04 Jun

09:08

Vad är det för dag?

0kommentarer
Långledighet och stängt dagis har resulterat att Astrid varit hemma i sex dagar, det är givetvis mysigt på alla vis att få smaska på den lille (för ja ofta så vill jag bara äta på henne för att hon är så rolig!) men jag tror ändå att dagis är ett bra beslut för fröken, hon är så mycket gladare efter att fått leka med kompisarna under dagen.
Jag jobbade kväll i fredags och i måndags så då fick hon och pappa en hel del tid ihop. Sen är hon ledig Tors-sön så denna vecka är alltså bara 1 dag på dagis.

Dey har inte haglat jobb än, mest för att jag bara har ett ställe än så länge men jag tar alla jobbchanser jag får och såhär i början så blir det lugnare men då har jag möjlighet att ta ut lite föräldradagar och hänga med grisbebisen, pengar är bara siffror efter att det finns tak över huvudet och mat i kylen.

Och när bilen går sönder förresten, bilar är dyrt som snus. Men vår bil är söt när den inte är trasig!

Fixade en togs i huvudet på bebisen för första gången idag, det syns inte hur fint det egentligen blev då fröken var upptagen med att känna på den och titta på barntv.

Igår höll jag på att smälla av, bebisen var konstant naken, kläder jag på henne så var hon naken lila fort, sen gick hon in i sitt rum och bäddade upp sängen och lade sig och sa "stova". Dock så skulle vi till gymmet och Astrid fick vila i vagnen istället och sen sova middag efter lunchen hemma istället. Sen på kvällen så hade vi pusskalas (fröken vill aldrig pussas!) då skulle mamma och pappa pussas, sen skulle Astrid och mamma pussas, Astrid och pappa pussas och sen höll vi på så en god stund.

På jobbet har jag med mig mina fina pennor från sjukhuset, det känns tryggt med den fina namnskylten!
Astrid Stockholm
Kommentera

09 May

07:05

Saker

0kommentarer
Veckorna går, två dagar i skolan denna vecka och resten hemma, eller jag lade två av dem på att gå intro på nya jobbet. Det blir bra! 

Daniel har åkt till Skövde så jag och Astrid får roa oss hela helgen! Men idag är det dagis som gäller och jag ska plugga! 

Igår när jag hämtade fröken på dagis skulle hon leka innan vi kunde gå hem.
Astrid Stockholm
Kommentera

06 May

11:57

Saker jag inte har tid med, del 1

0kommentarer
Ni vet när man tränar, sånt jag för tillfället inte har tid med, men när man tränar och så kör man slut på sig själv så hårt att man håller på och kräks. Då vill man inte träna längre. Eller någonsin igen.
 
Där är jag nu, fast jag tränar inte, jag försöker studera.
Det är inte särskilt svårt egentligen om jag ska ha handen på hjärtat, men all den där motivationen som fanns och som jag tjatat om att jag saknat nu på sistone, den tycks inte komma tillbaka till mig. Så därför kräks jag. På allt, i förra veckan så kräktes jag faktiskt helt fysiskt så kastade min mage ur sig frukosten när jag försökte att verkligen sitta ner och få saker gjorda.
 
Jag är jag så därför blir saker gjorda, men de är så halvhjärtade och utan själ att jag vill kräkas ännu mer.
 
När en har tränat tills en nästan kräks och vet att det kommer göra så fruktansvärt ont i lemmarna den kommande veckan så kan en iallafall trösta sig med att kroppen mår bra av det, en morot finns och en kommer förmodligen göra om samma sak flera gånger igen för trots att kroppen gör ont de första gångerna så sker resultat. Kroppen är helt fantastisk på det viset, snabba resultat sker bara en fortsätter kontinuerligt med att plåga den!
 (funkar åt båda hållen för den som gillar att plåga kroppen med alkohol och droger, kroppen förfaller lika fort om inte ännu fortare vid dåligt självplågeri).
 
Men det finns ingen morot, det finns bara ett yrke som ingen tycker räknas och allt jag sitter och lär in känns så jävla överflödigt för ute på fältet så är det SSK, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, psykologer, städtanter, diakoner och fan och hans förbenade moster som gör mitt jobb ändå. Vad gör jag?
Följer någon annans order, och det var jag bra på redan innan någon tyckte att jag skulle lära mig allt om demenssjukdomar och inflammerade organ.
 
Men å andra sidan så tänkte jag jobba ett tag nu, kanske orken, lusten och livsglädjen kommer tillbaka när jag får göra någonting vettigt av min tid.
 
Kanske så inte, men tills dess. Hej svejs.
 
Valborg var eld för halvö-borna, Vatten för Astrid som ville bada i Östersjön, tur hon har sin farfar som underhåller henne.
 
Fredag den 25 tog vi ledigt från livet och var inne i stan och njöt av solen och massor av glass, vi satt ute på djurgården och glodde en sväng och en övertrött Astrid underhöll.
 

Ibland brukar jag säga till Daniel att visa mindre tänder på kort (han har Forrest Gump-reflexen när man ska fota honom också så det är liksom bara tänder och stängda ögon). När jag säger det brukar Daniel säga att staten betalat dyrt för hans tänder då han haft flera olika konstellatiorer av tandställning under sina dagar.
Då tycker jag så hemskt mycket om Daniel för att han är så normalstörd, och då är det okej att alla våra bilder ser ut såhär:
Eftersom vi var ute på djurgården så var det Givet att vi skulle ta färjan över till söder, Där somnade Astrid i vagnen och vi träffade Klaraklara_klara med gubbe och hade en trevlig förkväll innan de gjorde stan (dock tog jag inte en enda bild av de två tyvärr).
 
 
 
Stockholm
Kommentera

21 Apr

14:33

Hej

0kommentarer
Jag och Astrid har varit på fri fot ute i Heby kommun där dagarna diplomatiskt delades upp hos dem som hade tid. Det var grymt!
 
Idag är Astrid hos farmor och farfar så jag kan plugga till provet i morgon, dock vet jag inte riktigt vad det är jag försöker plugga in, sitter mest och är distraherad av alla solbilder folk lägger ut i sociala medier där de njuter av solen och gör massor av skoj denna måndag.
 
Jag skulle bara titta in här och säga att jag är klar med min Kristian Gidlund- bokuppgift. Vet ej om den blev vad som önskades men jag avslutade den lite klämmigt när jag skulle besvara sista frågan som handlade om självskattning och vad jag lärt mig av boken, varsågod!
 

Utvärdera din egen kunskap
Kristians bok fick mig aldrig att gråta, det lärde jag mig. Jag förväntade mig översvallande känslor och hysteriskt gråt, men det kom inte. Istället så kom jag på mig själv med att ofta önska att han kunde vara mer konkret, följa en tydligare röd tråd samt vara mer medicinsk. Detta gjorde att jag lärde mig det bästa av allt, det är Kristians historia, Kristians upplevelse och känslor och jag har absolut ingen som helst rätt att komma och önska att han kunde känna, skriva eller göra annorlunda. Jag skulle faktiskt vara en rätt så hemsk vårdare om jag inte kunde bejaka och omfamna Kristian i det tillstånd han kommer till mig. I klassrummet så har vi ofta pratat om hur viktigt det är att vi som personal står kvar, vi står fast om patienterna kommer med frågor, oavsett vilka frågorna är så ingår det i min uppgift som undersköterska att vara en öppen första kontakt som klarar av att visa att känslor är okej, det är helt okej att vara en egen person fast man drabbats av en dödlig sjukdom.
Rent medicinskt har jag allt att lära, för jag tror att vi som personal behöver möta all teori vi bär med oss i praktiken upprepade gånger innan vi kan säga att vi ”kan” det. Men med hjälp av denna termins kurs och Kristians bok som varit en del av den så måste jag säga att jag tror att jag har utvecklat den förmåga av lyhördhet jag hade med mig redan innan vi började terminen, men de verktyg jag fått är att vi inte använder munnen för att lyssna, ofta är människor så rädda för att de inte kan ha någonting att svara att de inte vill höra frågan. Jag vill höra frågorna, särskilt de som jag kan mötas av kvällar, nätter och helger, jag vill också få vara en del i livskvalitén hos dem jag vårdar och det kan jag inte vara om jag är för upptagen med att veta vad jag ”ska” svara. Kristian beskriver sjukvården som väldigt grå slog det mig flera gånger, hans vård är väldigt intetsägande och neutral. Vi får inte bli så, möter vi våra patienter som om de vore en stor massa av grå betong så är det så de känner sig, vi ska inte dra skämt och vara käcka och glättiga, vi ska vara det patienterna önskar och behöver. Det vet vi om vi lyssnar på våra patienter. För så enkelt tror jag att det är ibland, om jag slutar fokusera så otroligt mycket på mitt jag så kan jag lära mig mer och formas mjukt kring min omgivning och ge dem det de behöver. Det är omvårdnad!

Som en del vet har jag en förkärlek i att ta bort färgen från mina fotografier. Det känns ibland som att alla färger stör, i helgen vart det mycket testande av min kameras sepia-funktion. Det är inte meningen att vara dramatisk, av de 200 bilder som togs så var det kanske 50-60 st som var utan färg. Till synes så är inte heller bilderna så skarpa som en kan önska, men prova fota en 21-månaders med en kompaktkamera som inte samarbetar. Men jag gillar bilderna. Det är det viktigaste, så här var helgen i Sepia.

 
 
Huddunge Stockholm
Kommentera

17 Apr

13:02

In the shadows of your heart

0kommentarer
Skärtorsdag, jag har prov på tisdag och Astrid är med andra ord på dagis idag för att jag ska kunna plugga innan storhelgen. Nackdelen är att jag inte pluggar, eller jag har skrivit tre sidor bokuppgift om Kristian Gidlund, men jag har inte börjat med det jag har prov på. Ringde till Astrid farmor och frågade om de kunde vara barnvakt på måndag så att jag kan gå igenom hörnstenarna då efter lite helg.
 
Nu har Astrid precis somnat på dagis förmodligen så jag far och hämtar henne efter vilan för nu har jag slagit igen butiken och vilar en sväng innan det är dags för att ta hem det lilla barnet, jag borde städa hela hemmet för åter igen trots att vi inte ens varit här så finns det massor att städa för stället smutsar ner sig självt med damm och snusk.
 
Eller nej, jag ska först och främst serva vagnen så jag kan ta den med mig till Huddunge i helgen.
 
Bilder från i helgen när vi var i Huddunge och bytte däck
 
Stockholm
Kommentera

09 Apr

22:08

Candida

0kommentarer
Jag ligger i min säng, i vanliga fall brukar jag sova för längesen vid det här laget men idag har jag lyckats sova middag av någon anledning. Alltså jag förstår inte vad grejen är, är så trött och seg hela tiden! 
Nackdelen med dagens nap var att jag nu inte kan somna.

Idag skrev vi prov, gick sådär, eller bra. Det visar sig, proven var annorlunda utformade denna gång och det blev en kontrast mot förra gångens ångestfyllda sittning. Vilket är skönt såklart!
Imorgon så är det hemstudier igen inför fredagens prov i krishantering. Och på fredag så är det fredag! Med en aktivitet, det är sällan fredagarna är bokade till något men på fredag så ska det bli kul, kul och lite alkohol, inte helt fel.

Jag går just nu på en två veckors dos av antibiotika, min kropp avskyr antibiotika, vilket är bra eftersom jag är så skeptisk till piller att jag bara tar de jag måste! Just denna omgång av medicin var just ett måste då en elak bakterie ställer till med massa besvär i kroppen min. Nackdelen är dessa otroliga biverkningar jag får, bierkningar som i sin tur kräver annat piller och vill inte det pillret ge med sig så har jag salvor. Börjar känna mig som ett litet apotek av onödiga grejer. Jag som inte ens tar alvedon förutom vid huvudvärk, hypokondri skulle inte klä mig!

I brist på bild så får dagens lunch offra sig som utfyllnad. Tog den för att läska den föräldralediga vännen. Sallad, tomat, gurka, paprika, tonfisk, keso, oliv, cashewnötter och pumpakärnor. I en vild blandning under en långlunch vid köksbordet med mig själv.



Den väldigt vilda badbebisen, hon skulle bada kallt och plaska så jag var alldeles sjöblöt efteråt.
Stockholm
Kommentera

08 Apr

16:40

tills ögonen blöder

0kommentarer
Alltså kan denna motivationssvacka bara lämna mig? min hjärna är enbart inställd på att jag vill göra roliga saker hela tiden, fungerar inte riktigt ihop med den kommande månadens examinationer. Sen är vi inne i maj, och den 27/5 så har vi avslutningslunch med broschutdelning. Efter det bör jag vara redo för det verkliga livet, för då är det nästan enbart betygssamtal och omprov på schemat innan allt är slut i början av Juni.
 
Men det är ändå någonting med motivationen som saknas, jag orkar liksom inte engagera mig så fullhjärtat som jag önskar, vill gärna ligga ner och bara vila om dagarna när Astrid är på dagis. Det lustiga är att saker blir ju gjorda, allt skolarbete är gjort men det finns liksom inget hjärta i det.
 
Hur som, om jag läser på till de 4 prov vi har imorgon en gång till så kommer mina ögon att blöda, jag kan allt övergripande men så fort jag går ner på detaljnivå så blinkar de röda lamporna och hjärnan skriker error, den har liksom bestämt sig för vad jag ska lära mig. Då är det ingen idé att kämpa emot, då får man helt enkelt ta en paus och fortsätta till kvällen.
 
Jävla Kristian Gidlunds bok ska ju läsas ut och skrivas en uppgift om också, kanske skulle läsa den lite. Men nu efter halva så har jag liksom ruttnat lite, den är så poetisk och intern att jag orkar inte. Trodde aldrig att jag skulle skriva detta men den boken behöver mer vetenskap i sig! Trots att det inte är meningen att vara en faktabok om cancer utan en helt privat skitfin berättelse om en kamp där hjälten förlorade (ja han är en hjälte, får man inte ens vara hjälte i sin egna jävla bok så finns det ingen mening i att skriva en bok).
Men jag orkar inte inställningen att man jämt ska bära andra människors sorger, att jag ska sitta och gråta ikapp med hans ord om hur han måste berätta för alla sina nära och kära att målet inte längre är att bota, utan att lindra. Empati, Ja! men Sympati klarar jag mig utan att känna för allt och alla jämt, jag kan inte gråta när jag läser hans ord, det var den förväntningen (samt förvarningen) jag hade på boken, att jag skulle gråta ögonen ur mig.
Jag blir bara provocerad och arg, arg över hur han beskriver sin vård som så kall och oempatisk, tänker att jag aldrig i mitt liv skulle lämna en patient i en sådan ensamhet och mörker och blir bara arg över att det finns så många sopor där ute som varje dag vårdar personer som är allvarligt sjuka, rädda, oroliga eller till och med står inför döden och blir negligerade eller missförstådda och i en del fall inte ens får ett värdigt och självbestämmande slut.

Detta gör mig lite bättre än alla andra, jag slipper släpa omkring på onödig sorg och kan istället fokusera på problemlösning, en klapp på axeln till mig.
 
Man måste vara lite full av sig själv i dessa tider då det är kamp om arbete inom populära sektorer med relativt låga utbildningskrav.
 
På tal om jobb, igår fick jag ett. Jobb alltså. Eller det är en timanställning, men det är en början och jag är rätt bra på det där med att jobba på timme. Eller jag var iallafall jäkla bra på det! Hur som så är det en timanställning på det äldreboendet några stationer bort, skönt att smygstarta karriären med nära hem. Sen så är det alltid enklare att få jobb när man redan har ett så jag hoppas det blir bra. Fick bra vibbar av stället, det luktande inte gammal tant när man klev in utan det var mer åt det hemtrevliga hållet.
 
Vi börjar där, sen ser vi vart vi hamnar!
 
Har fördrivit lite tid i arkivet, maj-augusti 2012 var det jag kollade på idag, försökte få upp en bild av hur jag såg ut som gravid, en händelse som lämnat så otroligt mycket spår och som ändå är så svårt att frammana ur minnet. Hittade då även givetvis massor av guldkorn på de små barnen i mitt liv.

Zakk, lite mindre än året här

Har för mig att jag var i vecka 34, alltså ca 3 veckor innan barnet kom ut. Ser helt jäkla fyrkantig ut.

I en del vinklar så var det ju trots allt en rund kalaskula Astrid gömde sig i

Zakk i famnen på Fredrik
Midsommar 2012, lalparna hade fötts iallafall, dryga och elaka små varelser som bara kissade överallt och bet mig i tårna. Jag var här alltså 2 veckor ifrån förlossningen.

Siddan gillade lalparna
Skekarsbo alltså, 2 dygn innan bebisen var ute ur min kropp. man som ser att hela kroppen spänns åt magens håll.
Har inga direkta bilder på mig själv i helhet, minns att det var så svårt att klä på sig och samtidigt känna sig bekväm och någorlunda fin ut. såhär i efterhand kan man känna att det var gulligt med accesoaren som magen faktiskt var. Men jag såg den aldrig, såg bara massa valkar och fyrkantigt fett, men här på Sids 3års kalas så går det inte att missa att det är en gravidmage.

Sid, 3 år.

Första maj så gick vi ut på promenad i närområdet. Sid fick en sandlåda och solen sken. Två månader innan Astrid kom.

Älskar denna bild på Zakk, så glad och så tandlös!

Sen helt plötsligt så kom hon! hur beredd man än tycker att man är så gör ju ungarna som de vill ändå

Det är så konstigt idag att se på dessa bilder då hon bara var några timmar/dagar, så ny och liksom ren. Redan då med rätt starka pipor och krav på omgivningen. Lite lik sig själv, men idag är det så roligt att veta att den här pyttelilla neutrala bebin är en kryddig personlighet.

När vi kommit hem från BB så ville barnet bara ligga och äta, inte så konstigt med tanke på att det plaskvatten som kom ur mig inte ens fick henne att öka i vikt. Detta var under den allra värsta perioden, det gjorde så galet ont att jag bara grät på nätterna när man var trött och hade så ont. Ville knappt ge henne mat till slut vilket är hemskt, barn måste ha mat men varje gång hon åt så brände det i hela överkroppen och det gjorde så ont att jag var tvungen att pausa ofta vilket bara gjorde henne mer arg och hungrig.
Tack gode gud fick jag tips om bröstskydd som funkade helt underbart och kort senare fick hon börja äta ersättning och idag kan jag helt ärligt sakna att jag aldrig kunde ge henne vad hon ville ha. Men många erfarenheter klokare blev jag.

När jag ser denna så kan jag bara konstatera att Daniel fort blev av med sina gravidkilon
Liggandes på morbror, är så svårt att minnas att hon i början enbart bara låg stilla och sov i princip, man önskade att hon kunde vara vaken så man fick snacka med henne.

Fick till slut hejda mig i alla dessa bilder jag gick igenom och slängde upp här. Men jag kan inte sluta fascineras av att vi har haft en såndär liten, och idag är hon betydligt större. Men vi har gjort den där, hon är femtio av mig och femtio av Daniel och mer än hundra sig själv.
 
Barn är rätt coola grejer!
 
Stockholm
Kommentera

07 Apr

14:57

livsviktigt.se

0kommentarer
Idag fyllde jag i donationsregistret, kan vara bra ifall någon en dag behöver skörda något för att rädda liv. Förutsatt att jag är hjärndöd vid tillfället och så också, men det är bara en detalj.

Jag har även suttit i 6h och pluggat på provet tills på onsdag, känner mig lite mör så jag tog paus. Kollar lite på greys anatomy innan livet fortsätter.

I helgen var jag och Astrid ett dygn i Heby kommun, Daniel hade fullt med planer och vi hade ingen lust att sitta och mögla utan honom så vi tog en spontantur till Huddunge och träffade barn och folk! Sov i Heby innan vi åkte hem till Stockholm igen, fikade på bredvik och var sen och handlade mat innan hela familjen totaldäckade.

Astrid skulle promt kliva upp halv fyra trots en massa tidigare tjaffs under natten. Hon fick se shrek och sov en stund i soffan innan hon körde igång igen. 

Får se hur hennes dag på dagis varit, om hon ska fortsätta sin sovvägran. 












I fredags var Astrid hemma från dagis och vi tog en tur i stan hon och jag, lunchade och bara gick omkring en hel massa! Det var kul och välbehövlig för oss båda då tiden gått så fort och det är saker att göra hela tiden.



Astrid Stockholm
Kommentera

02 Apr

03:08

Nattetid

0kommentarer










Det är vaket här hemma inatt, Astrid har hosta, och är relativt pigg, Daniel har ryggvärk och är på dåligt humör och jag har en massa schemaplanering inför nästa veckas 5 prov samt den kommande muntliga examinationen, plus provet på APLen, och påsken som nalkas, och all annan skit som ska göras i huvudet och eftersom jag blev väckt av Astrid så blev det svårt att somna om! Men vi kör, bara kör!

Roligt är iallafall detta inofficiella bildspel jag har på mitt första lyckade venprov, känner att bilderna talar bra för sig själva, sprita händer, sprita Lovisa, känna efter blodkärl, sticka, blodet flödar till (Lovisas obetalbara min!) nål ut och tryck med bommullsrondell för att slippa eventuell fortsatt blödning. Fantastiskt! 
Stockholm
Kommentera

01 Apr

11:11

Lite efter

0kommentarer
Det blev som sagt inget pluggande i Linköping, men det var avancerat av mig att ha ambitionen!
 
Lördagen i Linköping bestod av sovmorgon till klockan elva, sen åt vi frukost på balkongen till klockan blev två då ett halvt varv på stan avverkades innan vi åt sen lunch på balkongen till klockan blev 5. Vi gjorde oss snygga och sen kom Lovisas kollegor över på lite mousserande och stickning.
 
Ja just det, Lovisa fick nys om att jag aldrig tagit venprov och eftersom hon sagt sen två och ett halv år tillbaka att jag ska få sticka henne så bad hon en kollega ta med lite utrustning. Jag var för seg för att vilja prova vilket resulterade i att de ivriga sköterskorna hann sticka upp allt material, men på andra försöket (första på en kollega och andra på Lovisa) så kom det blod i butterflyen (som var den enda stickbara nålen som var kvar).
 
Och det är så sant som det är sagt, man glömmer aldrig sin första. Nu går det omkring två sköterskor i Linköping som kan skriva in "tagit stickoskuld på undersköterska" i sitt CV, helt fantastiskt!
 
Igår var jag tvungen att ta igen skola som släpat bakom, läxor jag inte gjort, radioprogram och dokumentärer jag måste ta del av så jag tog tag i det. Men innan så hade jag ett möte (en intervju?) väldigt casual på ett relativt nytt och fräscht äldreboende i Vendelsö. Svårt att säga hur det gick eftersom intervjun snarare var någon form av samtal och vi satt i en soffgrupp innanför entrén (sa ju att det var väldigt avslappnat), sånt gör mig så avslappnad att jag blir nervös, svårt att läsa av vad personen mittemot söker hos en. Men den väldigt trevliga intervjuaren tycktes vara väldigt imponerad av mina betyg, visade både gymnasiet och de tidigare två terminerna på vård och omsorg, (med andra ord är det hon och mormor som varit imponerade).
 
Kanske jag borde tänka lite mer på vilket intryck jag ger på folk då mänskligheten tycks reagera med förvåning varje gång jag gör något smart, säger något som kräver kunskap eller nämner de betyg och bedömningar jag fått på pränt. Men nej, det är roligare att förvåna!
 
som vanligt när jag ej har någon bild som passar inlägget så kör vi minneskarneval!

En cykelsemester runt kommunen, detta är i dalaälven uppe i gysinge
Student, fest, sexparty och någon form av stalker?

Kärlek i sala, en av de tusentals timmar vi varit strandade där i väntan på buss 848 som går ca var 4e timme på söndagar

Behöver jag ge en noggrannare förklaring till varför jag kallar henne Cissimonster?

Brunett med den där jävla stalkern igen...
År 2009 var slutet på ett liv och början på ett annat, December tillbringades i princip all tid tillsammans med den blivande SSK-studenten som efter årsskiftet blev nerskjutsad i en vit saab900 till östergötland och har sedan dess aldrig sett bakåt. Sicken tur att direkttåg från stockholm är uppfunna alltså.
Denna kvinna fyller som sagt år idag och får därför lite mer nostalgi och plats än alla andra.
 
 
 
Stockholm
Kommentera

26 Mar

19:50

Fredag på en onsdag!

0kommentarer
Sådär, onsdag är över, igår skulle vi jobba hemifrån så det gjorde jag, idag hade vi skola på eftermiddagen. Trodde jag. 

Lämnade Astrid på dagis imorse och gick hem, hängde tvätt, bryggde kaffe, plockade fram studiekontoret (dator, böcker m.m som varsamt ställs på köksbordet) hällde upp kaffe och började i ena änden av det jag skulle hinna med innan dagens lektion. Öppnar kalendern för att dubbelkolla vilken tid jag börjar, 8.25 inser jag att dagens lektion börjar 8.30.

Som tur är kan jag alltid lita på min inre organiserade pedant, hon hade packat iordning allt och jag kunde kliva utanför dörren 8.30, 8.55 satt jag i skolbänken. 
Helt okej om jag får säga det själv.

Bra lektion idag! Och sen gymmade jag. Nackdelen med morgonens felberäkning var att jag liksom glömt äta, åt en sån där protein-kaka de säljer på gymmet innan träningen och en efter.

Sen gick eftermiddagen och nu är det kväll. Imorgon ska jag åka till Linköping.

Återkommer sen!



I måndags ville barnet gunga efter dagis, solen sken så jag menar varför inte hänga lite?
Stockholm
Kommentera

24 Mar

15:24

Vår

0kommentarer
I lördags var vi friska igen och åkte till Ikea och köpte förvaring, igår så städade vi hemma. 
Äntligen fick jag gå igenom klädkammaren och förrådet ni när jag hade lite mer förvaring att packa om i! Det blev bra! Jag tror det alltså, mera ordning, sen vill jag ha en hylla i förrådet att bygga vidare på, men det får bli senare projekt.

När jag städade förrådet så dammsög och torkade Daniel lägenheten och sen avslutade vi dagen med fika på balkongen innan Daniel åkte och spelade fotboll. Känns så skönt här hemma igen, vi har plockat fram våren lite mer!




I fredags var vi tvugna att komma ut lite särskilt Astrid efter en vecka inomhus, vi åkte upp till tyresta en snabbis och Astrid lekte med bäcken.


Astrid hade jeansjacka för första gången i lördags, tyvärr fick hon en släng åksjuka och kräktes ner sig själv samt baksätet på väg till Ikea sen fick hon vara utan jacka resten av dagen.



Vi klev upp klockan fem igår och Astrid chillade till madagascar medan jag våttorkade alla dammiga ytor.
Efter frukost somnade fröken om och jag kunde börja sortera i lugn och ro.
Jag tog upp barnkläderna från källaren för omorganisering.


Klädkammaren som det aldrig blir ordning i!


Klädkammaren efter ordningen
I vårt förråd har jag påbörjat mitt imperium av plastbackar, gjorde ett hörn där jag samlat allt man behöver till bebisens första 0-6månader ifall vi en dag får för oss att det är en bra idé att skaffa en till.




Sen blev det kaffe på balkongen som är under inredning, vi har bara inte skaffat fram det vi anser att vi vill ha där ute än. 
Så bytte jag färgschema i köket, från vinterns mörka dalahästar till ljust och blommigt.
Stockholm
Kommentera

20 Mar

16:16

Bläsch

0kommentarer
Astrid var på dagis i måndags och har sen haft feber (tror vi men vi har ju ännu inte hittat någon termometer) när ett dygn med feber var över så var det magproblem, vi har turats om att pussla i schemat så fröken får vara hemma. Jag vill ha henne hemma tills vi ser att magen är i ordning igen, nackdelen med det är att jag fått samma symtom och har ett prov imorgon men känner inte för att sitta i ett tyst klassrum i tre timmar med en elak mage!

Som det ser ut nu så blir jag och grisekno hemma imorgon också, vet man inte vad det är för fel så är det dumt att riskera att sprida eventuell smitta till omgivningen! Får se om vi blir bättre till helgen, så får jag ta igen plugg och arbetssökande då, har hittills sökt ett jobb.
Som barnskötare.

I Järfälla.

Oddsen är små eftersom det är på andra sidan stan men det var en så frestade annons om barnskötare/usk till en tränings/särskoleklass, precis det jag saknat att jobba med! Men jag ska söka vidare så att en inte blir utan! 

Det var dåligt med matlust på det lilla barnet mån-tis, eftersom hon inte själv kan berätta vart det gör ont och vad som känns jobbigt så får man fiska upp de gamla knepen ur fickan, frågade om hon ville ha lite glass. Den slukade hon så helt av kartan var vi inte, kan tänka mig att det svalkade hennes varma kropp rätt bra också!
Idag har vi varit hängiga om varandra, när Astrid sov så var jag pigg och röjde, när jag sen var trött och somnade en skvätt så har Astrid röjt. Här var vi under ljuvliga 15 minuter på samma sida och kunde med andra ord få vila.
Astrid Stockholm
Kommentera

17 Mar

15:11

det här med smärta

0kommentarer
Jag har hört rykten om att kroppen ändras i takt med att åren går, men som det ser ut nu så är det ju på gränsen till löjligt! Jag kan knappt använda linser längre då mina ögon är alldeles för torra och gör ont, min rygg har börjat ge med sig och gör även den kraftigt ont. Jag väntar bara på åderbråcken och det gråa håret - jag är ju trots allt snart 25.
 
Nej fy sjutton, inga problem som inte går att lösa, ringde min optiker idag och bad om att få en utskrift på mitt recept, beställde hem provbågar från en billig sida och har tagit beslutet att köpa mig några billiga brillor att leva i istället (då mina gamla är 7 år gamla och jag har fått sämre syn i två omgångar sen jag fick dem), har mejlat linsboxen och sagt att jag vill göra slut och har även ringt min doktor för att eliminera lite andra kroppsliga problem som hemsökt mig de senaste månaderna.
 
vips så blev jag på lite bättre humör.
 
Jag är schemaledig idag (=inga lektioner) så jag har passat på att träna (för ryggens skull eftersom jag tror starkt på att smärtan beror på de senaste veckornas brist på motion), efter träningen så satte jag mig vid datorn och gick igenom lite punkter till provet på fredag, vet inte om jag blev så klokare man kanske lite. Vi har APL-prov och ska i tre timmar få sitta ned och skriva reflektioner om hur våra praktikplatser stämde överens med socialstyrelsens punkter om en god vård (yeyy, jag som älskar reflektioner!). Men jag känner att jag behöver lite mer kött på benen för att stödja mina tankar så hälso och sjukvårdslagen samt socialstyrelsens paragrafer bör läsas igenom tills på fredag. Det gör jag sen. Kanske på Onsdag. Eller Torsdag.
 
I helgen så skulle jag och Daniel ha datenight, har varit planerat i en månad. Gick sådär, jag hade haft en skittung vecka och Daniel hade haft en väldigt upptagen vecka så ingen av oss var särskilt peppade. Astrid blev hämtad från dagis av sin farmor och vi satte i oss en flaska bubbel hemma innan det var dags att dra in till stan (tror att inspirationen till bubbeldrickandet blev för att någonstans stressa av från veckan, funkade inte jättebra på två halvnykterister som blev trötta och packade).
Vi letade oss fram till Rival och såg på premiären av Özz Nujens nya stand up show, den var helt fantastisk!
Efter showen var tanken att dejtandet skulle ske, vi kom ut i regnet och klockan var trots allt 21.07 och utan konkret plan så kastade jag in handduken och bad om att få åka hem.
 
Kort promenad till slussen, tunnelbana, buss och kort promenad hem och sen stupade jag i säng och sov ut ända till klockan 7 morgonen efter (8,5h ostörd sömn). Vi tillbringade lördagen först framför tvn och sen åkte vi till farsta och fyndade kalsonger (lika kul som det låter), åkte till vårt barn, åt tacos med släkten och sen hem och invänta söndag. Söndagen bjöd på sol och min kropp skrek efter någon form av aktivering, hela familjen åkte upp till Tyresta och vi gick barnvagnsspåret på 5km så att Astrid fick sova. Hon vaknade lagom tills vi kom ut ur skogen och vi tog en lunch med korvgrillning.
 

Tyresta är ett naturreservat som har en del av sig ca två km från vårt hem, därifrån utgår en hel del motionsspår och vandingsleder och det finns Tyresta by som egentligen är ett par hästhagar och lera, men det är fint och harmoniskt och de har en pytteliten handel där man kan köpa korv för en billig peng och grilla utanför, helt perfekt söndagsnöje och det var inte bara vi som trotsat kylan och blåsten för lite korv.
 

Vi släppte Astrid på grönbete och vild som hon är så drog hon orädd iväg ut i livet, men vi är förutseende och hade galonställ med som vi drog på henne så hon fick springa fritt.

som det syns på bilderna så blåste det rätt friskt, det var riktiga is-vindar som blåste så man orkade inte lång stund utanför skogen så vi höll oss bara i en timme med Astrids springande.

Hemma igen så ville Astrid plocka fram sin tunnel, den underhöll hon sin pappa i medan jag lagade mat.

7 år gamla glasögon var det ja.. riktigt trött och sliten efter de senaste veckornas fantastiska inlärning som nästintill våldsamt tryckts in i mitt huvud.
 
Stockholm
Kommentera

07 Mar

16:32

Gårdagen, dagen, morgondagen

0kommentarer
Igår va jag på Karolinska under dagen, fick se en nefrostomi (katetersättnin på njuren för att avlasta om den inte orkar göra sig av med vätska för egen maskin) helt sjukt intressant! 

Sen kom jag hem och hoppade in i bilen och åkte till Skogskyrkogården, jag har alltid vetat att den är stor, men aldrig haft en uppfattning om exakt hur stor. Igår när jag körde bil runt området så var det nästan skrämmande hur stor kyrkogården var. Men jag hade med mig numret dit jag skulle så det tog "bara" 20-30 minuter att hitta rätt. Lämnade av blommorna jag hade med mig och åkte sedan hem. Vi åt mat och sen somnade jag.

Vaknade ännu mera förkyld idag, Astrid var hängig imorse så vi har varit hemma allihopa idag, Astrid repade sig fort och jag sov några timmar och har testat på nässpray och mår bättre när jag kan andas. Har ingen feber, klart snor (=inga bakterier), inte ont någonvart så jag kör en hel helg på Karolinska (eftersom allmäntillståndet förbättrats under dagen). Förstår inte om det är trötthet eller en envis förkylning som inte lämnar min kropp! Försöker kurera mig så en kan börja träna igen, återfå lite energi, för tillfället bara somnar jag hela tiden och gör ingenting jag borde.

Måste söka jobb och gå igenom en del filmer till akutsjukvården så jag är med i tiden, men istället så är jag antingen på sjukhuset, gör roliga aktiviteter med familjen eller sover.

Struntsumma, livet är som det alltid är med andra ord. För mycket fika, för lite sömn, för mycket "att göra" och för lite gjort.







Det är inte för inte som den heter Skogskyrkogården. Det som syns på bilderna är inte ens ett halvt "kvarter" som det är uppdelat på, det fanns över 50 kvarter vill jag minnas. Galet stort, ska åka dit igen och bara ta en promenad eller något för det var skog, kapell, öppna ytor och gravplatser överallt i flera km.
Smidigt att gifta sig i marinblått, har en klänning till alla tillfällen! Fick beröm av gammelmoster på min bröllopsdag så det kändes naturligt att ha den på hennes begravning.


KnäppisAstrid har tänkt åka ifrån oss, hon hoppar upp på sin bil, ler stort och vinkar hejdå, lite som drottning Silvia vinkar hon. 
Stockholm
Kommentera

03 Mar

21:26

sjukdom

0kommentarer
Redan i fredags kände jag hur det kom smygande, men i helgen var schemat fullspäckat så jag trängde bort det. Igår när besöket åkt hem så kliade det i halsen och öronen och idag stannade jag hemma från praktiken för att inte riskera att bli sjuk fullt ut, plus att vi har en del patienter som ofta är väldigt känsliga i immunförsvaret efter sina cytostatikabehandlingar och jag vill inte riskera att komma med något lätt virus som kan bli något mycket värre hos någon annan som är känslig.
 
Är hemma idag och imorgon och blir frisk! sen är jag ledig onsdag och på Torsdag kör vi igen, sen är det helgen på praktiken, ledig tisdag och sen är det bara ons,tors,fre nästa vecka kvar innan det är över. tiden går så fort när man har roligt!
 
I helgen hade vi som ovan nämnt besök, det var Emma och Hakan med Sid och zakk som kom, vi hade bokat in att gå på vasamuseét (Sid, Håkan och Daniel) och Junibacken (Astrid, Zakk, Emma och jag) men på båten mellan slussen och djurgården så önskade Sid att få gå på skansen istället. Sagt och gjort, det var en bra dag och vi fick se massor av djur, enda nackdelen var att vi packat och klätt på oss för att vara inomhus hela dagen och inne i stan var det råkallt så alla utom Sid höll på att förfrysa kroppsdelar, men vi improviserade och delade de kläder och filtar vi hade med oss.
 
Under besöket så klämde 4 åringen ur sig en del roliga grejer (som vanligt) men en av de roligaste sakerna han sa till mig som är värt att lägga på minnet:
S: Kristin du har tur du som har tre ungar
K: Ja visst har jag, tre små fina ungar har jag
S: jaa, men det har inte mamma och pappa. De har inga ungar, de har bara lugn och ro.
 
Axplock av bilder:

Dagen började med storfrukost

Sid är sin fars son, mer behövs inte sägas!

De små skulle bada, sid utnämnde sig själv till badvakt

De små badade

En tapper skara på Skansen

Jag förklarar min kärlek till dalahästar

Vi satt på dalahästen

Vi kollade på rävar, Sid tjatade om att han skulle se rävar, det var dagens viktigaste uppdrag!

Det var kyligt men vi höll humöret uppe
Det finns vargar på skansen, var det någon som visste det? För jag har då nämligen aldrig sett någon, det är skyltat osv. Men jag har aldrig sett en skansen-varg. men nu har jag sett dem, de var otroligt tråkiga!

Det matades ugglor

Barnen lekte

Sen tog kylan överhand och mungiporna gick nedåt så vi tog skydd vid mini-skansen där man kan vara inomhus.

Men först fikapaus, med frukt, ägg och frön och nötter. Antingen var det uppskattat eller så var alla väldigt hungriga för det åt friskt av allt.

Håkan frös

På miniskansen var jag med Zakk så det hann inte bli så mycket bilder.

Vi avslutade med skansen-akvariet. Fick se en av de annars så livlösa krokodilerna vara på språng.

Sids minspel när jag berättade för honom att det var hajar han tittade på

En av krokodilerna badade och gick sedan upp och pussades med barnen som stod på andra sidan glaset, Zakk var modig och pussades med den.
 
Sen var det Söndag
De små barnen klev upp vid halv sju, Astrid kom in till oss kvart över sex och så fort Zakk fick nys om att hon var vaken hörde man honom inifrån gästrummet "Astid kooom".

Den stora som sov mellan mig och Daniel vaknade med ett ryck strax innan sju, slängde lika fort omkull sig igen och sov vidare. Klockan åtta väckte jag honom för frukost för att han inte skulle sova bort de sista timmarna i stockholm.

Jag körde lite nagellacksmålning på Zakk och Daniel.

Efter frukost så sanerade jag lägenheten, barnen lekte och de vuxna existerade mest.

Alltså dessa tre barn, de leker (oftast) så fint att man blir alldeles rörd, de älskar verkligen varandra.

Barnen och de vuxna lekte utomhus, jag stannade inne och städade upp och sanerade mig själv. vid tolv hade alla barn tröttnat och det var lagom att packa in dem i bilarna och gästerna åkte hem och familjen åkte upp till bahaus.

Astrid skallade en stolpe och blodvite uppstod. Tuff som hon är ville hon bara få lite sympatier innan hon insåg att hon har bråttom ut i livet igen.
Jag roade mig med att slipa Astrids matstol och sedan måla den, resultatet har jag inte tagit kort på med kameran, får lägga upp mobilbild sen. Den blev som ny, med lite kladd och spill om man ska vara petig men överlag blev den en helt ny mörkblå stol.
Stockholm
Kommentera

25 Feb

19:26

Tisdag

0kommentarer
Imorgon är det onsdag och sista praktikeagen för veckan, det ska bli skönt med långhelg, lite lyxigt faktiskt! Måste förvisso försöka slänga iväg lite linor på arbetsmarknaden och se vad jag bör göra i studieväg så Astrid får förmodligen lite kortdagar på dagis Tors-fre, ska se hur vi lägger upp planeringen.

Löning idag, det är så roligt för efter 1,5 år med Max 4000kr in varje månad så är ett studiemedel på 9500 som att vinna på lotto! Ska bli skönt sen när jag också kan dra in lite mer så att vi kan börja med framtidssparandet, det står en hel del saker på önskelistan till framtiden!

Dagarna går fort och nu gå vi in i Mars, nu är vintern snart ett minne blott, morgonen och eftermiddagen är ljusare och överlag tycks folk bli smittade av vårbubblan. Dock var jag så trött när jg tagit mig hem idag att jag slog på en maskin tvätt, duschade och lagade mat med en gång för att inte riskera att somna ståendes. 

Jag har den vilda bebin att tacka för dagens trötthet, trötthet samt nackvärk. Damen kom in till oss inatt och låg halva natten och sparkade och slog mig och jag har tack vare det legat i diverse jobbiga ställningar och vaknat hela tiden av att armarna sover. Men dagen gick fort och tröttheten har inte känts av förutom efter praktikdagens slut, har haft fullt upp och inte kunnat känna efter helt enkelt.

Annars har jag ingenting att bidra med för stunden.
Jag är kär i idiotiska bilder som florerar på Facebook.
I helgen var hela familjen trött, vi tillbringade en dag i stan och en dag på promenad hemmavid. Sen var det mycket ligga och vila i hög helt enkelt.

Stockholm
Kommentera

21 Feb

11:58

Sekretess

0kommentarer
hejhej hallå dagboken.
 
Det senaste har varit så fullt upp att jag inte vet riktigt vad jag själv håller på med. Har just nu APL inom landstinget, hänger på onkologen på karolinska och träffar patienter dagarna i ända, det är helt otroligt nytt och otäckt och går inte att jämföra med de tidigare jobb jag haft då det är ett helt annat tempo och krav på personalen när det är ständig rörelse på patienterna och de skrivs in och ut på löpande band. Det är väldigt spännande och jag lär mig mer och mer för varje dag, och det är ett plus då jag för tillfället är så jäkla trött på allt att jag behöver lite morot av att vara i kontakt med den verkliga världen. 3 år har gått snart, jag älskar att arbeta men 1 år skola, 1,5 år föräldraledighet och nu 1/2 år i skola igen och jag är alldeles trött, det blir nog inte någon akademiker av mig tyvärr, jag älskar att lära mig saker och att kunna grejer men jag lär mig bäst praktiskt om ärligheten ska fram, har suttit och skrivit uppgifter till skolan nu på morgonen och orden bara studsar runt och kroppen är helt rastlös av att bara teoretiskt få ta del av saker.
 
Men snart så, snart får jag börja jobba igen, känns bra!
Sen kanske jag också kan lista ut vad jag ska bli när jag blir stor. 
 
Annars så går livet, jag har gått dag på praktiken denna vecka, gjorde blandat dag och kväll plus helg förra veckan så denna vecka har bara varit tre dagar, ledig måndag fredag och nästa vecka har jag långledigt tors-sön. Men eftersom jag kollektivtrafikpendlar så går jag hemifrån ca 05.20 och har varit hemma igen mellan 16-18 beroende på om något ärende måste uträttas på vägen. Jag bor söder om stan och sjukhuset ligger tvärsöver stan så jag åker buss till gullmarsplan, tunnelbana till stEriksplan och sen stadsbuss till sjukhuset. Men jag gillar det, det är skönt att ha en timme på morgonen att tagga till och en timme på eftermiddagen att varva ner och så är vi otroligt bortskämda med fantastisk lokaltrafik i stockholm! (de som klagar kan ju hålla käften och flytta till Huddunge om de vill och se hur lätt det är att åka kollektivt där).
 
Astrid har däremot inte varit så värst imponerad, hon är pappas tjej för tillfället, förstår henne eftersom vi knappt setts på två veckor, det är bara pappa som gäller och om man frågar om hon kan säga "mamma" så tittar hon på en och säger "PAPPA", men det brukar vara övergående, hon är inte långsint min grisekno. Hon är på dagis nu för att jag skulle göra skolarbeten, det visade sig att jag är färdig redan nu, men hon har precis ätit lunch och ska ha vila där nere och då brukar de gärna inte vilja att man hämtar om man kan undvika så jag ska gå ner till 14. Ska passa på att läsa boken jag har i uppgift att läsa till Palliativ vårdkursen.
 
Men här, se på lite bilder så länge, så hörs vi!
Har lite ströbilder från januari jag inte visat. Nu är inte jag något fan av att fota sitt barn när det är på dåligt humör, men dessa situationer har varit svåra att missa då junior inte alls varit arg på riktigt utan bara fått utbrott och slängt sig på golvet och glömt bort sin ilska. dessa ongar alltså!
 
Astrid Stockholm
Kommentera

09 Feb

19:41

Helgen som gick och gick

0kommentarer
Söndag kväll, måste säga att energin i fredags var helt obefintlig, jag orkade inte ens lämna Astrid så Daniel gjorde det för jag kände mig febertrött och vrålsjuk samtidigt, gjorde det allra nödvändigaste till skolan. Städade och plockade, somnade mitt i och när jag vaknade åt jag mer godis.

Familjen kom hem och jag gjorde potatisgratäng och rostbiff, var alldeles förvirrad och lyckades salta och peppra maten så det brände i munnen. Vi skrattade åt eländet och jag somnade på soffan innan Daniel ens nattat Astrid. 

Igår åkte vi och badade, vi var först till Farsta och åt lunch och sen till Tyresö badhus. Plaskade omkring en god stund hela familjen och jag passade på att simma några längder (tacksamt för den stela kroppen som inte tränat på två veckor). Sen var vi på Brevik och fick middag, åkte hem och jag och Daniel kollade på film, en helt fantastisk, välbehövlig, stressfri dag som verkligen fyllde på energidepåerna och jag kände mig som en ny människa efter all sömn och umgänge.

Idag började jag dagen på yogan klockan 9, fantastiskt! Skulle egentligen börja alla dagar med yoga, sjutton vad bra kropp och själ skulle må! Hemma så gjorde jag klart grupparbetet och lämnade in, vi åt lunch och tog sedan en kort promenad i regnet ner till Daniels faster, fikade, pratade och fick massor av ärvda kläder till Astrid. 

Hem och lämna kläderna, sen tog vi en längre promenad i rusket ner till maxi och handlade lite, gick hem och nu har vi ätit middag och förberett familjen för morgondagen. Jag har gått igenom de drivor med kläder vi fick hem och fyndat massor av jättefina saker, både sånt jag faktiskt letat efter och en hel del saker vi behöver en uppsättning till av (galonkläder för hemmabruk bl.a.) Daniel håller på och nattar Astrid och jag sitter i lugn och ro i soffan och bara njuter av tystnad och leker med iPaden.




Sitter som sagt vid iPaden så jag har inte så mycket kul att bjuda på i bildväg.
Stockholm
Kommentera

06 Feb

19:59

Döden döden döden

0kommentarer
I tisdags skrev jag ett prov, det tog fyra timmar och gav mig nackspärr. Igår hämtade jag Astrid tidigare på dagis och vi for upp till centrum och hängde en sväng. Idag har hela dagen handlat om döden.

Imorse fick jag besked om att släktens obesegrade matriark gått ur tiden efter en tids sjukhusvistelse. Ingenting chockerande egentligen för är man 96 år med cancer och ett trasigt hjärta så är inte slutet långt borta. Men det suger, det suger och är sämst att den enda personen i världen som var stark som en björn och helt odödlig nu har lämnat oss. 
Värre är det att veta hur man dör, vad som händer i kroppen, vad en cheyne stokes andning är, att organen lägger av, att fingrarna blir cyanotiska och kroppen marmorerar bit för bit. Än värre är det att veta sånt när någon en känner dör.

Men bäst är det att veta att en basal palliativa vård tillämpas överallt (bör tillämpas men tyvärr har även solen fläckar men vi jobbar på det!) Att det i slutskedet är någon där som tar bort det onda och lindrar alla symtom. Men det suger. Det suger att jag inte på hela veckan gett mig tid att vara lite jävla ledsen. Att jag bara fortsatte leva som om livet är en självklarhet.

Dagen har mest handlat om döden då jag haft palliativ vård på schemat 9-15.15. Att vi just idag talade om hörnsten 4 - anhörigvård. Hur det är att vårda barn som anhöriga till patienter som dör, höra barns tankar om att en mamma har dött. Att vi det sista vi gjorde var att prata om aktiv och passiv dödshjälp och att vi därmed även såg en film om exit i Schweiz och pratade om för och nackdelar med att kunna bestämma över sin egen död.

Avslutade dagen med att skriva på ett grupparbete, där gruppen inte var helt närvarande och jag mest trött. Pratade med en norrlänning som med rungande mjuk dialekt vaggade in min hjärna i trygghet. Vid halv sex gav vi upp, vi satt båda i samma båt, ensamma med varsitt grupparbete och samtalen gled mest över på annat. Hon skjutsade hem mig och jag ligger nu i soffan och äter godis.

Imorgon börjar vi om men just nu har jag schemalagd sorg, saknad och ledsamhet över att det var sju månader sedan jag såg matriarken. Den hetsiga, skällande men samtidigt varma och omtänksamma tant som hela mitt liv bara varit där. Matat oss med fet mat, skrikit på oss att äta mera, haft kalas för halva Stockholm, orkat år ut och år in trots att livet serverat henne en busslast av svårigheter och orättvisor. Inspirerat oss andra och alltid varit ett ämne vid matbordet när vi försökt bräcka varandra i knäppa historier vi varit med om i hennes sällskap.

Ibland behöver man få vara lite jävla ledsen trots att döden är väntad.



Allmänt Stockholm
Kommentera