krissw

Vi förtjänar nog ändå
och få hitta lite tröst och så
och nånstans mellan porr och knark
tror jag att jag hittat min kant
                         -Hästpojken, Caligula



Jag har funderat på en sak väldigt länge nu, eller funderat är väl att ta i - det är väl mer bara en och samma tanke som fladdrar förbi gång på gång. "varför får man aldrig vara nöjd" är meningen som fladdrar förbi ett flertal gånger varje dag.

Vart jag än går så vill alla ha mer, de vill aldrig stanna och njuta av det de har, bara sträva efter mer.
Hur ska vi klara oss om vi aldrig är nöjda? Det handlar om att konsumera mera, skaffa mer utbildning, bättre jobb, snyggare kropp, längre hår, snyggare naglar osv.
Har det någonting med generna att göra, eller är det samhällets fel? Hela våra liv har vi fått inpräntat i oss att man alltid ska sträva efter mer, samtidigt som klatchiga fraser som "mycket vill ha mer" och "strävar man efter mycket mister man ofta hela stycket" florerat runt oss som myggor i skuggan en svettig dag i Juni.

Tvetydig dubbelmoral ger mig ingenting, samtidigt som den ger mig allt - är det en del av att vi alltid vill ha mer? Det räcker inte bara med att hela tiden vilja ha mer, vi måste ÄVEN komma på idiotiska uttryck som går emot allt annat vi står för, bara för att ha både och.

Min uppgift är inte att peka finger, att sitta och säga att jag är bättre än alla andra - För jag är själv exakt likadan, det sitter i ryggmärgen att inte nöja sig.
Och kom inte och säg "jofan jag är rätt nöjd", det är en lögn! Nog irriterar du dig på de tråkiga tapeterna, kärlekshandagen eller jobbet. "Alltid ska det vara någonting" som någon vis människa någongång sa.

Om det nu vore så att vi nöjde oss med att ha allt, borde då inte de klatchiga fraserna låta mer såhär "ju mer du har, ju mer du spar" eller "Den som allting har, ingenting mer behöver"? Men det blir ju fel, för om du nöjer dig när du har allt så kan du omöjligt ha allt, eftersom vi är inte nöjda fören vi vill ha mer!

Nu blev det sådär skruvat igen, välkommen in i mitt huvud.


Din girige, lycklige jävel!

"hallå där bruden, ska vi kela och hångla eller vela och krångla?"

Fridens liljor, på återseende!