krissw

So let's find a bar
So dark we forget who we are
And all the scars of the
Nevers and maybes die!

Jag har en födelsedag på väg, jag har aldrig gillat födelsedagar men det beror nog förmodligen på att jag har alltid trott att det ska kännas så mycket, men sen när dagen är kommen så är det bara en stor gröt.

Familjen har varit ute på andra äventyr, det har varit knas med kompisar osv osv. Men så för två år sedan så bestämde jag mig för att nu får det vara nog, nu tar jag det inte längre! så jag och min vän och evige världsmotståndare J flydde världen och drog till huvudstaden, bara för att jag skulle få slippa födelsedagen.

Det blev en av de roligaste dagarna i mitt liv, från morgon till sen kväll så hade vi bara en massa knas för oss, med förbjudna tågresor, biljettbokningar, åt som kycklingar, hånade skor och fotade sovande kineser, vi blåste såpbubblor utanför World Trade Centre och allt var bara sådär konstigt magiskt.

Året därpå när jag fyllde the big 18 så hade jorden snurrat lite för fort, så några hade åkt av min planet och hamnat på andra ställen, jag var ledsen och sårad och det gjorde bara ont. Men åter igen så firade jag med min vän och kollega J, vi brände franskaböcker, fikade med folk som vi faktiskt gillar och åt apelsiner med skal. Även då så blåste vi såpbubblor, och allt kändes bara sådär jättebra.

Snart kommer min födelsedag igen (eller snart och snart, det är 5,5 veckor kvar) och årets händelse är redan planerad, det blir sittning på en mörk bar där vi kanske både får se kineser och brända franskaböcker. Är det inte spännande att vara jag?

Men summan av kardemumman, det jag ville säga är egentligen väldigt enkelt, jag ville bara förklara.

såpbubblor = lycka.

Fridens liljor.