krissw

Jen säger (23:16):

K| säger (23:16):

Jag tror det var när vi gick åt vänster medans alla andra tog höger.


Jag har svarat på den där frågan idag. Men jag funderar fortfarande på det riktiga svaret. För när blev allting så komplicerat? var det den där dagen då jag försov mig alldeles för länge? eller har jag helt enkelt bara varit blind och inte märkt det ändå? När började jag att tänka på konsekvenserna innan jag gör saker? När började jag uppskatta nyheterna på TV? Och när i helsike började jag att tänka på morgondagen?
Jag börjar att bli rädd nu, allt och alla runt omkring mig växer upp och gör allt det där som man ska göra. De sätter sakta men säkert sina egna drömmar i en glasmonter som de tittar lite på ibland och mummlar "en dag kanske" istället för att gå ut och förverkliga dem.  De bjuder in människor som får ta del av deras liv på ett sätt som ingen annan någonsin fått. och här står jag och föraktar dem jag tittar på och säger ingenting, men i hemlighet så flyger tankarna omkring. Det är då det är bra att jag har Jenny, hon hjälper mig att förakta saker.
  Kvällens hat gick till kärlek och förhållanden. För både hon och jag har nu upptäck att våra vänner sakta men säkert glider oss ur händerna och in i förhållande världen. och när man väl klarat av den så går man till nåsta steg, Parmiddagarna (och som jag skrev igår så får jag rysningar av det ordet). sakta men säkert så börjar man att se ner på sina singelvänner, eller ännu värre man börjar kanske till och med att tycka synd om dem och försöker att para ihop dem med sina gemensamma vänner (det är sånt man skaffar om man varit fast för länge) och så använder man frasen "men guuud vad underbart det skulle vara, tänk er vad kul vi fyyra skulle ha det tillsammans" jag blir nervös av sånt. och när jag är i närheten av för många parmänniskor så måste jag bli en tvär och bitter liten människa som fäller elaka kommentarer och skämtar om allting. jag hatar det.
Jag hatar väldigt mycket. Det är därför jag och Jenny har startat en sekt. den heter Sekten mot bättre vetande. och vi har regler och förhållningsätt.och om någon av oss mot förmodan får för oss att hoppa ut ur sekten så skall vi föralltid bli förföljda av en man med alldeles för högt hårfäste. 
Det är sådant som gör att vi fortfarande stannar kvar på jorden medans alla andra svävar iväg i sina små bubblor, Vårat hat, våra öar och våran sekt. Vi har det för att undvika rädslan för det okända (alla hatar väl det okända) Jag erkänner, jag vill inte ta steget ut. sätta ner foten någonstans där det är alldeles mörkt och kallt. då är det bättre att stanna inne i mitt hat. 
And that's all i've got to say about that.