krissw

Staying awake to chase a dream
Tasting the air you're breathing in
I know I won't forget a thing
                                           - Muse, falling away with you.



Jag har äntligen listat ut vart felet ligger någonstans, Det är inte er det är fel på. Det är oss. Detta är ingen lögn.

Igår så satt jag med min käre vän och medarbetare S och försökte lista ut vad det var för fel på den där skitsnygga snubben hon stötte på häromsistonde, han som både hade humor,charm och utseende. (ett par slantar på kontot också för den som bryr sig om det). Han var inte gift, hade inga barn, inte ens en hemlig flickvän.

På papperet var han den ultimata hunken, och han ville ha henne. Vilken rejäl kick för min vän, och med stora applåder och hejarop från vännernas sida så fick hon äntligen stake nog att hör av sig. 
Först satt hon länge och väl och filosoferade över vad hon skulle skriva, någonting lagom trevligt som ändå ville få honom att svara. Smset skickades och sen? Ingenting. Absolut ingenting.

En vecka senare så gjorde hon ett nytt tappert försök, då hade vi redan tröstat med kommentarer som,"Det kanske inte kom fram", "Han kanske bara har glömt att svara" vi tog till och med fram den gamla godingen "Han kanske har blivit kidnappad av den ryska maffian och bortförd till afrikas djupaste djungler,du ska se att så fort han har brytit sig loss så är du den första han hör av sig till".  Det senare meddelandet fick hon svar på, allt var frid och fröjd, nu måste det betyda någonting, även fast det gick en vecka och två sms och en jävla massa psykisk terror så fick hon svar.

Vi drog genast igång våra vanliga funderingar, vad betyder detta? vad ska du svara? vad menar han med det? ska ni träffas? vad ska du ha på dig? är vi bjudna på bröllopet? vad ska barnen heta?

Sen gick det lite knas, lyckan vände och nu fick vi istället tänka på frågor som, Hur kunde han göra så? vad tänker han med? VAD MENAR HAN? vet du vart han bor? borde vi inte elda upp hans hund?

Nu menar inte jag att peka ut min vän som någon sorts psykopat, för vi andra är precis lika illa men det var just den här historien som fick mig att brista litegrand.
Om vi tillbringade ens hälften så mycket av våran tid på att tänka på oss själva, på hur vi ska må bra, vad vi vill göra, hur vi ska göra för att förbättra våra liv då hade vi redan regerat jorden vid det här laget.

Varför slösar vi bort våran tid? och om vi nu måste slösa bort den, varför slösar vi den på världelösa idioter som förstör våra huvuden, rubbar våran sömn  och får oss att bete oss på ett sätt som vi aldrig skulle göra annars.
Detta händer inte bara min kompis, alla jag känner överanalyserar men ingen mår riktigt bra av det.

Igår bestämde vi oss för att nu räcker det, nu slappnar vi av.
Runkar och chillar, bryr oss om varandra, och har jävligt roligt resten av den tid som vi har.

En dag så råkar vi ändå snubbla över idioten som kommer att göra våra liv lite enklare och ge oss luft att andas i.
 Min nya filosofi är alltså, Grubblar du över honom - Då är han inte värd att grubblas över. 

                                 
                                                  
Peace out.