krissw

I was calling your name
But you would never hear me sing
You wouldn't let me begin
So I'm crawling away
'Cause you broke my heart in two
No, I will not forget you
                             - Muse, Falling Down

 Det är vårat år, och jag har tänkt, man måste väl få vara låg även om det är ens år?
Man måste väl få känna vemod över 23års-dagen? Bara man sedan kommer ihåg att vi har Minst 80 födelsedagar kvar att fira, och att vi ska göra det med stolthet och glädje!
Man måste väl få vara lite nervös över stora beslut, vara lite svart och låta bli att dra upp persiennerna för att man inte orkar se världen leva vidare utanför? sålänge man sedan reser sig upp, snyter sin översnoriga näsa och drar upp persiennerna.

Vi måste väl få vara arga/bittra/förvånade/ledsna över de där människorna som var allra längst in som sedan över en natt förvandlades till is, sålänge vi inser att vi fortfarande är varma och går vidare?


Det finns miljontals fler exempel på sådant som vi lovade oss själva att försöka sluta med under detta som faktiskt (mot alla odds) ska bli vårat år!
Jag ville bara påminna om det, Sen tänkte jag även berätta att det nu är vår.
Solen skiner, fåglarna låter, pollenallergin flödar och kylan börjar att glida oss ur händerna.

Njut!


Sing for life

i Vintertid

leVi turistar i tillvaron

Le högkvarter

Aggressiv cykel


På återseende!