krissw

Löning idag, det är så roligt för efter 1,5 år med Max 4000kr in varje månad så är ett studiemedel på 9500 som att vinna på lotto! Ska bli skönt sen när jag också kan dra in lite mer så att vi kan börja med framtidssparandet, det står en hel del saker på önskelistan till framtiden!

Dagarna går fort och nu gå vi in i Mars, nu är vintern snart ett minne blott, morgonen och eftermiddagen är ljusare och överlag tycks folk bli smittade av vårbubblan. Dock var jag så trött när jg tagit mig hem idag att jag slog på en maskin tvätt, duschade och lagade mat med en gång för att inte riskera att somna ståendes. 

Jag har den vilda bebin att tacka för dagens trötthet, trötthet samt nackvärk. Damen kom in till oss inatt och låg halva natten och sparkade och slog mig och jag har tack vare det legat i diverse jobbiga ställningar och vaknat hela tiden av att armarna sover. Men dagen gick fort och tröttheten har inte känts av förutom efter praktikdagens slut, har haft fullt upp och inte kunnat känna efter helt enkelt.

Annars har jag ingenting att bidra med för stunden.

hejhej hallå dagboken.

 

Det senaste har varit så fullt upp att jag inte vet riktigt vad jag själv håller på med. Har just nu APL inom landstinget, hänger på onkologen på karolinska och träffar patienter dagarna i ända, det är helt otroligt nytt och otäckt och går inte att jämföra med de tidigare jobb jag haft då det är ett helt annat tempo och krav på personalen när det är ständig rörelse på patienterna och de skrivs in och ut på löpande band. Det är väldigt spännande och jag lär mig mer och mer för varje dag, och det är ett plus då jag för tillfället är så jäkla trött på allt att jag behöver lite morot av att vara i kontakt med den verkliga världen. 3 år har gått snart, jag älskar att arbeta men 1 år skola, 1,5 år föräldraledighet och nu 1/2 år i skola igen och jag är alldeles trött, det blir nog inte någon akademiker av mig tyvärr, jag älskar att lära mig saker och att kunna grejer men jag lär mig bäst praktiskt om ärligheten ska fram, har suttit och skrivit uppgifter till skolan nu på morgonen och orden bara studsar runt och kroppen är helt rastlös av att bara teoretiskt få ta del av saker.

 

Men snart så, snart får jag börja jobba igen, känns bra!

Sen kanske jag också kan lista ut vad jag ska bli när jag blir stor. 

 

Annars så går livet, jag har gått dag på praktiken denna vecka, gjorde blandat dag och kväll plus helg förra veckan så denna vecka har bara varit tre dagar, ledig måndag fredag och nästa vecka har jag långledigt tors-sön. Men eftersom jag kollektivtrafikpendlar så går jag hemifrån ca 05.20 och har varit hemma igen mellan 16-18 beroende på om något ärende måste uträttas på vägen. Jag bor söder om stan och sjukhuset ligger tvärsöver stan så jag åker buss till gullmarsplan, tunnelbana till stEriksplan och sen stadsbuss till sjukhuset. Men jag gillar det, det är skönt att ha en timme på morgonen att tagga till och en timme på eftermiddagen att varva ner och så är vi otroligt bortskämda med fantastisk lokaltrafik i stockholm! (de som klagar kan ju hålla käften och flytta till Huddunge om de vill och se hur lätt det är att åka kollektivt där).

 

Astrid har däremot inte varit så värst imponerad, hon är pappas tjej för tillfället, förstår henne eftersom vi knappt setts på två veckor, det är bara pappa som gäller och om man frågar om hon kan säga "mamma" så tittar hon på en och säger "PAPPA", men det brukar vara övergående, hon är inte långsint min grisekno. Hon är på dagis nu för att jag skulle göra skolarbeten, det visade sig att jag är färdig redan nu, men hon har precis ätit lunch och ska ha vila där nere och då brukar de gärna inte vilja att man hämtar om man kan undvika så jag ska gå ner till 14. Ska passa på att läsa boken jag har i uppgift att läsa till Palliativ vårdkursen.

 

Men här, se på lite bilder så länge, så hörs vi!

 

Familjen kom hem och jag gjorde potatisgratäng och rostbiff, var alldeles förvirrad och lyckades salta och peppra maten så det brände i munnen. Vi skrattade åt eländet och jag somnade på soffan innan Daniel ens nattat Astrid. 

Igår åkte vi och badade, vi var först till Farsta och åt lunch och sen till Tyresö badhus. Plaskade omkring en god stund hela familjen och jag passade på att simma några längder (tacksamt för den stela kroppen som inte tränat på två veckor). Sen var vi på Brevik och fick middag, åkte hem och jag och Daniel kollade på film, en helt fantastisk, välbehövlig, stressfri dag som verkligen fyllde på energidepåerna och jag kände mig som en ny människa efter all sömn och umgänge.

Idag började jag dagen på yogan klockan 9, fantastiskt! Skulle egentligen börja alla dagar med yoga, sjutton vad bra kropp och själ skulle må! Hemma så gjorde jag klart grupparbetet och lämnade in, vi åt lunch och tog sedan en kort promenad i regnet ner till Daniels faster, fikade, pratade och fick massor av ärvda kläder till Astrid. 

Hem och lämna kläderna, sen tog vi en längre promenad i rusket ner till maxi och handlade lite, gick hem och nu har vi ätit middag och förberett familjen för morgondagen. Jag har gått igenom de drivor med kläder vi fick hem och fyndat massor av jättefina saker, både sånt jag faktiskt letat efter och en hel del saker vi behöver en uppsättning till av (galonkläder för hemmabruk bl.a.) Daniel håller på och nattar Astrid och jag sitter i lugn och ro i soffan och bara njuter av tystnad och leker med iPaden.

Sitter som sagt vid iPaden så jag har inte så mycket kul att bjuda på i bildväg.

Imorse fick jag besked om att släktens obesegrade matriark gått ur tiden efter en tids sjukhusvistelse. Ingenting chockerande egentligen för är man 96 år med cancer och ett trasigt hjärta så är inte slutet långt borta. Men det suger, det suger och är sämst att den enda personen i världen som var stark som en björn och helt odödlig nu har lämnat oss. 

Värre är det att veta hur man dör, vad som händer i kroppen, vad en cheyne stokes andning är, att organen lägger av, att fingrarna blir cyanotiska och kroppen marmorerar bit för bit. Än värre är det att veta sånt när någon en känner dör.

Men bäst är det att veta att en basal palliativa vård tillämpas överallt (bör tillämpas men tyvärr har även solen fläckar men vi jobbar på det!) Att det i slutskedet är någon där som tar bort det onda och lindrar alla symtom. Men det suger. Det suger att jag inte på hela veckan gett mig tid att vara lite jävla ledsen. Att jag bara fortsatte leva som om livet är en självklarhet.

Dagen har mest handlat om döden då jag haft palliativ vård på schemat 9-15.15. Att vi just idag talade om hörnsten 4 - anhörigvård. Hur det är att vårda barn som anhöriga till patienter som dör, höra barns tankar om att en mamma har dött. Att vi det sista vi gjorde var att prata om aktiv och passiv dödshjälp och att vi därmed även såg en film om exit i Schweiz och pratade om för och nackdelar med att kunna bestämma över sin egen död.

Avslutade dagen med att skriva på ett grupparbete, där gruppen inte var helt närvarande och jag mest trött. Pratade med en norrlänning som med rungande mjuk dialekt vaggade in min hjärna i trygghet. Vid halv sex gav vi upp, vi satt båda i samma båt, ensamma med varsitt grupparbete och samtalen gled mest över på annat. Hon skjutsade hem mig och jag ligger nu i soffan och äter godis.

Ibland behöver man få vara lite jävla ledsen trots att döden är väntad.

En sån morgon när Astrid kommer och väcker oss tio över fyra, ligger och bökar och krånglar och bråkar tills jag ber Daniel ge henne en flaska ersättning. Jag och Daniel somnar om och när Astrid druckit sin flaska så flaxar hon omkring och vi vuxna försöker snooza henne. När vi hållit på så i två timmar så ger vi upp. Nu är alla helt vakna men vi ligger kvar i sängen. Astrid ska få åka till farmor och farfar då jag är väldigt förkyld men har en massa arbeten och ett stort prov nästa vecka som jag absolut måste läsa till då denna vecka gått åt till att räcka till åt vardagsbestyren när Daniel jobbat jour.

Daniel å sin sida tillbringade natten igår med att kräkas och jag kände att det räcker nu! Men det var falskt alarm, förmodligen matförgiftning (vi käkade tveksam pizza till middag i förrgår).

Men det finns mer ljus än mörkt iallafall, Daniel fick mycket beröm för sin insats på jouren, jag gillar det jag läser trots att stressen över vad jag bör kunna kan bli stor och igår när jag kom hem så flög Astrid i famnen på mig överlycklig att se mig (det var en av de första gångerna med tanke på att vi alltid ses nästan). Imorse när hon krånglade så hör jag att hon tar ut nappen ur munnen, rullar upp på sin pappa och ömt ger honom två slabbiga pussar mitt på munnen. Då exploderar man nästan av känslor för sin lilla skrotunge som trots envishet i hinkmängder börjar komma ut ur sitt skal mer och mer och uppmärksamma sin omgivning och de hon älskar.

Igår tvingade jag familjen att låta mig sova iallafall för en timme innan jag skulle ha heldag i skolan och de skulle vara lediga hemma. När jag klev upp möttes jag av detta, Daniel sovandes i fosterställning och Astrid tittade på shrek.

Igår efter skolan passade jag på, efter att i flera veckor varit så trött på tuggummit som hänger i stripor från mitt huvud. Att aldrig föna, aldrig platta, aldrig få ens tvätta med schampoo utan bara använda balsammetoden för att skiten inte ska ramla av eller gå av. Kändes som en befrielse att

klippa av skiten och iallafall kunna ha håret utsläppt och inte känna sig ständigt ofräsch.(för ja, varannan månad vill jag kunna färga det men trots skonsam, sällan återkommande färgning så är håret poröst som sockerkakssmet!).

Jag har döpt denna bild till "klockan sex med barn".