor i hus tydligen..

Det vore skönt att flytta till ett fristående hus så att man slipper tänka på hänsyn till grannarna. Det är dock många år bort och fördelarna med våran mysiga tvåa är helt klart bättre än nackdelarna som faktiskt bara är grannarna i huset!

Hela dagen idag har gått, min säng var så extremt skön imorse så det tog flera timmar innan jag klev upp. Sen har jag gått mellan soffan och köket typ. Som vanligt så är det bara skit på tvn, men om typ två timmar är gubben hemma från Sthlm så då slipper jag vara ensam åtminstone!

(dagens falska marknadsföring, det var en briljant förpackning men innehållet smakade skit!)

I'm scared to face another day
'Cause the fear in me just won't go away
In an instance you were gone
And now I'm scared
                                - I'm Scared, Duffy

Jag har precis läst min summering av år 2009, jag har alltid tyckt att sådana summeringar varit idiotiska. Fram tills jag läste min egna, den var briljant!  Aldrig har väl ett år blivit så bra ihopknytet som i den, så därför tänkte jag nu knyta ihop år 2010, för att sedan stoppa undan påsen och glömma den!

År 2010 var året som
Jag vilset vandrade omkring och testade nya saker
Festade som om morgondagen inte fanns
Fick göra en galen idé till ett underbart projekt
Lärde mig massvis om mig själv
tatuerade mig inte mindre än sex gånger
Jag njöt av att vara en faster
Hade en sjukt rolig festivalvecka
Arbetade mig sjuk och trött
Lärde mig massvis av saker om människor
Flyttade hemifrån (på fusk egentligen MEN vi bytte landet mot staden)
Lämnade mitt arbete
Blev kär
Blev objekt för någon annans kärlek.

Och här är bilderna som bevisar allt ovanstående!

Januari

En partynatt i Lisas ära som slutade med en antibiotikakur

En rymmning som ledde till ett studiebesök på Hannas jobb

Februari

Vinkväll med underbart sällskap och välbehövlig dans!

En av många rejält störda utgångar!

Mars

Toalettstädning efter fest

Pga olyckliga omständigheter fick nästan allt huvudhår kapas,
men vi fick kramas med Adamp under en störd kväll i västerås ändå!

April

Vi turisade i huvudstaden, skrattade åt högvakter och njöt av att vara svenskar!

Vi hittade hem och insåg att när man behövs så spelar ingenting annat någon roll!

Maj

Vi njöt av att ha en av världens vackraste varelser i vår närhet

Vi turistade i huvudstaden ännu en gång

Juni

Vi firade en idyllisk midsommar i en stuga vid en sjö, en kväll med överraskningar

Vi fick äntligen besöka kolmården!

Juli
 
vi fick se en slutprodukt på en galen kaffeidé och bli kändisar en kväll

vi åkte på roadtrip med tryggheterna i livet

Augusti

Vi njöt av att barnvakta charmtrollet och då även passa på att skämma bort honom!

Roadtrip till Östergötland med Syster säfström

September

Hejdå sommaren utflykten gick iår till skansen där hanna kände sig självmordsbenägen

vi firade att klara bara har ett år kvar till myndighet!

Oktober
 
tatueringar gjordes, födelsedagar firades och ingenting sprängdes
 
Ett 20-års kalas som blev mer intressant än vi trott

November


Ännu en skum utgång gjordes


vi umgicks mycket

December

Kärleken låg i luften och vi blev officiellt of the market

Vi lärde oss att saker inte behöver vara så förbannat komplicerade hela tiden och att det egentligen bara är lättare om man har kul! Samt att det inte är så tokigt att vara en tvåsamhet. 

 Det var 2010 i stora drag, förra gången jag gjorde ett nyårsinlägg så skrev jag att jag var beredd på allt det nya året skulle ge mig, och jag tog det. Jag vände på skiten och insåg att det är roligare att ha kul och att man ska acceptera det mörka skruvade för att klara av att hantera det.

Så vi inleder år 2011 med en ny kärlek, utan arbete, utan drömmar och mål, ett boende i min favoritstad och ett jäklans pusslandes för att få ihop alla bitarna av livet. Det är bokstavligen talat en blank sida som ska fyllas och jag känner att det ska bli extremt intressant att få se vad mina sidor fylls av.

Tills vidare, fridens liljor! vaya con dios!

A man of words and not of deeds
Is like a garden full of weeds,
And when the weeds begin to grow,
It’s like a garden full of snow.
And when the snow begins to fall,
It’s like a bird upon the wall,
And when the bird away does fly,
It’s like an eagle in the sky.
And when the sky begins to roar,
It’s like a lion at the door.
And when the door begins to crack,
It’s like a stick across your back,
And when your back begins to smart,
It’s like a penknife in your heart,
And when your heart begins to bleed,
You’re dead, you’re dead, you’re dead indeed.              
                                         - A man of words and not of deeds, nursery rhyme

Det har snöat över mig, eller slaskat kanske man skulle säga, det är blött och kletigt och blött överallt.
Det är inte meningen att snön ska komma före kylan, vi  är mycket besvikna över att det bara är blött överallt!
MEN när det är såhär då är det extra viktigt att man har någonting som fyller upp med glädje, jag ska dela med mig av en bråkdel av min källa.
The apple of my eye så att säga

My hands are tied
My body bruised
She's got me with nothing to win and nothing left to lose
                                                          - U2, with or without you


Jag har skaffat mig en respirator, inte en riktig men en mental. Det är mest som profylax, jag har inte slutat andats, men jag skulle kunna, ni vet, det är vad som kan hända som är det viktiga, inte det som händer.

Vi har säkerhetsbälten, försäkringar, flytvästar och brandsläckare. Allt detta för att vara lite mera säkra.
Jag har nu alltså skaffat mig en mental respirator, jag andas fortfarande manuellt men det kan vara bra att ha när olyckan är framme och jag glömmer hur man gör.

En födelsedag kom och gick, lika fort som Darin på motorvägen kom den.
Ingenting gick som planerat faktiskt, egentligen fanns det varken ork eller lust till kreativitet, och mitt firande sker oftast mest mentalt. Dock fick jag många fina grattis och fina gester, och det är alltid väldigt fint!


Nu ska jag gå och öva lite på att andas, jag har hört att det är rätt viktigt..


födelsedagsfirande grodperspektiv 2006 (17år)

Födelsedagsfirande i grodperspektiv 2007 (18år)

Födelseddagsfirande grodperspektiv 2008 (19år)

Födelsedagsfirande grodperspektiv 2009 (20år)


Födelsedagsmousserande 2010 (21år) (Grodperspektiv uppskjutet)




Summan av kardemumman är alltså att i grodperspektiv så ser man ingen skillnad!
och förskjutningar kan vara bra!

It infuriates me to be wrong when I know I'm right.
                                                         - Citat, moliére

Det var ungefär det jag ville få sagt idag, bara så att ni vet.

Vi fortsätter våran bildserie "bitar ur ett underbart liv"

2006, en mycket intressant afton

2006, "du tjonga till mig"

2006, 17-års dagen, en historisk dag då vi lärde oss hur man gör

Startgropen på en tradition

2006,att få en marängtårta med räkor på är kärlek!

2006, att laga mat och vara blonda

2006, konsten att ta en kulturbild


2005, midnattspulka


2004, det vackraste som fanns

2004, har vi varit sådär små?

2005, då vi alltid umgicks nattetid

2005, Början till hemliga högkvarter och kultur




Sådär, vilket underbart liv, avundsjuka?

Och jag ska skydda dom jag älskar
Med hjärta, kropp och själ
Jag ska skydda dom mot livet
Som är hårt & fult & skört
Jag ska ge dom allt som blir kvar
När jag är färdig med det här
Jag ska ge dom nått som hjälper
Mot en ond och giftig värld
Älskling vi ska alla en gång dö
                                 - Kent, mannen i den vita hatten (extraverser)

Musik, kärlek och hat.

Tre "saker" som ligger mig kring hjärtat som en sten, det är häftigt hur vi styrs av våra impulser! hur vi i ett enda ögonblick kan ändra allting, eller det är när den snabba förändingen sker som vi tänker på den. Sen om vi sätter oss ner ett slag och tänker tillbaka så inser vi att saker inte stått så stilla som vi trott.

Att vara beroende av ordning är en ovana, en ovana jag försöker bryta mig loss ifrån, jag övar varje dag på att försöka kasta mig ut, göra någonting som skrämmer mig. För jag vet att man känner sig lite mer tillfreds när man har lyckats.
Att bli bränd bruka stoppa oss, det får oss att stå stilla, tro att vi har hamnat i en återvändsgränd. Jag har nu börjat förstå att det är fel, jag är fortfarande livrädd.

Men nu är jag Livrädd med stil som kent sjunger. Att ständigt leva i det förgånga är tryggt, precis som det är tryggt att tänka "en dag", vi måste börja leva i det som är här och nu, min gode barndomsvän har precis lärt mig att leva i nuet - för om vi tänker efter så har vi inget annat val.

Människan är beroende av att planera för framtiden, på fonus.se så kan man starta ett konto i någonting som kallas för vita arkivet, där kan man (kostnadsfritt naturligtvis) planera sin egen död och sin begravning, utifall man skulle vara orolig att allting inte skulle bli som man vill. Det är en väldigt vacker tanke, men det får mig att tänka.
Borde inte döden och begravningen få tillhöra de anhöriga?

Om jag hastigt och lustigt skulle gå bort i ung ålder hoppas jag att de människor jag har i mitt liv ordnar allting på ett sätt som de vet att jag skulle gillat. Att de skulle hylla mig med alla de rätta låtarna, sentimentala talen, bilderna och platserna de vet att jag älskar.
Någongång måste vi börja våga lite på att någon annan gör jobbet lika bra som en själv.

Så, summa sumarum, jag Kristin Elisabeth Ekman sätter inte bara mitt liv, utan även min död i era händer. Jag litar på att ni skulle göra ett toppenjobb, och gör ni inte det så ska jag se till att hemsöka er!

På återseende!

För den som inte minns:

She says: Hey, do you mind me asking for a part of your love,
of your world, of your bed, of your heart?
Hey, do you mind telling me where to start?
                                                - Where to start, Elin Ruth Sigvardsson

Det är den tiden på året, den viktigaste av dem alla.
Sommarglansen har vi glömt för längesen, nu är det jättemycket höst, födelsedagarna avlöser varandra.
Alla människor hoppas på Sommaren, de hoppas att det som sommaren utstrålar; semester, nakenhet och tokigheter ska förgylla deras liv.

På sommaren tar jag ledigt, jag tackar nej till sand i rumpan och läskiga semestersjukdomar.
Jag glider förbi på ett eller annat party, håller i hatten och sen glider jag vidare ut i natten och njuter av mina omgivningar istället.

Men nu är hösten kommen, min födelsedag närmar sig med stora steg, och de senaste åren har varit totalt galna när jag har min födelsedag. Allting släpps och jag kräver att jag ska vara stjärnan i allas liv.
Det är strålande!

Men nu var det inte det jag kom hit för, jag tänkte bara informera om att Bossen har fyllt och ingenting sprängdes i luften. vi vågar nog blicka framåt nu!




Brunt hår!

Födelsedagschef

Årsfotografering

Jag önskar att jag kunde stoppa henne i en liten låda!

och ingenting exploderade

det var en engångsgrej..

Jag och Herbert!

Det var allt.

Minns ni ett år tillbaka, jag började tänka på "för ett år sedan" idag. Gick ner i mitt lilla arkiv och skulle se bilderna som kompletterade minnet, insåg då att det var tur att jag tagit bilder med tanke på att jag inte minns något av de ögonblick som bilderna är tagna ifrån.
Det jag mindes fanns det dock inga bilder ifrån.

Jag har alltid älskat att dokumentera, jag har min kamera med mig jämt, för jag vet att man egentligen bara vill minnas vardagen en vacker dag. Att alla de där värdelösa bilderna min bror hånar mig för att jag tar, kommer vara värt det.
Men när jag nu går in och tittar så ser jag att de var en lögn, inte alla, men många av dem! Det jag såg på mina bilder var lyckliga, glada människor.
Det var förvisso ingen lögn, men de matchar inte med mina minnen.
Vem tar bilderna på förödelse, bråk och tårar?

Anledningen till min nostalgitrip just idag har ingenting med någonting att göra, samtidigt så har det allting med allt att göra.
Jag fick ett minne som kändes så avlägset att det likaväl kan ha varit en hallucination.

Jag föll, och jag grät, det fanns ett mörkt rum med en dator kopplad till en stereo, på datorn hade precis några av Melissa Horns låtar hamnat på spotify och upptäckts. I det mörka rummet med tårarna så fanns det en väldigt obäddad säng, fylld av kläder och annat kaos och med ett stort duntäcke (oftast med ett my little pony lakan på).
Minnet är från en kväll med snö, en kväll med kaffe ur stora muggar och tårar bara för att jag kunde, värmen ifrån sängen och en kropp beklädd i mjukiskläder och en tröja med stora hål i och duntofflor på fötterna.
En kropp som accepterade att det inte behövdes pratas, tröstas och daltas. En kropp som förstod att det räckte med att ligga bredvid och vara varm för tårarna skulle ta slut av sig självt.

En kropp som sedan gick upp och bytte Melissa Horn till disneylåtar, för de skänker oss glädje och lycka. Rummet fortsatte vara mörkt, kroppen fortsatte vara varm, det fanns fortfarande oidentifierade objekt i sängen. Men tårarna tog slut och vi ställde oss upp.

Allt det där känns idag så långt bort så jag tror inte ens att det är ett minne längre, sängen är borta, likaså datorn, kroppen finns kvar, men nu finns det en vägg, ett hinder och problem med att kommunicera.

Det finns inga bilder från den tiden, inga bilder alls. Kanske är det inget minne, kanske är det bara en hallucination.



En fis i rymden som gör hålen i ozonlagret

En stjärna som är din

Då inspirationen flödade

The liquids to the colours

Det mest orelevanta som finns

fuckface

Mellan ingenting och ingenstans låg Granngården förut

Kärlek och mjuka kuddar

Vem fotar de ledsna människorna?

En andra chans till tolvslag

slip, sliding away

Större bildorgie än sådär orkar vi inte nu.

Well you don´t build a city in a day
but in twenty years you should have something
and while waiting for the glory days to come
I sing a song
                                    - Glory days to come, Johnossi

Det känns som att bubblan strax spricker, att jag upplevt mer kärlek och lycka än vad som är tillåtet, att jag kommit undan för lätt.

Det går inte att komma undan för lätt! Det finns alltid någon som skapar balans.
Ändå känns det som att bubblan är på väg att spricka någonstans, men varför skulle den göra det? Två skitår borde väl ändå gjort mig välförtjänt en lycklig och egoistisk höst!

Eller?
'

Jag tankar tid, jag har tagit paus. Det var bara lösa rykten först, men nu har jag insett vad de senaste två åren har gjort mot mig, jag har tömts på energi och kastats i diket.
Tack gode gud för att jag är född med vänner, de som har kommit och blåst liv i mig igen, de som tycker att det är helt okej att gråta om man känner för det, de som inte blir arga när mitt irriterande humör går ut över alla andra och framförallt de som tycker att allt man gör är okej, bara man vet varför man gör det.

Jag ska åka och tanka lite tid, plocka lite svamp och ha viktiga samtal i en stuga på en hemlig ort. när jag återkommer så ska det bli middag och vin för att fira 6 intressanta år och två människors gudomlighet.
När helgen är över så ska jag inse att rehabiliteringen är slut och att det är dags att vända blad, för nu sover vi på nätterna igen och vi känner inte för att ligga i fosterställning i badkaret.

Tack.

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen
                                                     - Hanna, Melissa horn


Jag önskar att jag kunde dela med mig av mina vardagsögonblick när jag skriver. Men någonting sätter stopp. Hade det inte varit så, så hade förmodligen dagens titel varit "Vitt vin och reekor", inte för att det är några räkor med i bilden, men vi har vin. Idag var en sådan dag då det bara kändes så rätt att skämma bort sig själv, hade det varit riktigt illa så hade jag legat i badkaret nu också, men tyvärr vi stannar på torra land.

Vidare hade jag förmodligen skrivit om att jag har ett kök som ser ut som ett krigsfält, att jag tagit en promenad på nästan två timmar för att rensa huvudet, att jag lyssnat på Caroline Af Ugglas och Tommy Nilsson på repeat. att jag ska jobba i morgon, att jag ser fram emot lite mera höst och kanske till och med lite vinter, att jag undrar vart min intelligens tog vägen. Hade jag inte hunnit berätta det i något tidigare inlägg så hade jag förmodligen berättat att vi var i Prästgården och firade klara i helgen också, att det som vanligt bjöds på alldeles för mycket god mat och att vi fortfarande är mätta.

Vidare i min blogg om yta så hade jag förmodligen försökt gå lite på djupet och berättat om filmen jag gjorde till Hanna i förrgår, de enda jag hade inspiration nog att redigera, ett minne av hennes två hästar som fick vandra vidare för snart ett år sedan.
Sen hade jag pratat om hur trött jag är, på att det är försent, men att det inte tycks förstås, att allting ska vara som förut fast det står en rosa elefant i hörnet och suger ut all energi som finns i rummet och på att det gör ont att ens försöka försöka.
Jag hade förmodligen malt på om att Sid förgyller min vardag mer än vad någon mänsklig varelse någonsin har gjort förut. 

vidare har jag berättat att jag fortfarande inte är stressad över att jag inte vet vad som händer sen och att jag har börjat titta på tredje säsongen av One Three Hill och att musiken och konsten gör lite ont i hjärtat av nostalgi.
Att jag blivit kall och lämnat vissa saker bakom mig, saker jag aldrig kunde föreställa mig ett liv utan, att minnen har börjat blekna och att människor har blivit petade från sina piedestaler.

Allt det där hade jag skrivit om jag hade haft en blogg om mitt vardagsliv, vilken jävla tur att jag inte har det!


Ren lycka


För du var 17 år

När sommarn stod i blom


Nomore MR niceguy

ibland krävs det mer än ett glas vin


fred kärlek och galenskap - en vecka utan gränser som slutade i kolapps.