krissw

Livet är som att cykla. För att hålla balansen måste du vara i rörelse.

                                                                                    -Allas vår egna Einstein



Idag studerade jag, inte i tråkiga böcker som normala människor i min omgivning gör.
Jag var faktiskt på jobbet, där studerade jag barn (det är inte så illa som det låter!), jag jobbade i en femårsgrupp, där finns det i ett av rummen en bilmatta. Ni vet en sån där matta där det är vägar och hus och rondeller och träd och sådant på, meningen är lite att förena nytta med nöje, barnen får leka samtidigt så behöver de inte frysa så om knäna när de ligger på backen.

På mattan så var det idag en tjej som lekte med en bil, bilen i fråga var större än vägarna och rondellerna till och med husen. Dock så var dockan som skjutsades runt i bilen större ändå, så dockans armar och ben hängde utanför bilen. Det var ingenting som störde tjejen som lekte, hon var så upptagen av att köra över trafikpolisen som fanns mitt i en av rondellerna. När hon gjort det ett par gånger så utbrast hon "nu har jag kört över polisen, så nu får alla köra mot rött".

Jag satt och tittade på henne ett slag, alldeles fascinerad över hur barn kan leka med hur konstiga kombinationer av leksaker som helst. visste ni till exempel att Darth vader sköt laserklot ur sina handflator för att förgöra osynliga Joda? Barn lever sig in i sin fantasivärld och där fungerar allting liksom, det finns inte ett problem man inte kan lösa. Ändå så är allting på dödligt allvar, om Joda inte finner sig i att dö av Darth vaders laserklot så kan Darth vader försöka förgöra Joda genom att sparka honom hårt på smalbenet eller dra honom i håret tills fröken kommer och det blir verklighet igen.

När jag växer upp så är en av mina önskningar att jag inte ska glömma bort det, att barnasinnet finns kvar. Att jag klarar av att köra över redan platta trafikpoliser på mattor, att jag är Joda som vägrar bli förintad av något löjligt laserklot.
Att sjunga högt när man hör en sång man tycker om, att kulla personen man är ute och powerwalkar med och sedan springa sin väg eller att kunna kasta sig i snön och göra snöänglar bara för att man känner för det.

Är det inte det som får oss att överleva deklareringen, bilbesiktningen, jobbsökandet, falukorv med tråkiga makaroner och allt annat som dyker upp när fröken kommer och plingar i klockan och säger att det är städning?



Vill du dansa?

kommentar överflödig


Playing with fire!

Vårskrik!

Skärp er! Skaffa ett jobb, klipp håret, använd bordsskick,
lyft på fötterna när ni går och sluta dräggla efter Björn Gustafsson.
Inse att ni är dödliga och var inte så jävla fräscha hela tiden!
Torka bort den där äckliga mascaran som är i överflöd
och sen så ska ni veta att era tatueringar en dag också blir rynkiga 
Så ska ni inte tro att ni är någonting bara för att ni kan ladda ner en mp3-fil.
Men framförallt: BLI INTE BITTRA!!
                                                 -Pia Johanssons råd till 80-talisterna - Parlamentet 2009

 

Ketchupeffekten skrämmer mig lite. Hur kommer det sig att man först inte har någonting, sen har man allt?
När man har allt så försvinner det lika fort igen om man är girig, det går liksom aldrig att vinna, man måste alltid göra val, prioritera, tänka, pussla och stressa för att räcka till.

Kan man inte bara ha tillräckligt med saker runt omkring sig, vara nöjd med det och ändå hinna få åtta timmars välförtjänt sömn?
Nu menar inte jag att jag stressar ihjäl mig här, men jag behöver fler timmar för att hinna med saker. I kategorin saker så räknar jag in, jobb, familj, vänner, framtidsforskning, plugg, kalasande, kanske någon form av intresse (mynt,frimärks eller fjärilssamling vore skoj!) samt egen tid för mig själv, då jag kan planera hur jag ska hinna med allting.
Varför ska man ha kakan och äta den?

Förut så trodde jag att jag kunde köpa nya kakor, sen insåg jag att det enda kakor gör för en är att sätta sig på magen (alternativt låren) och hur trevligt är det att varken få äta eller ha kakor utan att bli tjock? eller gapa efter för mycket och mista hela stycket?
Inte så kul skulle jag vilja påstå, därför har jag börjat skaffa mig olika avlastningsplatser, dit vi åker för att ta igen sömn och andas ett slag.

Platser och aktiviteter som alltid är förstahandsprioriteringar, det är mycket lättare att välja när man vet vad man måste ta först!


var det någon som märkte när våren kom?

Mitt namn är alexander kyckling - En mästare på cykling


Som honung för själen


Det viktigaste är inte att vinna, det är att ha roligt!

Det skulle ju bli dansdansdans

Och som vanligt så är det inte personen på bilden som har skrivit brevet.

 

Farväl, på återseende!