krissw

I tisdags kom Astrids nya vagn, jag har bestämt mig för att vi i sommar ska vara långlediga (jag och Astrid iallafall) så då har vi nu skaffat oss en väldigt lätt resevagn som vi kan använda istället för våran stora mountain buggy som tar alldeles för stor plats i bilen!

Astrid tycktes gilla vagnen trots att det inte var den stora sköna med stötdämpning utan en mindre variant. Beställde även hem nya delar till vagnen som jag hoppas blir smärtfria att byta, bland annat en plastplupp som den dumma hunden Tage tuggade på när han var en liten och söt valp, den där pluppen har varit en vagel i ögat på min annars så fina vagn som har varit oss trogen i alla väder i snart tre år.

Så fort delarna kommer ska vi serva vagnen, byta hjullager (heter det så?) och ge den extra kärlek. 

Det kommer förmodligen bli en turbulent start på veckan och jag vill vara där från början av dagen så jag får ett försprång på veckan!

Så vad har hänt?  Livet har hänt. En påminnelse om att livet går väldigt fort har hänt, en kollega dog innan helgen efter en kort tids sjukdom, dock dog hen inte av själva sjukdomen utan av ett hjärtstillestånd, kroppen orkade inte längre.

Eftersom vi jobbar på förskola så drabbar detta inte bara personalgruppen utan även alla "våra" familjer och barn, det kommer bli en underlig dag då allt trots allt måste fortsätta som vanligt.

Jag har faktiskt varit med om ett dödsfall i arbetslaget en gång tidigare, även då på förskola. Eller förskola/skola rättare sagt då det var ihopslaget. Minns fortfarande när vi berättade för vår femårsgrupp att denna person dött, så overkligt hur barn uppfattar döden. 

Just den kollegan fick hjärtinfarkt, eller om även det var ett hjärtstillestånd, på busshållplatsen utanför jobbet. När ambulanshelikoptern från Uppsala kom så landade den på grusplanen bredvid byggnaden vars gård vi i personalen samt alla barn var ute på.

Livet alltså, livet har sin gång.