krissw

Dagarna rinner iväg, snart är det ett nytt år, jag tycker att det är så charmigt att folk har nyårslöften. som om de tror att någonting man säger i champagnens dimma när man står och knackar på dörren till ett nytt år, en ny chans, räknas den första januari. När man vaknar upp med en strumpa som enda sällskap och en fruktansvärd huvudvärk och en stor fråga om vad som egentligen gick fel.  Det skulle ju vara en fin middag, levande ljus, god champagne och som le grand finale en massa fyrverkerier som firar att vi gjort slut på ännu ett satans år och att nu kan det bara bli bättre.

Är det bara jag som minns nyår? middagen som brändes vid, mascaraborsten i ögat, fyrverkerierna som skrämde livet ur hunden och som nästan eldade upp den stackars fulla människa som försökte att tända dem,klockan som ingen egentligen vet hur mycket den är och när det riktiga tolvslaget infaller och alldeles för mycket alkohol som resulterade i att den fina frisyren slingrar sig i små testar rakt i i ögonen.
  vill vi verkligen börja det nya (Och mycket bättre) året med att göra misstag som vi kommer att ångra fram tills nästa nyår?

Varför kan vi inte bara avsluta på ett snyggt och värdigt sätt och påbörja det nya året utan några som helst förväntningar och krav, då skulle vi slippa behöva stå där i vinternatten nästa nyår och skrika att nästa år ska allt bli så jävla mycket bättre. För vi vet ju innerst inne att ingenting kommer att hända sålänge vi inte ger det en knuff på traven.
Vi kommer aldrig att få bättre kondition, snyggare kropp och bättre hälsa om vi inte tränar. vi kommer inte att tjäna alla de där pengarna och få drömjobbet om vi inte kämpar för det och vi kommer aldrig att träffa den rätta kärleken om vi inte öppnar ögonen och börjar att se oss omkring.

Såhär med bara några små strödagar kvar till det nya året så kan jag inte låta bli att tänka tillbaka, vad har jag gjort det här året, behöver jag verkligen stå när klockan står tolv och med en liten tår i ögonvrån säga hejdå till alla gamla misstag och välkomna det nya oförstörda och perfekta. Efter nogranna funderingar så har jag kommit fram till att jag inte behöver det iår, för jag har gjort så mycket, sett så mycket och tillslut lärt mig så mycket att jag vet att nästa år kommer att se precis likadant ut med vår, sommar, höst och vinter. Skratt  och tårar. förluster och vinster så nu vet jag att det är bara att hålla huvudet över ytan och koncentrera sig på att andas så kommer allt att gå jättebra.