2014 har varit något av ett tråkigt år. Det har hänt mycket kul men också mycket tråkigt. Just denna helg har fokus legat på tråkigt på många plan.

Nog om det. 

Vi har tömt mormors hus. Nu står huset tomt. Huset som bara haft en ägare på femtio år är nu snart redo för nya ägare. Det känns trevligt att det får nytt liv men ändå är det tråkigt att det förmodligen är sista gången jag satt min fot där.

Det var längesen jag skrev men det beror på att blogg-appen varit helt ur funktion och det har varit fullt upp på hemmafronten. Appen är fortfarande helt kass att skriva från så istället blir det lite bilder.




Idag har vi hängt med barnen så att de andra vuxna kunde packa ut bilarna med saker från Hökåsen och mamma lagade mat. De är väldigt roliga de där barnen jag får umgås med.

Jag var ledig i två dagar så jag och Astrid åkte till Huddunge och träffade alla, och gjorde allt.

Nu jobbar jag igen 8-20, fast just nu har jag lite rast. Är rejält seg i huvudet men det är skönt för timmarna går verkligen fort idag, har en god kollega så vi fördriver tiden väldigt bra tillsammans när vi jobbar.









Helgen i bild, Astrid har kört fullt ös. Jag har köpt lite skålar med god energi att ha i hemmet, de sprider faktiskt energi!
Jag och Astrid har varit på fri fot ute i Heby kommun där dagarna diplomatiskt delades upp hos dem som hade tid. Det var grymt!
 
Idag är Astrid hos farmor och farfar så jag kan plugga till provet i morgon, dock vet jag inte riktigt vad det är jag försöker plugga in, sitter mest och är distraherad av alla solbilder folk lägger ut i sociala medier där de njuter av solen och gör massor av skoj denna måndag.
 
Jag skulle bara titta in här och säga att jag är klar med min Kristian Gidlund- bokuppgift. Vet ej om den blev vad som önskades men jag avslutade den lite klämmigt när jag skulle besvara sista frågan som handlade om självskattning och vad jag lärt mig av boken, varsågod!
 

Utvärdera din egen kunskap
Kristians bok fick mig aldrig att gråta, det lärde jag mig. Jag förväntade mig översvallande känslor och hysteriskt gråt, men det kom inte. Istället så kom jag på mig själv med att ofta önska att han kunde vara mer konkret, följa en tydligare röd tråd samt vara mer medicinsk. Detta gjorde att jag lärde mig det bästa av allt, det är Kristians historia, Kristians upplevelse och känslor och jag har absolut ingen som helst rätt att komma och önska att han kunde känna, skriva eller göra annorlunda. Jag skulle faktiskt vara en rätt så hemsk vårdare om jag inte kunde bejaka och omfamna Kristian i det tillstånd han kommer till mig. I klassrummet så har vi ofta pratat om hur viktigt det är att vi som personal står kvar, vi står fast om patienterna kommer med frågor, oavsett vilka frågorna är så ingår det i min uppgift som undersköterska att vara en öppen första kontakt som klarar av att visa att känslor är okej, det är helt okej att vara en egen person fast man drabbats av en dödlig sjukdom.
Rent medicinskt har jag allt att lära, för jag tror att vi som personal behöver möta all teori vi bär med oss i praktiken upprepade gånger innan vi kan säga att vi ”kan” det. Men med hjälp av denna termins kurs och Kristians bok som varit en del av den så måste jag säga att jag tror att jag har utvecklat den förmåga av lyhördhet jag hade med mig redan innan vi började terminen, men de verktyg jag fått är att vi inte använder munnen för att lyssna, ofta är människor så rädda för att de inte kan ha någonting att svara att de inte vill höra frågan. Jag vill höra frågorna, särskilt de som jag kan mötas av kvällar, nätter och helger, jag vill också få vara en del i livskvalitén hos dem jag vårdar och det kan jag inte vara om jag är för upptagen med att veta vad jag ”ska” svara. Kristian beskriver sjukvården som väldigt grå slog det mig flera gånger, hans vård är väldigt intetsägande och neutral. Vi får inte bli så, möter vi våra patienter som om de vore en stor massa av grå betong så är det så de känner sig, vi ska inte dra skämt och vara käcka och glättiga, vi ska vara det patienterna önskar och behöver. Det vet vi om vi lyssnar på våra patienter. För så enkelt tror jag att det är ibland, om jag slutar fokusera så otroligt mycket på mitt jag så kan jag lära mig mer och formas mjukt kring min omgivning och ge dem det de behöver. Det är omvårdnad!

Som en del vet har jag en förkärlek i att ta bort färgen från mina fotografier. Det känns ibland som att alla färger stör, i helgen vart det mycket testande av min kameras sepia-funktion. Det är inte meningen att vara dramatisk, av de 200 bilder som togs så var det kanske 50-60 st som var utan färg. Till synes så är inte heller bilderna så skarpa som en kan önska, men prova fota en 21-månaders med en kompaktkamera som inte samarbetar. Men jag gillar bilderna. Det är det viktigaste, så här var helgen i Sepia.

 
 
Så känns det nu, vi har hamnat mitt i livet igen. Helt plötsligt så upphörde det senaste 1,5åren och jag är tvungen att bli en tänkande individ igen. Det är nästan sjukligt vad mycket fritid man har när man inte har barn, eller rättare sagt vad mycket fritid man kunde välja att ha innan man hade barn eftersom man mycket väl kan boka upp sig med massor av skola/arbete/fritidsnöjen osv. och då har vi ändå bara ett barn.
 
Det känns som att jag inte avslutat en mening på flera år, det finns alltid någonting att säga och man kommer aldrig till punkt. Skolan kör på som sjutton och om en och en halv vecka så ska jag ut på praktik, 5 veckor på onkologen på karolinska och jag är livrädd, trots att undersköterskor inte har särskilt komplicerade uppgifter särskilt inte som praktikandet men ändå. Jag har på något vis intalat mig om att jag inte kan någonting längre. Men det finns där, i bakhuvudet men osäkerheten tar liksom överhand.
 
Lägg därtill att våra lärare har höga krav och många tips på olika ställen att få information, en bebis som kräks, en man som jobbar jour och en helvetisk förkylning som försöker bryta ut i min kropp.
Annars är det bra, det är otroligt skönt att ha vardag och saker att göra igen, det är inte hjärnfysik utan mest roligt och intressant och ju mer jag håller på desto mer lossnar från sist jag läste så det är skönt.
 
Helgen var fantastisk, intensiv men fantastiskt! som tur var så kunde Astrid vara med mamma nästan hela helgen så jag kunde få roa mig samt hjälpa GetSarah med hennes familjs dag! mer om det sen. sitter och tömmer kameror och återupplever livet som gått en gång till.
 
En pytteliten del av helgen, de är inte skarpa alla bilder men tog bara ett vilt plock för att stilla nyfikenheten hos dem som vill se. Astrid och jag var uppklädda och fina dagen till ära, tyvärr så är det inte lätt att vara tjusig med en vild bebis även om vännerna turades om att passa henne när jag fixade med kaffet.
 
Satte mig vid datorn, betalade räkningar och pillade med siffror, tömde kameran och gick in på kommunens hemsida för att fylla i inkomst till dagis, men kände att jag väntar tills Daniel kommer hem för hans exakta siffror. Lustigt egentligen, man ska fylla i vad man tjänar före skatt, och enligt papperna så ska man enbart fylla i skattepliktiga belopp. Jag får just nu vårdnadsbidrag vilket är skattebefriat och på en mindre summa varje månad. Daniel går på lärlingspeng som inte heller är så superstor.
Detta gör att när jag ska fylla i våra inkomster för att beräkna vad vi ska betala i avgift så ligger den på mindre än hälften av vad lägsta beloppet är för att få lägsta avgiften. Rent pappersmässigt ser det ut som att vi trollar med knäna, med en stor bostadsrätt i ett bra område, bil och andra diverse lyxartiklar och inga större inkomster, ett bevis på att teori och praktik inte alltid håller varandra i handen.
 
Struntsamma, någonting jag personligen tycker är kul, men å andra sidan så har de senaste årens kämpande med vår byråkrati roat mig något otroligt med tanke på hur lustigt det är att krångla med alla myndigheter vi har. Men ger man sig sjutton på systemen så går det i slutet ändå, kan meddela att jag längtar till sommaren då jag förhoppningsvis är klar med komvux och äntligen får börja jobba igen!
 
Tömde kameran ja, lite bilder från helgen
 

Vi fann en relativt nybliven pappa

En hungrig bebis, En Vincent Viktor Olsson Ahlsén för att vara korrekt

Det där lilla lilla bebisfjunet

En relativt nybliven morsa, som förmodligen kommer glömma bort min födelsedag som bestraffning för denna bild, så jag understryker att hon hade gårdagens smink och med en två och en halv veckor gammal bebis så prioriterar man annat än smink.

Jag premiärhöll Vincent och bad Daniel att ta en bild, snyggt. gillar att fokus ligger på taket hemma hos Olsson/Ahlsén och inte på den lilla lilla minimäniskan jag har i min famn.

Vi tog en kompisbild, eller försökte, Daniel är för lång för att få ha makt över en kamera egentligen med tanke på att alla bilder är tagna från luften.

Astrid var inte helt snäll mot den lilla bebisen

Men Vincent var inte den som klagade särskilt mycket trots ett fult tjuvnyp från sin nya kompis

Vi övade  i att "klappa bebisen fint"

Vi tog en tur till Sala och den nya affären dollarstore, Vincent låg så jäkla mysigt att man som vuxen person inte kan bli annat än avundsjuk på den snygga myströjan och filtarna, varmt ombäddad i kärlek och omsorg.
 

På lördagen så åt vi stor lunch, den var stor både i matmängd och gäster. Självfallet var min stora kärlek Sid där och spexade

Vi är släkt, ibland syns det!

Jag bad om massage

Ett försök till en fin bild. Men ungen är för lik sin far, jag skrattar varje gång jag ser de här påhitten till bilder!

Sen fick jag en av de andra stora kärlekarna i knät också.

Ungarna fick ett eget bord och egna stolar, där satt de och precis som i himelriket matade de varandra med vindruvor.
 

Sen blev det slagsmål över en dammvippa.
 
Helt plötsligt var det Söndag och vi tog oss hem
 
Vi var i Huddunge en snabbis i helgen, träffade en två och en halv veckas bebis, tänk vad förvånad man blir över att man aldrig lär sig hur små bebisar är! 

Åkte hem tidigt igår och var hemma vid halv tre tror jag, packade upp och sen åkte jag och handlade och så var helgen över.

Nästa helg ska vara obokad, det var så längesen vi bara hängde och inte var iväg på olika aktiviteter. Jag och Astrid har varit på gymmet, Astrid är lite ledsen idag, märks att hon är så stor att hon inte gillar när vi flänger omkring, väldigt trött och kramig,

Gymmet var Nice och jag har duschat och borde hänga tvätt men jag orkar inte riktigt just precis nu. Om en liten stund är det dags att laga middag. Alltså dagarna går i ett, lika bra att hänga tvätten nu så det är gjort!

Hittade denna under trappen i lillebrors nya lya, rätt kul!
Känns tryggt att det finns instanser för allt nu för tiden!
 När Daniel kusin var här så fick vi äntligen några bilder från dopet/vigseln i Oktober, roligt att äntligen få se dagen. De hamnade i lite blandad ordning men jag tror ni förstår kontexten.
 

Jag minns inte att vi haft en sånhär liten dregglig bebis med massor av hakor
Bröderna Olsson och bebis Olsson, gillar denna bild väldigt skarpt!

När Astrid skulle döpas fick pappa hälla upp vattnet

Lena döpte (finns inga andra alternativ på präst hos oss)

Gillar denna bild med, Alla står och ler mot en bebis som ser lite förvirrad ut

Jag tror att jag försöker kommunicera med Björn som ska gitarrspela

Jag sjöng en akustisk version av "It takes a fool to remain sane " .

Vigsel med lovord och ringbyte, rätt klassiskt.

Tänk vad glad man kan bli av lite giftemål

Björn annonserade middagen

Astrid fick paket

Älskar bilden på dottern, dregglig och tjock.
 
Ser fram emot att samla in lite mer bilder, vet att jag såg fler kameror runt omkring.
 
På nationaldagen firade vi Lisas Examen som hon tog den 5e, jag var inte på själva examinationen som hade varit kul att se men Uppsala tog studenten och jag var inge sugen att ta mig in i stan just då och med tanke på att det tog dryga timmen att ta sig ut ur stockholm så fanns inte tiden heller. Jag kompenserade med att vara på examenskalaset i 9 (!) timmar.
Findukning
Nybakade studenten Olle, såg oerhört levande ut med tanke på gårdagens kalasande.
Mammanette

MM, smörgåstårta (Det blev även kakor och cheescake efterpå men jag fotade aldrig fikat)

De två extramorsorna jag brukar hänga med ibland, helt oförberedda och kunde inte ens göra snygga poseringar

Beviset på att Lisa nu är riktig sköterska (Man vet ju aldrig om hon bara ljugit de senaste tre åren liksom)
Presentöppning
Kalasande folk, kameran fick dessvärre vila under själva kalaset så jag har inga bilder därifrån

Fick lite ensamtid med Lisa. Tre tappra brudar tog en promenad i värmen och vi gick upp till sjön och tjattrade massa

Johan och Emil cyklade runt och gjorde byn så att säga, Johan tog sig fram på detta, jag provade och sadeln var inte skön!
 
Jag borde tagit fler bilder för det var så fantastiskt väder och gott fika och trevliga samtal men jag var så upptagen med att kalasa och socialisera så kameran blev bortglömd. Astrid och Daniel var kvar i Björnarbo så jag hade för en gångs skull all tid i världen att bara hänga omkring!
Sid har verkligen blivit 4 år, det är nästan sjukt vad det senaste året gjort med barnet. Klok och stor har han alltid varit men det är extra mycket nu! Det var stoj och stim och mycket suddiga bilder men det här är kalaset i sin helhet.

Vi kom först och jag som alltid kommer med en lite "tråkigare" present som en fotobok passade på att överlämna den på en gång så att Siddan fick kika lite först

Tur var väl det, för sen kom mormor med en cykel, en riktigt fin cykel med em blixtenflagga baktill
,
Zakk som älskar Astrid nästan lika mycket som Astrid älskar Zakk bjöd på pussar och kramar så det stod härliga till (lite konstigt nog är han en av få som får ge henne det och hon bara njuter av uppmärksamheten)

Kalas!

Det leendet som sid bjuder på här satt konstant klistrat i hans ansikte hela kalaset och alla presenter var väldigt uppskattade oavsett om det var hårda eller mjuka paket

Sid försäkrade sig om att inte farmor glömde honom när hon kramades med Astrid

Zakk var lika underhållande som alltid

Sids mamma hade åter igen trollat fram en tårta som krävde fantasi under bakningen.

Två tårtor!


Det blev sent för några av oss och barnen slocknade på löpande band.
 
 
Det var en vecka sen, vi åkte till Huddunge och fick grillat och gott i Björnarbo, sen åkte alla in till Sala och tittade på crousing eller mor och far och Blekmans crousade men jag och familjen stod bredvid och åt godis och tittade på sen åkte vi hem och sov hos mamma och pappa. Dagen efter så var planen att gå på me and I party och sen åka hem i vettig tid men vi fastnade hos Björn och Jessica och klockan hann bli 21 innan vi åkte hem, jag somnade i bilen och mådde risigt när vi kom hem, trodde först att jag var på g att få någon influensa men jag behövde bara en natts sömn tydligen.
 
Här kommer bilderna
 
 

Galna barn som kryper på allt och busar och bråkar, alla lika lyckliga över att få leka vilt med varandra!

Mat och umgänge med mammorna och papporna

Vi kollar på bilar, Den röda på bilden högst upp är mamma och pappas nya kärlek

Ett stycke kompis (och trogen läsare) som har kommit mer än halvvägs i sitt bakande av Astrids första tvångsbästis. (Svar JA bilden är ett tvång från min sida för att jag ville ha en bild på graviditeten)
Barnrum efter att en hög ungar rivit och slitit i precis allt (jag och Sid återställde allt efteråt så att ingen skulle skada sig)

Min allra finaste och bästa unge (en av tre så att säga så att ingen tror att jag är partisk)

Efter att ha tvingat ner lite mat i magen och slagits mot vårat 329kronor/månad internet (Det har en förmåga att enbart fungera när det vill) så sitter jag nu äntligen vid datorn, vilket innebär att det blir någorlunda ordentligt inlägg nu.
Tänkte egentligen mest sammanfatta påsken med lite bilder.


(Vi åkte till Sala och vandrade på stan och besökte lekparken)

(Olsson och lilleman lekte)

(En smart morsa förvarar sina barn och sina varor i samma vagn)
(Det kom en väldigt söt men ack så falskt leende påskgubbe till farmodern)

(Vi mutade honom med angry birds)

(Vi stal en lillebror)

(Han hade fått ett rum, ett sånt som stora pojkar har)

(påskmiddag)

(Vi hängde)

(Familjen Blekman)

(Lillelilleman ville för en gångs skull sova och gosa samtidigt)

(Precis innan vi åkte hem var vi ner och sa hej då, lilleman är inte mycket för folk som lämnar honom men denna gång sa han iallafall hejdå till oss. Här så "pruttar" han på min mage)


Det var det, enbart bilder på barnen men de är de enda som fortfarande är tillräckligt frivilla för att hamna på bild. Plus att jag de senaste åren blivit sämre och sämre på att ta kort, ingenting fastnar. Nu är det mest Daniel som får hålla i kameran.

Men det var lite av vad vi underhöll oss med.

på återseende.

Jag har varit i byn sen i tisdags och vi har hunnit med mycket, eller lite beror på hur man ser det. Jag har inte så mycket som tittat i en skolbok och för första gången sen jag började skolan så har jag inte lämnat in en skrivning i tid. Känns mycket dåligt faktiskt. Får ta djupare tag när jag kommer tillbaka också!

Idag har vi varit på fyrishov med alla barnen, det badades tills både barn och vuxna höll på att falla ihop av trötthet. Sid och zakk somnade på två röda och alla vi andra är bara sega och lite lätt irriterade.

Nu är vi på väg hem från Uppsala och ikväll blir det umgänge med Sarah och Pellan, det börjar bli slitigt det här med ledighet men det är ett skönt avbrott från vardagstråket man lätt hamnar i.
Ska bli trevligt att ha en anledning till att sminka sig och ha sig idag, komma ut och se lite folk, känns som det var hundra år sedan!

(det kom en påskkärring till oss igår)

Jävla biologiska klocka, väckte mig halv sju, dock ligger jag kvar i sängen.
Gårdagen bjöd på barnvakt med mor och far, sid var i sitt esse och vägrade varva ner eller sova så när föräldrarna kom hem så var han pigg och pratglad. Det är helt ofattbart att lille bebisen blivit så stor och smart!
Jag frågade honom vad jag hade i min mage då svarade han "ehm.. En brossa" riktigt smart då det var en brossa mamma hade i sin mage förra året.
När jag och mamma sen skulle förklara att det inte är en brossa utan en kusin så sitter han och lyssnar och sen säger han "han heter Zakk" och pekar på som lillebror.
Jag tror att en del saker är lite för avancerade för en 2,5 åring även om han är smart!

Resten av kvällen var bara tokigheter, lillebror hänger med riktigt ordentligt och stirrar alldeles fascinerat på storebror när han far runt och hittar på bus. Lillebror är även han väldigt underhållande på sitt vis då han stirrar och klämmer och smakar på allt, och så är han en riktig liten tjockis nu så man kan begrava sig i hans hakor och mage och bara sniffa bebis, plus att han fått lika stora ögon som storebror fast med mammas blåa färg istället för pappas bruna.

Hänget i prästgården fick även det ett slut, de två bakfulla extremt slitna systrarna förvandlade sig till två snygga festprissar (förvandlingen var rätt otrolig att se) jag skyfflade in dem i bilen och tog med dem till Heby så att deras stackars moder slapp skjutsa dem.

De skulle på hotellet, det var jäkligt lockande då jag inte satt min fot där på 1,5 år. Detta vattenhål som tidigare betytt så mycket, de väggarna har fått se så mycket och där har en hel del av ungdomslivet flutit förbi i alkohol.
Dock kände jag att ska det va så ska det, ska jag dit så ska jag det med mina fruntimmer och inte med ett par partysugna ungdomar som fortfarande skriver sin historia på väggarna. (känns som att denna tant bör lista ut vart hon hör hemma nu) plus att jag förmodligen haft lite för roligt i mina dagar och då vore det dumt att rasera partyKristin genom att låta tantKristin försöka leva ut en kväll.

Efter dessa djupa filosoferingarna så styrde jag som sagt saaben mot björnarbo 111 där jag hängde med det som hjärtat pumpar starkast för, och jag ångrar det inte för en sekund då mina ungar växer upp utan mig, 5 veckor ett helt liv i deras värld så jag tränger mig in så ofta jag kan.

Det var helgen det, jag fick en bild på ett litet mirakel igår, grabben skulle ta sin välling och gå och sova.
Tror blixten är lite stark.

Lördag i byn, här hamnade vi i prästgården och blev fast i vanlig ordning när det är samtal om livet och allt annat

Vi får se vad livet bjuder på mer. Förmodligen ingenting då det är lördag, eller så kanske man ska hänga med gammelföräldrarna och småglina då deras föräldrar ska på bio.

Sådär då, ett studiebesök och ett möte i skolan senare så är vi i Huddinge.
Det var visserligen 3,5h bilresa däremellan också. 30 mil avverkade men nu är jag är i ett och ett halvt dygn. Yey.

Vi får se vad helgen bjuder oss på, men här är jag..

Och julen varar fram till påska.


Alltså varför säger man så? Julen varar väl för bövelen inte fram till påska. Däremot så börjar den strax efter midsommar. Så nu tycker jag att vi ändrar på den där dumma sången, låter Carola sjunga in den nya versionen och vi är i hamn!

Annars då? Jo jag har haft goda vänner och familj på besök i omgångar, nästan gått en hel termin av vård och omsorgsprogrammet på KOMVUX och näsan köpt alla mina julklappar till den där beryktade julafton.

Julafton som förövrigt kommer att firas i (förhoppningsvis) lugn och ro i huddunge. Något vi ser fram emot, lugn och ro, jag funderar på att köpa mig en bra tjock bok, sätta mig i en soffa den 23 december och sen sitta där fram till den 29 december någon gång då det är dags att fara tillbaka tillbaka till Skövdelandet igen.

Det är planen men jag kan inte lova att jag kommer hålla mig till den, för som med de flesta planer så brukar de ändras.

Jag återkommer när jag pratat med Carola. Eller till nyår då det är dags att göra en summering av året. Hörs då!