krissw

Det går rykten om att det är höst, inte just nu, men om en kvart iallafall.

Om en kvart är det höst. så vad ska vi göra denna sista kvart av sommaren, ska vi hoppa i plurret och demonstrativt frysa häcken av oss en sista gång innan vi hänger in bikinin i hopp om att komma i den nästa år igen? Eller ska vi baka en jordgubbstårta och bjuda grannen på kafferep? Eller ska vi för sista gången hoppa i våra flip flop tofflor och vandra iväg utan mål i hopp om att finna något nytt och spännande?

Skolorna har börjat, för de som går i skolan alltså, själv så känner jag mig som en knarkare, jag måste stoppa mig själv för att inte åka tillbaka till min gamla skola och bara sniffa lite i något gammalt skåp. Det är som de säger, man saknar inte kon förrän båset är tomt. Fast saknad är nog fel känsla att använda för att förklara min tankegång just nu, jag skulle mer vilja uttrycka det såhär, jag känner mig som en utomjording, jag har brutalt blivit utkastad i en värld jag inte känner igen.

För det är tydligen så, man tror att man vet allt om världen, tills den dag då man inser att man inte vet ett jävla piss. ungefär som att tro att man har sett färger i hela sitt liv, då man i själva verket har varit färgblind, hur bright är det liksom?

Jag fortsätter att försöka lösa mysteriet med Kristin, vem fan är den där människan, och vad vill hon göra resten av sitt liv. Jag funderar på att fly, sen insåg jag att jag redan har gjort det en gång. och det var då jag insåg att man får ångra sig.
Men snart så arkiverar vi fallet Kristin, vi lägger mappen i en ful låda som vi märker med en ful tuschpenna och sen kastar bort någonstans och glömmer bort. det är då jag äntligen får blunda hoppa och peka.

Man lär sig något nytt varje dag, idag har jag lärt mig att det inte är hälsosamt att måla en altan, man får fler fläckar än en dalmatin, så jag ska nu tillbringa de sista tio minutrarna av sommaren med att duscha.

Fridens liljor.