krissw

I was calling your name
But you would never hear me sing
You wouldn't let me begin
So I'm crawling away
'Cause you broke my heart in two
No, I will not forget you
                             - Muse, Falling Down

 

 Det är vårat år, och jag har tänkt, man måste väl få vara låg även om det är ens år?
Man måste väl få känna vemod över 23års-dagen? Bara man sedan kommer ihåg att vi har Minst 80 födelsedagar kvar att fira, och att vi ska göra det med stolthet och glädje!
Man måste väl få vara lite nervös över stora beslut, vara lite svart och låta bli att dra upp persiennerna för att man inte orkar se världen leva vidare utanför? sålänge man sedan reser sig upp, snyter sin översnoriga näsa och drar upp persiennerna.

Vi måste väl få vara arga/bittra/förvånade/ledsna över de där människorna som var allra längst in som sedan över en natt förvandlades till is, sålänge vi inser att vi fortfarande är varma och går vidare?


Det finns miljontals fler exempel på sådant som vi lovade oss själva att försöka sluta med under detta som faktiskt (mot alla odds) ska bli vårat år!
Jag ville bara påminna om det, Sen tänkte jag även berätta att det nu är vår.
Solen skiner, fåglarna låter, pollenallergin flödar och kylan börjar att glida oss ur händerna.

Njut!


Sing for life

i Vintertid

leVi turistar i tillvaron

Le högkvarter

Aggressiv cykel


På återseende!

Hur ska jag gå hem när allt är såhär?
Jag vet du kommer att se på mig sådär
Och säga "Vad har du gjort ikväll? Och vad har du bestämt?
Du sa du behövde tid, du hade tid"
                                        - Lars winnerbäck, Du hade tid

I det lilla landet lagom, det är där jag bor, och det är där jag planerar att fortsätta min vistelse.
Det klagas hela tiden över att min generation förväntar sig toppjobb, massor av pengar samt ära och berömmelse helst av allt så vill vi uppnå allt de ovanstående utan att behöva anstränga oss.

Jag tror inte att jag är en del av min generation, jag är nöjd sålänge jag är nöjd, jag kräver inget toppjobb, ingen chefsposition, inget vackert hus inrett i gammeldags bondstil (eller varför inte minimalistiskt, är det fortfarande modernt?), jag kräver ingen fotomodellsman och vackra barn (tre stycken, en av varje såklart).

Detta kanske kommer som en nyhet för min omvärld, där jag är tämligen känd för att vilja ha det snyggt och prydligt omkring mig, men jag vill bara vara nöjd! Jag har inga behov av att fylla ett tomrum som inte finns, jag har inget behov av att visa min omvärld hur perfekt mitt liv är.
Det är snarare tvärtom, jag har lättare att visa allt det fula från början, så att folk inte ska få fel uppfattning.

Om jag i en framtid har ett arbete jag trivs med (vidareutbildad eller ej), ett arbete som ger mig chans till att leva utan att oroa mig över hurvida jag ska överleva månaden, bor på en ort jag gillar, i ett hus jag känner mig hemma i med en familj som jag älskar trots att de (precis som mig) är långt ifrån perfekta.

DÅ är jag nöjd, sålänge jag får bo kvar i lilla landet lagom, jag vill vara nöjd för min skull och inte för att min omgivning säger åt mig att vara det! Jag är beredd på toppar och dalar, jag vet att jag kommer få kämpa för att komma till mitt lagom, men det får det vara värt.
För sen när jag sitter på en trevlig liten filt på en mysig gräsmatta en vacker sommarkväll så vet jag att jag är lycklig inifrån och ut och inte tvärtom.

Tack för det!


Inifrån och ut

Obeskrivlig uppfylld lycka

Värme

London Calling

bajskultur

hundra år sen, tre vänner och en sol

"För att överhuvudtget kunna leva vidare blir moralisten också hycklare.
Moral kan inte finnas utan hyckleri och vice versa.
Varje männia som moraliserar över en annan människas beteende har själv
en undertryckt längtan att göra detsamma.
Utan dubbelmoral och hyckleri finns inget behov av att moralisera över någon annan."
                                                               - Bengt Stern, Att må dåligt är en bra början