krissw

Frukostrast i skolan, en lyx som kommer bli svår att göra sig av med! Ringde praktiken igår, på måndag klockan 10 ska jag vara där, jag kan fortfarande inte glädjas åt praktiken tyvärr.. Men men fem veckor brukar gå fortare än man tror!

Dagens skola är LVU och LVM, och allmänt tvångsomhändertagande, kul kul. Gårdagen bestod av prov, urinorganen och sedan hem fick skjuts hem till och med, ringde min praktik och somnade på soffan en stund, vek tvätt och var bara allmänt lat och overksam, har fortfarande inte tagit tag i försäkringskassan trots att det bara är tre månader kvar, det suger! Men om sanningen ska fram är jag lite rädd för dem, samtidigt som jag inte har någon respekt för dem med tanke på att allting alltid ska krångla och de lever i en värld där man skövlar skog som om de inte fanns någon morgondag med tanke på alla deras blanketter (som man i mitt fall inte ens kan skriva ut från datorn, hur stenålder är inte det? Istället hänvisas man till att ringa till dem och det vet vi ju alla hur det går)
Kanske ska ringa kungen och fråga om råd, eller Victoria borde ju vara i samma sits som mig nu och det är säkerligen lättare att få tag på henne än att få tag på en handläggare hos försäkringskassan!

Nu är jag gnällig igen, men jag blir lätt gnällig när jag tvingas in i situationer jag inte själv kan kontrollera. Visserligen så har jag ju frivilligt valt att sätta ett barn till världen med allt vad det innebär men jag gillar inte försäkringskassan för den sakens skull!
När det om en sisådär 10-15 år blir dags att sätta ett syskon till världen så planerar jag att ha blivit ekonomiskt oberoende så att jag slipper detta strulande!

Idag blir det lång dag, eller det kanske inte behöver bli det men man vet aldrig, jag ska göra reh/hab skrivningen i eftermiddag och efter det ska jag gå hem och vars nöjd över att det som står mellan mig och sommarlov är 5veckors praktik och sedan sluttampen i skolan på 4 veckor. Sen ska jag gå hemma och vara en tjock och argsint, svettig hemmafru! Jag hoppas att vi vid det laget vet vart vi kommer att bo när det är dags!

Tänkte på det igår och kom fram till att just nu struntar jag om vi bor här nere eller om vi har flyttat upp, jag tänker vara hemma iallafall alla veckorna runt förlossningen (oavsett vart vi bor), My home is My castle så att säga. Wannabepsykologen i mig säger åt mig att det beror på att mitt liv här nere är det enda jag kan kontrollera så det är därför jag så fast håller mig hemma och vill egentligen inte alls åka bort!

Nu blev det ett långt inlägg, orkade inte skriva igår så det blev mycket nu istället.

(det syns inte här, men jag har fått hårigare mage än min man)