If I Ever Leave This World Alive

0kommentarer

Jag vet hur du ser ut i inga kläder
Kan det va därför du blev obekväm när
Visst du kan klippa dig skaffa en annan tjej
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej
                                                            
- Veronica Maggio, Inga Kläder

 

Så var det gjort, det som jag har skrivit om så många gånger, det jag trodde att jag gjort så många gånger. Men det är som folk (vilka är folk egentligen? kan någon berätta det för mig!) säger, "Med facit i hand".

Jag talar förstås om att hoppa, blunda och hoppa. Jag trodde att jag hade gjort det så många gånger, men nu "Med facit i hand" så har jag stirrat och krypit runt. Som en mullvad med syn. Jag är tveksam över att jag ens har klarat av att hålla mig ovanför marken!


Någonting jag insett nu när jag fått facit är att om man i blindo hoppar in i saker så räknas det inte som att blunda och hoppa, det hamnar mer i kategorin "Full idiot på spåret". När man diskuterar, resonerar och tänker och den halvt idiotiska idéen och SEDAN tycker att det fortfarande är någonting att göra, det är då man blundar och hoppar. Hoppas att allting ska gå bra.
Fast av erfarenhet så bör man nog inte tänka för länge, då blir det oftast bakslag. Och det är inte så kul!

För några veckor sedan så försvann en av mina viktiga funktioner, lokalsinnet, jag brukar vara grym på att lokalisera mig och blir därför aldrig nervös när jag går fel. Men just den dagen så åkte jag fel hela tiden, Efter ett slag så kände jag mig som stålmannen som injicerat kryptonit och hade jag hittat hem så hade jag nog lagt mig ner och somnat av utmattning.

Just denna dag så kunde jag inte det, jag var ju tvugen att ta mig hem, även om det bara var för några minuter som jag var felorienterad så kändes det inte som någon lättnad när jag hittade rätt, det kändes mest tryggt - som om jag aldrig tvivlat på min egen förmåga utan litade helt och fullt på mig själv.

Jag har dock inte riktigt fått tillbaka mitt lokalsinne än, jag förstår inte riktigt vart jag är hela tiden, MEN jag hittar alltid hem. Det är lite så det börjar att kännas som nu - Hem. Det är lite som saknas, men det är Hem.

Jag har hittat mitt hjärta -  Home is where the heart is.


Heart


Home


Heart

Home

Home

Heart


För er som undrat vart jag har hållit hus hela våren så är svaret: Tyresö.




Tänk vad ett år kan göra med ett par skor!

Vi återkommer!

Kommentera

Publiceras ej