krissw

Skoldag, jag var segare än segast ville mest ligga i sängen hela dagen. Dock gick jag till skolan, och det var faktiskt en riktigt rolig lektion, på flera vis, kul för att vi pratade om barns uppväxtvillkor och familjeförhållande, rolig för att våran lärare är a little bit special ibland, på ett underhållande vis..

Skitsamma, vi slutade en halvtimme tidigare och jag tog lunch sen satte jag mig med utvecklingsstörningsskrivningen och efter ca 2-3 timmar så var den klar, flummig men klar, dock slutade fronter fungera så jag kunde inte skicka in den. Skönt att den är gjord då jag måste tillbringa fre-mån med urinorganen och på onsdag måste jag göra reh/hab skrivningen vi fick idag. Sen är det praktik och sen är vi i slutet på maj, vad fan hände liksom? Fullt ös medvetslös och nu så är det mesta nästintill över..

Ser inte fram emot praktiken, tung och jäklig ska jag gå och göra sådant som jag tillbringade hela förra perioden med, sådant jag har jobbat med och sådant som jag vet att jag inte vill jobba med i framtiden. Ett äldreboende med andra ord, men men om jag inte har några förväntningar så kan det inte bli annat än bra! Känns dock lite slöseri med tid att i fem veckor gå och vara en besvikelse till praktikplatsen som säkerligen vill ha en extra personal att utnyttja och inte en fet, gravid praktikant som inte gör någon nytta. Och jag avskyr att inte kunna vara till nytta, speciellt i arbetet. Men fem veckor går fort och det sköna i kråksången är att jag som praktikant slipper allt det tunga ansvaret som de som jobbar har. Jag ska nu under de kommande 1,5 veckorna se positivt på saken så kanske de 5 veckorna går fort!

Den som lever får se, nu har jag färgat mitt hår och ligger på mage i sängen, känner protesterna inifrån, känns ungefär som att vara riktigt jäkla gasig i magen, det bubblar runt som tusan! Jag får njuta för om några veckor så är mitt magliggande slut för då är hon för stor så det blir omöjligt att ligga på mage eller i någon annan ställning heller utan att göra illa sig.
Idag för övrigt så förlorade jag förmågan att kunna gå som folk, jag fick vagga mig till och från skolan och upp och ner för de tre våningar jag har där att bestiga innan jag kommer till lektionssalen. Svettig som en elitidrottare och med smärtor i magen som mest uppmuntrade till att ligga i fosterställning. Men jag gav mig fan på att inte ge upp den lilla motion jag får om dagarna när det är så pass många veckor kvar så jag vaggade mig fram och tillbaka så fort som kroppen tillät (snigelfart) och flåsade som en gris i sommarvärme.

Det hade varit kul att möta en av de där prettomorsorna då, dem som glider igenom sina graviditeter, föder utan smärtstillande och aldrig gör minsta lilla misstag med sin lilla ängel som det var en ära att få bära på. Jag hade förmodligen parkerat min feta ända på hennes huvud och skrikit någonting väldigt elakt innan jag svettigt vaggat därifrån.

Nu snarkar karln och klockan är bara strax efter nio. Kanske jag skulle sällskapa med honom?

(en riktig bilbarnstol, eller?)