krissw

I sagans värld så  väntar varje flicka på sin prins som ska komma på en vit häst och rädda henne från alla ondska, de ska gifta sig och få två perfekta små lintottar till barn.
Men vad händer sen då?, i sagan har de tydligen inte uppfunnit arbetslöshet, ekonomiska bekymmer, skilsmässor och älskarinnor.
I dagens samhälle så blir det mer och mer vanligt med separationer och skilsmässor, nya familjer,plastbarn, halvsyskon, låssasmammor  och gud vet vad. vi tar stegen längre och längre ifrån den "normala" kärnfamiljen som består av mamma och pappa med tillhörande barn som har rådit så länge.
jag har börjat att fundera på vad det beror på, är det så att vi har för bråttom idag och inte klarar av att vänta på våra drömprinsar (och prinsessor) att vi bara tar första bästa padda som dyker upp och nöjer oss med det till den dag vi inte orkar längre? för jag menar törnrosa sov i 100 år och vaknade upp till sin drömprins borde inte vi ha tålamod att iallafall vänta en liten stund? för det kommer allt fler unga människor med stora förlovningsringar på fingrarna , hur kommer deras liv att se ut när de är 30-40 om de börjar sina familjeliv redan som 16-17 åringar? då blir det omvänt och de får kriser av alla de slag, skilljer sig och färgar håret och springer efter lammkött.
Eller är det så att vi idag helt enkelt är mer medvetna än förut? vi har hela livet fått höra att vi kan bättre. och nu vet vi (tills skillnad från förut) att vi får skillja oss och skaffa nya familer, vi kanske även är mer socialiserade idag än vad vi var för 50 år sedan och kommer ut och träffar folk mycket mer, och hela den här internetgrejen gör ju att man kan ha förhållanden med folk som finns flera tusen mil bort.
Jag har inte bestämmt mig för vilket av alternativen jag tippar på. jag försöker just nu bara att klura ut om det är bättre eller sämre idag än var det var för 50 år sedan, för tänk om någon gifte sig och skaffade barn med någon och sen kom på att den var olycklig men kände sig så pliktskyldig att han eller hon inte kunde skilja sig och fick stanna i sin olycka för resten av sitt liv. När man idag om man hamnar i en sådan situation kan bryta upp och börja om från början.  Vi människor ska alltid göra det så svårt för oss, som nu när jag har vridit sönder hela huvudet när jag har försökt komma fram till en lösning på hela den här kärnfamilj eller icke kärnfamiljsfrågan när jag istället kunde göra något annat.
Men men, som Pär skulle ha sagt "Det slutar alltid med att man är sin egna morbror".
tack för mig.