krissw

Det är så det känns, även om det är både praktik och massa uppgifter kvar till de 4 sista veckorna. Men nu, NU så har jag lämnat in min reh/hab skrivning, den var också sådär behaglig att skriva, kul är väl fel ord, men behaglig!
Jag minns med hemska svettningar de tentor och hemtentor universitetet erbjöd och än idag har jag mardrömmar, då man satt utan problem tre 8h dagar i sträck, panikslagen, halvt gråtande enbart för att fylla ca 4000 ord med referenser till olika akademiska böcker. Jag lärde mig inte ens något, nivån och jag var inte i balans då så att säga!

Nej det blir nog aldrig akademiker av mig, denna nivå är precis perfekt, tid och utrymme för diskussion varvat med att behålla båda fötterna på jorden och praktiska övningar. Briljant! Sen får vi se om yrkeslivet uppskattar att alla inte är akademiskt lagda och tyvärr av erfarenhet så är balansen ur funktion där med, får se hur det ser ut när jag gjort min sista termin och får titulera mig som både barnskötare och undersköterska, två av samhällets lägst stående utbildningar rent klassmässigt. Men älskar man det så gör man, jag har inte mycket till val känner jag. För att jag är nöjd! Jag vill testa på att arbeta mig framåt och bakåt och i sidled sedan.
Men den som lever får se!

Mitt huvud är dött nu, lite geléigt därav allt meningslöst babblande. Jag kom hem och har tittat på unga mödrar, herregud säger jag bara vad är grejen med att göra TV om folk? Och jag kan inte låta bli att titta, det är ju briljant! Jag ska diska lite, äta något och packa in kläderna i garderoben. Efter det ska jag äta glass med smak av ägglikör, briljant smak för övrigt. Och kanske lite choklad skulle vara något. Nej herregud jag kommer rulla fram snart och om tre månader får jag betala när ungen är ute och jag fortfarande ser gravid ut. Och ska man tro alla böcker man inte ska läsa så får man tydligen stora ungar om man ätit mycket socker så det blir väl en 6kg unge som de får slita ut ur min uppsågade gigantiska mage eftersom jag skulle spricka om vi försökte den vanliga vägen.

Nej usch, mentala äckliga bilder. Och så stort sockerintag är det faktiskt inte även om det låter så. Men det är ju alltid trevligt att vara förberedd på alla eventuella utgångar!

(jag fick en uppdatering på en liten stor kille som hade lekt med grisar en hel dag, ibland kan jag inte låta bli att undra hur jag ska kunna tävla med det där underverket. Stor press på livmodern just nu, utvecklas bebis, utvecklas!!)