krissw

Dagar, Dagar, dagar. Jag minns när det var veckor, månader eller till och mer ÅR, nu är det bara dagar, snart är det timmar, sen minuter och till slut så är det bara en endaste liten sekund.

En sekund av ett helt liv, det är ingenting. men som de säger i reklamen, vi kan få de där små sekunderna att räknas. 8 dagar kvar till studenten, nyss var det tre år, sen blev det bara mindre och mindre och nu är det dagar, dagar är ingenting.

Sen börjar någonting nytt, nytt och spännande. Eller tråkigt, eller bara ingenting.
vem vet vad som händer, hela världen finns där för vårat förfogande (Så länge världen orkar finnas kvar)

Jag har köpt en resväska nu (eller min snälla mamma har), förhoppninsvis så kommer denna väska att orka följa med mig ett slag. Kanske kanske inte.

Densomleverfar.se

Jag var på centralen i Stockholm idag,  jag kom från tunnelbanan efter ett besök hos min vän sanna, när jag gick i den gula äckliga gången upp mot centralen så kom det en massa människor från andra hållet, det var fullt av dem och alla var lika stressade de halvsprang mot tunnelbanan.

Ensam gick jag där, på väg upp mot centralen, utan att stressa jag bara gick och gick med min musik i öronen, jag visste inte ens vart jag skulle gå, jag bara improviserade.
När jag gick mitt igenom strömmen av stressade människor så kunde jag inte låta bli att undra vart alla var på väg, vad de skulle göra av sin Onsdag. Jag får sånna infall ibland, och om jag har riktigt tråkigt så går jag och hittar på öden åt dem.

Där går kvinnan som är fylld av skam efter nattens bravader, Killen där går omkring och försöker tänka ut hur han på bästa romantiska sätt ska kunna fria till sin flickvän. Mannen där borta planerar att fly landet och flytta till Hawaii där han ska påbörja ett nytt liv. I mitt huvud är de alla som barbiedockor, jag bestämmer allt, från skostorlek till sexuell läggning, det är konstigt att jag klarar av att bestämma så mycket när det går på ett ögonblick när man möter dem. Svisch, och så är de borta. 

Det går så fort, ändå hinner jag leka gud för ett ögonblick, genom att bestämma mina medmänniskors öden (om så bara i fantasin) får mig att känna mig mäktig, existerande liksom. Det är lätt att bara vara ingen i ett hav av människor, men om jag gör folk i min omgivning till någon, betyder det då att det kanske finns någon annan människa där ute som också tycker om att leka gud?

En människa som ger mig ett öde, ger mig ett ansikte, gör mig till någon. Där går hon, den där tjejen som är på väg till ett topphemligt möte med sthlms mäktigaste knarklangare, hon som har storlek 39 i skor och har en förkärlek till fiskar i konstiga färger.

Svisch och så borta.