krissw

Idag har jag varit blöt, faktiskt nästan hela dagen!

 

Det hela började med att vi skulle gå till gymmet, jag drog på mig och Astrid kläder och såg att snön vräkte ner men tänkte att vi kanske skulle slippa en upprepning på förra onsdagens ovärda väta. Men icke!

 

Vi gick ut och innan jag ens kommit halvvägs så var jag och vagnen så täckta av snö att det rann överallt, jag hade desutom råkat klä på mig för mycket vilket gjorde att det blev varmt inifrån så jag var liksom blöt från båda hållen.

Väl på gymmet lämnade jag in bebis och tränade lite halvambitiöst en stund, efter kampen att ta mig till gymmet så var motivationen rätt låg! Det blev väl en halvtimme någorlunda kondition och lite ytterst enkla armövningar på maskin.

 

Träffade kändisar (= folk jag känner inte folk som är kända!) med bebis och det bestämdes fikabesök till aftonen, alltid skönt med människor som tar initiativ! Efter ca en timme på gymmet så var det bara att krångla på sig de genomvåta kläderna och gå över till barnens hus för att köpa ett regnskydd till vagnen, det fanns inte där. Faktum är att barnens hus inte hade någonting jag var ute efter idag.

 

Jag och Astrid tänke sen vara lite smarta och försöka ta bussen hem, en idé vi gav upp rätt fort då vi var väldigt insnöade i oss själva och det rann vatten som blandades med svett överallt! så vi gick hem igen, eller jag fick trycka vagnen framför mig hela vägen hem då gångbanorna var oplogade och snön piskade mig i ansiktet.

Om jag tyckte att vägen till gymmet varit lite blöt och dryg så var det en barnlek jämfört med turen hem!

 

Hemma så skrek Astrid då vi blivit lite för sena med dagens lunch för att jag som ovan nämnt varit för upptagen med att bli dränkt av sveriges väder. Men med lite våld och vaseline så fick jag i henne tillräckligt för att hon skulle bli nöjd (med våld och vaseline menar jag såklart inte att jag gjorde barnet illa utan mer att det krävdes övertalning och mutor för att få henne medgörlig!), fick i mig själv lunch och sen slängde jag alla kläder som blivit besudlade av snö och svett i maskinen, klädde av oss, tog med Astrids barnstol in i duschen och duschade oss båda, det var aningens krångligt då Astrid sällan duschar och våran dusch inte riktigt är byggd för en vuxen människa OCH en barnstol, men rena blev vi!

 

Rena och mer blöta! nu har vi i princip precis torkat, eller Astrid dregglade ner mig nyss så jag är fortfarande rätt blöt men nu ska vi ta oss ut i köket efter en timmes halvhjärtat bus i sängen (= Astrid levde rövare och jag fick ligga halvdöd och det räckte med att jag gjorde entusiastiska rop då och då för att hon skulle vara nöjd med mitt deltagande).

 

Astrid är för övrigt helt galen i att rulla omkring och skrika, sjukt kul att titta på henne när hon håller på. Hon blir fullt koncentrerad och påminner lite om en sumobrottare!

 

Just precis nu! Astrid var inte intresserad av att vara med på bild. Men detta är nästan livebilder direkt från vårat glamourösa liv!

 

 

Det snöar, och är plusgrader.Jävla skitvinter! Kan det inte bara bli vår så att man kan gå ut utan att vara rädd för att halka och bryta benen av sig, saknas bara att jag skulle bryta ett ben eller en arm, boendes på tredje våningen utan hiss. Man måste vara extra försiktig för att inte förstöra vardagen när man valt att bo högt, det är ingenting som stör oss egentligen, vi har alltid varit så vana att bära kassar och möbler och allt annat man kan tänkas vilja ha in i lägenheten så det har blivit en rätt bra rutin nu, dock skulle det garanterat inte fungera att ha brutna lemmar när man ska hem särskilt inte när man har en bebis som måste bäras.

 

Jaja, vinter var det, usch vad trött jag är på det nu, blask och halka. Några få fina dagar har vi fått med minusgrader och snö och ingen halka men sen har det inte blivit något mer så då kan vi strunta i alltihop tycker jag!

Hemma kämpar vi på, hushållsarbete och unge med allt vad det innebär. Helgen var väl egentligen inte den roligaste på länge för när man är ensam med Astrid så kräver hon helt plötsligt dubbelt, hon vägrar sova någon längre stund på dagen, all mat spottas ut och falsettskriken och tårarna tycks ligga konstant närmast hjärtat.

Så fort Daniel kliver innanför dörren igen så finns det inga problem i hela världen, som nu till exempel när pappa varit hemma en dag och livet återgått till det normala då passar hon på att sova 2 timmar (och vi räknar fortfarande) på förmiddagen, tänk om hon kunde gjort det i helgen!

 

När söndagkvällen kom och vi varit helt ensamma sen torsdagmorgon då var både jag och bebis halvt i upplösningstillstånd, ingen sömn, ingen vila och på något vis så insåg jag att jag ätit fyra mål mat på dessa dagar, fyra mål mat och oberäkneliga koppar med kaffe, inte undra på att det kändes som att kroppen gått sönder. Men åter igen, Daniel satte sin fot hemma runt 21.30 då sov både jag och Astrid sen lång tid tillbaka (man fick liksom passa på när det gick) och när hon vaknade på natten så gick Daniel upp först omgången och efter det har lugnet varit tillbaka, nästan iallafall.

 

Igår körde vi mjukstart, jag hade huvudvärk hela dagen och fick energiboosta med massor av grönsaker och protein så att den stackars kroppen inte skulle tro att vi ställt in oss på svällt! Vi rullade chokladbollar, gjorde barnmat, tvättade och plockade rent i allmänhet, dock så var Astrid fortfarande lite skeptisk till om Daniel faktiskt var hemma igen eller om hon bara drömt (han var på jobbet hela dagen) så hon fortsatte med sitt sovvägrande på dagtid och jag lyckades få henne att sova 45 minuter på morgonen och 45 minuter på eftermiddagen innan hon somnade av ren utmattning vid 16 och sov i en och en halv timme. Hon skrek en hel massa, grät, drog mig i håret och nöp mig i ögonen, allt för att inte själv somna. Jag med min huvudvärk ville inget annat än att hon skulle somna i nån timme iallafall så att jag kunde få lägga mig på soffan och vila. Men istället så försökte jag hålla oss lite glada och aktiverade inomhus, leksaker och sång var flitiga metoder samtidigt som jag for omkring och försökte få saker gjorda så att huvudvärken kunde släppa.

 

När kvällen kom och Daniel var hemma och allting var precis som det brukar då skrattade Astrid nerifrån tårna och var tillbaka i sitt glada jag. Nu har hon som sagt sovit som hon brukar på förmiddagen och jag måste nästan gå och väcka henne om jag vill komma iväg till gymmet någongång!
 

Imorgon har jag bokat in oss två på babysteps, ett träningspass där man har med sig barnet och använder det som tyngd i vissa övningar, ska bli intressant att se hur man gör! Men nu måste jag gå och väcka Astrid så att vi kan komma iväg!

 

Dagens bilder blir favorit i repris: Stockholm 2010, nybliven vår och Klara och jag kör sightseen i stan!