krissw

-som svar på det, ingen kursiv stil.



Det finns två dagar i en människas liv då man känner sig grymt besviken, eller kanske inte besviken. Det kanske bara är grymt man känner.


Den första är den dagen då man inser att ens föräldrar inte har rätt, att de är männskor som alla andra, och att allt de säger inte är lag.
Den andra dagen är mycket, mycket värre. Det är den dag då man inser att de har rätt.


Att vara förälder verkar förövrigt vara ett grymt arbete, man kämpar och man sliter nen ändå tar det år innan man får tacksamhet tillbaka. Dock kantas vardagen med guldögonblick som man får leva på.
Det kanske är värt det den dagen ens barn inser att man har rätt. Jag ska göra det lätt för mig och inte berätta för mina föräldrar att de ibland har rätt.

Är det inte konstigt att vi aldrig komner bli lika vuxna som våra föräldrar?

schyysh, det får bli vår lilla hemlis.

Bara för att jag ska fortsätta leva i förnekelse (obs. det är som vanligt inte tjejen på bilden som har skrivit brevet!)






God natt